Aftonbladet – 30 juni 1851, sida 3

unga åren duka under för sina mödor, år, att på en sjuklig älderdom ätnjuta en pension, knappt tillräcklig att skydda honom frän hungersnöd. Utom -olägenheterne af väderlekens omvexlingar, af nattvak, af fara att blifva igelkörd m. m. är pestiljonen utsatt för lömska bofvars anfall på sitt lif, och det saknas ej exempel, att en och annan blifvit mördad, och mänga skadade till sina lemmar och sin framtida helsa. . Då det är på ofvanstäende obestridliga, fasta och sanna grunder, som postiljonernes löner böra förbättras, så torde nu tiden vara inne att lyssna till en billig begäran härom. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Inför rädhusrättens 3:dje afdelning var i dag äfven kompletteringsval uti det tryckfrihetsmål, förre polisbetjenten Spängberg väckt emot Johan Nygren (Folkets Röst). Apothekaren Sprinchorn, notarien Boström oeh handlanden Eliasson hade anmält förfall att deltaga i juryn, i hvilkas ställe domstolen utsåg auditören Stenberg (utesluten af svaranden), curator ad litem Brodin och uppbördskommissarien Tollsten (utesluten af käranden). Spångberg valde registratorn i poliskammaren Rosenström och apothekaren Engström (utesluten af svaranden)Nygren valde kanslisten Ferd. Ramström och skräddaren Trägårdh (utesluten af käranden). — I dag anmäldes inför rådhusrättens 4:de afdelning, att stadsmäklaren Netzel till följe af en tillimnad resa vore hindrad emottaga kallelsen till juryman uti tryckfrihetsmälet emellan hr Carl Lorentz Junior och skrädderiarbetaren Johan Nygren (Folkets Röst). Hr Lorentz valde då t. f. hofrättsfiskalen Dufva (utesluten af svaranden) och vice hofrättsnotarien A. G. Andersson. Som hr Andersson vid domstolen var närvarande och förklarade sig beredvillig att emottaga kallelsen, så är juryn nu komplett och kommer alltså att sammanträda i morgon tisdag, kl. 10 f. m. — Dä det af pastorn vid härvarande katholska församlingen Bernhard instämde tryckfrihetsmål emot skrädderiarbetaren Johan Nygren, såsom ansvarig utgifvare af tidningen Än en gång Folkets röst, i dag päropades, inställde sig parterne personligen, och anhöll till en början Nygren först om fjorton, sedermera om ätta dagars anständ med besvarande af hr Bernhards stämningspästäenden. Vid närmare öfterfrågan tillkännagaf likväl hr pastor Bernhard, att han önskade närmare skriftligen utveckla sitt käromål, med bifall hvartill målet uppsköts på ätta dagar. — Snickaremästaren Wretman, boende i Dödgräfvaregränd, har i dag på morgonen uti sin bostad nom hängning sökt afhända sig lifvet, men blifvit observerad straxt efter gerningens verkställande och befriad från den använda snaran. Föga hopp lärer emellertid vara om hans vederfående. — Ransakningen med hustru Offerman, tilltalad, utt på ett omenskligt sätt hafva behandlat ett sjuärigt zossebarn, fortsattes i dag inför rädhusrättens 3:dje fd. Första stadsläkaren, lifmedikus Ahlberg, hvilken utfärdat läkarebetyget öfver gossens behandling, hörles, och förklarade att de slag som blifvit utdelade, roro oräknelige, dock bestämdt öfver tjugo till analet. Säväl det misshandlade barnet som dess moder voro närvarande vid domstolen oeh intlemnade hustru Offerman skriftligt intyg derom, att hon ganska omsorgsfullt behandlat gossen. Stadsfiskalen, borgraästaven Mellbin, anhöll att få del af protokollerne, föratt nästa rättegängsdag inkomma med de ansvars ;nden, hvartill han kunde finna sig befogad. Gossen ortfar att vistas hos poliskommissarien Jäderin. — Sistliden fredag uppkom slagsmäl utanför en krog i staden emellan tvenne norska sjömän, dervid len ene, som var rusig, erhöll blänader och blodviten, så att till stället ankomne Poliskonstaplar smnåste ned äkdon transportera honom tiil häktet. Vid härom dag uti poliskammaren hället förhör upplystes det, att den sistnämnde sjömannen, som förut på dagen gjort ett besök ombord hos den förre och dervid tillgripit en denne tillhörig näsduk, hvarefter de tillsammans begifvit sig till krogen, vid ankomsten dit vägrat att äterlemna näsduken, hvilken den förre ob. erverat i hans fieka och igenkänt säsom sin, samt lutligen i sitt rusiga tillstånd sprungit ut på gatan ch derstädes öfverfalit näsdulkens egare och fattat wonom i häret, hvarföre denne: gifvit så godt igen. Under striden hade den förstnämnde fallit omkull och Illa skadat sig i ansigtet. Hvacd näsduken beträffade, åstodo båda fortfarande sin egranderätt dertill. Begge dömdes emellertid attt böta för gatufredsrott och slags utdelande; och som den kapten, hos vilken den ene sjömannen var anställd, varit resärdig sedan i går, men mäst uppehålla sig i staden: afvaktan på målets utgäng, genast utbetalde de åagda böterna för undvikande af vidare tidsutdrägt, vänvistes parterna att rörande näsduken vidare utföra in talan vid domstol i Norge. Piteå. Den 10 Juni inträffade den olyckshänaelsen, tt 2:ne söner till afskedade soldaten Joh, Kanon, Daniel Gustaf och Erik, samt sonen till afl. smeden Täggblad, Johan, drunknade viid den s. k. Te anskaan inom Elfsby kapellförsamlimg, derigenov, att den ät, hvari de, jemte Nils Petit, Häggblar, färdades ppför Piteå elf, kantrade. (NU.-P.) Söderhamn. Svea hofrätt hear under den 9 sistl. Taj stadfästat konsistorii dom, hvarigenom s. m. adunkten A. Wiberg blifvit afsattt från prestembetetpå :ne mänader, för det han obelhörigt utdelat Nattyaren inom Hedbergska sekten i Hudiksvall. CH.) NN hö I Å BMTTNÄONZAYMHIENN Bm Fann