Aftonbladet – 28 juni 1851, sida 2

an beskåda omedelbart, för att kunna upp-jmed atta dem efter förtjenst. anm Äfven bredvid dessa fabrikater intaga flera 275 liot en utmärkt plats, hrr M. Samson 3 och 1334) rnängens tillverkningar äro anspråkslösa: ter hvad man kan vänta från den yngsta Ey and de svenska fabrikerna; men man ser nåd m ändå tillvinna sig uppmärksamhet geett mm det varierande assortimentet i släta och lyär ndiga tyger och genom priserna, samt för som n nyheten att en del deribland framoch ingats medelst machinvätstolar. Till arbe-Mä! n af sistnämnda slag hör skiftande och svart Ma: os de Naples (1164—1166), 22!, alnars jag ycken å 1: 26. 8, skottska och rutiga gros pro: Naples (1168—1172) å 1: 37. 4, 1: 32.,den ; 20. 4, 1: 26. 8; en stor mängd randigalatt. ch rutiga tafter (1178, 1182, 1186, 1192 följ 195, 1196) å 1: 2. 8; 44. 8; 42 och 40 sk.lian ch fodersiden å 1: 16. Ett assortiment hals-l1an ukar (t. ex. 1200, 1203, 1204, 1206, 1208, tad 209) å 4 till och med 1 rdr stycket, seslfav fven bland samlingen, men äro icke machinäfnader. PEEAAATEEE LITTERATUR. anteckningar, hemtade af författ. till Miniatur-almanachans biografier. Vi fortsätta här från gårdagsbladet det då fbrutna utdraget ur framl. professor RB. C. JTöjers bref under hans resa år 1860. få Pag. 260, i ett bref från Bern i Schweiz, lon inner man några sunda omdömen om handeln: IS: vMärkvärdigt är hvad Frankrike här förlorat i sin handel. Före revolution och ett stycke in i revolution klädde man sig här och i länderna deromkring je endast med franska fabriksprodukter; alla articles de bi luze, quincaillerie c. togos ifrån Frankrike. Några JA visa franska författningar ha ändrat detta; nu komItv mer allt ifrån England. Orsaken är klar! I Frankfö rike är all utförsel af säd oeh penningar och all införsel af engelska varor förbuden. Derigenom är fö först all reciprocitet i handeln försvunnen och genom li förbudet af penningeutförsel är all handel en -detaillY emellan begge Rhenstränderna försvunnen; på högra n Rhenstranden visste man utom skiljemyntet ej stort!g af andra penningar än franska. Är det ej slugt, att st förbjuda folk nyttja sin egendom efter behag och bästa förssänd? Äro engelska varor derföre utestängda? i Tvärtom nyttjar man ej andra i Frankrike så vidtle ske kan, och damerna upphöja sin fägring framför li allt med de engelska bomullstygen. Af statsrådets, s presidentens oeh financieren Röderers egen mun hör jag, att assuranskompagnier existera i Frankrike, som l emot 5 procent assurera allt engelskt, som inluren-l drejas, och jag har låtit mig sägas, att innehafvare If af Pautorit publique deri äga aktier. Jag har sett madame la premigre eonsule sjelf i engelska tyger, och derpå är mindre brist, om jag ej bedrar mig, än. i nägot annat land. Hur sakernas naturliga gängl! leker med våra mederna regeringars vishet! Det som! förtryter mig, är att vi svenskar, som doek mäst ul: rendreja mer än någon annan nation, ej förekommit! franska snillet i uppfinningen af ett general-luren-l: drejeri-assuranskompagni, hvaraf iden dock är så simpel och behofvet hos oss så kännbart. En gång ville jag dock rätt jämra mig öfver dej tyska postvagnarna och vägarna. Ö hvad jag utstättl: emellan Frankfurt och Berlin! och jag ryser öfver del 130 mil, som ännu återstå till Stralsund. Än mer! resa ger aptit oeh ju fatigantare resa, ju mer aptit. Men då man lemnat Frankrike och Schweis — farväl med de goda målen! I allmänhet gjorde man Tbättre att i Tyskland (jag menar det norra; i det södra är tysken en fameux ätare) ingen mage ha; måttlighet, till och med tarflighet, är verkligen en nationaldygd. ) Se här Berlins utseende den tiden, pag. 202: I 1 samma smak, dock litet drägligare, är det famösa f Berlin bygdt. Något som bidrar att förhöja ridieulen af grannlåterna och den elaka smaken, är alt Ihusen äro små och låga, och invärtes åt gärden, i synnerhet miniaturpalatsen i Potsdam, byggda af gement, styggt korsverke. De äro säsom jag hört vissa elaka hustrur, som ha ett omäladt vresigt ansigte för sin man hemma i hvardagslag, och ett skönt, uppfärgadt, aimabelt smäleende för verlden och främmande. Staden är rymlig med breda räta gator, hvilka aldrig rengöras, och innesluter duktiga landAI skap af äker och äng. Ruadt omkring har man uppfldragit en mur emot desertion; och denna mur utvidgas beständigt och följaktligen äfven staden. En pedant i Upsala, som tyckte utan tvifrel om sig ibland annat för det han sett Berlin, försäkrade mig att Berlin var vackrare, än Paris, som han ej sett. Mången fattig bondgumma tar profossen med sin guldyxa för generalen eller kungen sjelf, och Jänsmansmadame torde väl också finna en Jockey grannare än hans Lord Dock jag har tusende gånger orätt, att tala ill: om Berlin. Jag är här såsom en genomstrykande okänd främling, och jag vet ingen stad, der jag ha så mänga högst artiga hus, hvari jag har fritt till träde. Prevenanta emot utländningen, artiga, af der högst otvungna ton, ehuru ej så raffineradt aimabl: som parisarne, äro stadens bättre invånare, och ja: lemnade visst ej Berlin ännu på länge, om jag kunde Ridieuler och uselheter har denna stad i många, mäng afseenden, mest i politiskt; men i detta ögnablick afldå jag tänker på den vackra och aimabla judinna ca l och hofrådinnan Herz, och på den middag, hvartil valbon i dag inviterat mig, har jag ej hjerta att rele vera dem; en annan gäng kanske. Jag regrettera att jag i början var länge här, utan att söka någo! annan bekantskap än Fichte, som ej hade glömt elle minskat den vänskap. han för flera är sen hade få mig. — Jag nämndes Judinna. Judinnorna passer här ibland damer för de af bästa ton och största fäg ring. Också äro: Berliner-judarre berömde för si bildning oeh upplysning. Sjelf må jag intyga hva jag sett. Jag var på en så kallad Jude-bal för kor tid sen, oeh kan intyga att mamsell Manasse, madam Isehariot, hr Leviathan, eller hur de alla heta, san teligen ej allenast äto fläsk, utan hvar kötträtt tyc! tes med flit vara kryddad med fläsk. Pag. 266: För öfrigt om preussaren just är så lye) f lig, det kan sättas i tvifvelsmål; jag är seepticus häri, t al dess jag finner att bonden har bröd, hvilket i Bra 2); denbarg sällan eller aldrig händer. Så mycken h jm I bituell svält och hunger finns väl ej i någotland; j 28 kan ej sätta mina egna ögons trovärdighet i fråg 51) Äfven medelklassen i sjelfva Berlin svälter, låter b De haga sig skämd mat o. 8. Y. Fattigdomen är ver ligen stor oeh för oss vällefvande svenskar otroli Na, Sverige ett fattigt land! vet folket hvad de sägs DÖr Jag åtar mig att okullstöteligt bevisa, att Sverig ee ns — UI INa vivtivacte resultater hafva ibland ett: