Aftonbladet – 26 juni 1851, sida 3

komligt förtroende till honom. Det för ett ögonblick afbrutna samtalet fortsattes alltså: det blef öfverenskommet, att man, utan att nämna något om de planer, man nyss uppgjort, skulle kringsegla Cap Spartivento samt uti Adriatiska hafvet; sedan detta blifvit beramadt, nedstego konungen och generalen åter på mellandäcket. Följande dagen, den 8 Oktober, befann man sig på höjden af Pizzo, då Joachim, tillfrågad af Barbara hvad man skulle taga sig till, gaf befallning att styra till Messina; Barbara svarade, att han vore villig att lyda, men att han behöfde friskt vatten och lifsmedel; följaktligen tilibjöd han sig att gå om bord på Cicconis feluck och att med den begifva sig i land, för att intaga nya förråder, konungen samtyckte dertill; Barbara begärde då af honom de pass, som han erhållit af de allierade makterna, på det att han ej, såsom han eljest fruktade, skulle blifva oroadafställets auktoriteter. Dessa dokumenter voro alltför vigtiga, att Murat skulle samtycka att släppa dem ur händerna; kanhända började konungen ock att fatta misstankar: han afslog derföre denna begäran, Barbara var enträgen; Murat befallde honom att gå i land utan att medhafva passen; Barbara vägrade bestämdt; konungen, som var van att blifva åtlydd, lyfte sitt ridspö öfver maltesaren, men i samma ögonblick ändrade han föresats, gaf befallning åt soldaterna att laga i ordning sina vapen, åt officerarne att ikläda sig sin stora uniform, och föregick dem sjelf med god exempel: landstigningen var beslutad, och Pizzo skulle blifva en juanvik för dene nyc Napoleon. Följaktligen styrde fartygen kosar åt land. Kunungen steg uti en slup, tillike med tjuguåtta soldater och tre tjenare, blanc hvilka äfven Luidgi befann sig. Då dekommit till stranden, gjorde general Franceschetti