Aftonbladet – 30 juni 1851, sida 3

Diskussionen i Bergareståndet öfver judarne, den 19 Mars 1851. (Forts. från n:o 146.) Herr Berg. Jemte det jag till alla delar instämmer uti den af friherre af Ugglas i ämnet afgifna reservation, begagnar jag detta tillfälle att tacka hr Wern för det han äfven vid denna riksdag väckt ifrågavarande motion om utvidgade rättigheter för mosaiske trosbekännare. Den erfarenhet, vi hafva om dessas arbetsamhet oeh moralit, är sä tillfredsställande och vacker, att hvarje samhälle bör vilja tillegna sig dem, såsom medborgare. Attlängre förneka dem rättigheter, säsom sädana, strider emot de principer i liberal anda, som af hvarje civiliserad nation bör omfattas. Jag yrkar derför att betänkandet må äterremitteras, med den af hr Warn dervid föreslagna förklaring. Hr Lindström: Laängt ifrän att, lika med en föregäende talare, beklaga, att så mänga af borgareständets ledamöter i utskottet reserverat sig emot ifrågavarande, betänkande, är jag härmed ganska beläten. De skäl, som blifvit anförda mot motionerna, såsom att bifall dertill skulle strida mot landets interesse och åstadkomma en öfversvämning af lyxartiklar, m. m., synas endast härleda sig af skuggrädsla och behöfva icke vederläggas. Den tid tyc kes nu vara inne, dä frågan om utvidgade rättigheter för mosaiske trosbekännare icke skall röna ett sä häftigt och bittert motständ, som hittills. Borgareständet har ofta tillförene stått ensamt vid bemödande af landets vigtigare frägor, och sä var det äfven uti denna fråga vid förra riksdagen. Skulle borgarestån det nu fränträda sina då yttrade åsigter, när de synas hafva vunnit sympathier hos en större allmänhet? Det tror jag ej, utan jag hoppas, att borgareståndet är sig likt. Aldraminst synes det nu vara skäl att inskränka den mosaiska trosbekännare redan lemnade frihet, hvilket dock skulle ske, om baotänkandet antogs. Det gär nemligen icke an att, såsom utskottet föreslagit, inskränka judarnes rätt till bosättning i blott vissa stapelstäder, än mindre att göra denna rätt beroende af dessa städers borgerskap. Derföre, och då det synes mig icke vara lämpligt att nu ingå i slutlig pröfning af det knapphändiga betänkandet, yrkar jag att detsamma mä till utskottet äterremitteras; och jag hoppas, att utskottet, med ledning at diskussionsprotokollerna, skall komma till ett bättre resultat i denna fråga. Hr Ekenman: Den sorgliga känsla, som det ifrägavarande betänkandet mäste framkalla hos hvarie sann vän af upplysning, rättvisa och billighet, förmildras i någon män af den omständighet, att, då en motion i lika syftning, som de, hvilka i detta betänkande afhandlas, vid sistlidne riksdag af utskottet helt och hället afslogs, reserverade sig endast trenne af utskottets ledamöter, hvaremot nu, då ätminstone principen i motionerna blifvit godkänd, icke dess mindre omkring 20 utskottets ledamöter reserverat sig, eme dan de afsett att tillstyrka utvidgade rättigheter ät mosaiske trosbekännare. -Frägan derom mäste säledes numera hänföras till dem, som icke kunna tillbakavisas, ehuru de behöfva tid, för att mogna. Att detta skall ske, betviflar jag ej, men dä jag ieke väsar hoppas, att vid innevarande rikslag nägon väsendtlig utsträckning af judarnes rättigheter, på sätt motionärerne föreslagit, skall kunna vinnas, så synes mig åtminstone, att sä stort steg som friherre af Ugglas afsett, bör kunna tagas, eller att mosaiske trosbekännare lemnas rättighet att fritt bosätta sig, utan särskildt tillständ, i alla rikets städer, samt å landet, sävidt de der förvärfvyat fast egendom. För vinnande af detta mäl, skulle jag hafva yrkat att betänkandet mätte äterremitteras; men då jag icke kunnat förbise de af hr Gustafsson framhållna betänkligheter af frågan, instämmer jag med hr Wern deruti, att ständet bör, utan återremiss, fatta sitt be slut, och jag godkänner det af honom härtill framlagda förslag, Hr Ek: Hör hafva redan så mänga skäl för bifall till de i ämnet väckta motioner blifvit framlagda, att för mig ej äterstär nägot att tillägga. Jag har derföre äran endast tillkännagifva, att jag förenar mig uti de af friherre af Ugglas i dess reservation uttalade äsigter, samt att jag följaktligen yrkar äterremiss. Härvid kan jag likväl ej underlåta att uttrycka min förundran deröfver, att utskottet, på det sätt dess betänkande är affattadt, kommit till ett resultat, hvarigenom mosaiska trosbekännares nu endast af Kongl. Maj:ts samtycke beroende rätt att inflytta i hvilken stad, som helst, skulle inskränkas i så mätto, att den jemväl gjordes beroende af horgerskapets i dessa städer blotta godtycke. Hr Sundler: Äfven jag delar de af flere talare utvecklade äsigter, att judarne, utan ringaste risk för land och näringar, må lemnas rättighet att bosätta sig hvar som helst i städerna, samt köpa fast egen dom på landet. Jag, som sjelf eger fastighet på landet, fruktar icke att erhälla sådana grannar, så mycket mindre, som judarne i allmänhet utmärka sig för omtanka och fredsamhet. Jag förenar mig derföre med hr Wern, i fråga om betänkandets äterremitterande. Hr Lagergren: Vid de föregående riksdagarne har: jag alltid kämpat för den äsigten, att rätivisa och statsklokhet fordrade ett utvidgande af judarnes medborgerliga rättigheter hos oss, eller rättare att en del inskränkningar deri mätte borttagas, Förekommen af hr Wern uti hvad jag i detta hänseende nu skulle velat säga, vill jag icke trötta ståndet med äterupprepandet deraf, utan jag förenar mig hufvudsakligen