Aftonbladet – 26 juni 1851, sida 3

Biksdeagen Flena i Riksständer. Hos RIDD. OCH ADELN har i dag början blifvit gjord med extra statsregleringen, men deraf har ej medhunnits längre än till utlätandet n:o 163 rörande eivildepartementet. Af n:o 161 rörande extra anslagen till landtförsvaret biföllos alla punkterna, säledes äfven de, hvaruti utskottet föreslagit nedsättningar i det begärda. Vid 1:sta punkten, om ansla; af 22,000 rdr till anskaffande af redskap, ridoci stallpersedlar m. m. för artilleriets räkning, gjorde br Stjernsvärd ätskilliga, säsom det tycktes, befogade anmärkningar öfver olämpligheten att upplägga störrc förråder persedlar, hvars ändamälsenlighet vore ganska mycken tvist underkastad. Deribland anmärkte talaren ätskilliga persedlar af läder, om hvilka mar i Frankrike kommit till den erfarenhet, att de, smorda och i förräder upplagda, tagit skada genom fettet: härsknande; äfven flera andra persedlar omnämndes, hvilkas lämplighet vore ifrågasatt och med hvars anskaffande i massa man icke borde gå i författning förrän man om deras lämplighet blifvit ense. Vid frägan om sjöförsvaret uppstod en längre debatt. Hrr Fähbreus och Lagerbjelm voro af den äsigt, att utskottets afstyrkande af den af Kongl. M:t framstälda plan till ordnande af sjöförsvaret vore i formelt hänseende oriktigt, enär rikets ständer endast egde att bevilja eller afslå det begärda anslaget, men icke yttra sig öfver sjelfva organisationsfrägan, i hvilken konungen ensam hade beslutanderätt. Häremot uppträdde med värma ätskilliga ledamöter. Bland annat yttrade grefve Horn att rikets ständer visserligen, i fråga om vissa detaljer, t. ex. ett och annat skepps inredande för vissa ändamäl, ej kunde egasakkännedom och befogenhet att besluta, men då frägan gäller en plan som gär ut på hela vår linieflottas förstöring, sä vore det ständernes både rättighet och skyldighet att först afgifva sitt utlätande. Hr Lagerbjelke m. fl. kunde ieke finna annat än att, dä konungen i sin proposition förelagt ständerna en plan i förevarande afseende, ständerna äfven öfver densamma skulle sig yttra; och hr Räfeldt trodde att om statsutskottet uttalat sitt gillande af berörde plan, så hade någon fråga cm obefogenhet oeh prerogativer c. ieke blifvit väckt. För öfrigt yttrade sig ingen annan öfver sjelfva hufvudfrägan än hr Brakel; ty rörande sjöplanens olämplighet tycktes alla vara ense. Hr Brakel ingick i en militärisk undersökning och visade först ganska lyckligt hvaruti stridskrafters styrka egentligen bestär, nemligen i förmägan af koncentrering samt i anfallet på de mera spridd delarne af fiendens stridskrafter. Talaren visade att en skärgärdsflotta på en vidsträekt kust icke kan hindra fiendens landstigning, och ej heller afskära fiendens kommunikation med moderlandet. Deremot trodde talaren att Sverige och Norge tillsammans borde kunna med ett ändamälsenligt sjöförsvar hälla hvem som helst stängen inom Östersjön och dermed emöjliggöra en ockupation af landet. Sedan denna och de öfrige punkterna blifvit bifallna väckte hr Brakel den motion att rikets ständer skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om uppgörande af en sjöförsvarsplan grundande sig på en linieflotta. Plenum fortsättes i afton. Hos PRESTESTAÄNDET fördes ordet af v. talman nen, i anledning af herr erkebiskopens sjukdom, som ännu fortfar; H. H. befinner sig dock, enligt hvad han skrifvit till biskop Holmström, så till vida på bättringsvägen, att han hoppas kunna vara här äter i de första dagarna af nästa månad. Sedan ständet fått emottaga tillkännagifvandet härom föredrogs och bifölls Statsutskottets hemsiällan om tiden för statsrevisionernas nästa sammanträde. Derefter företogs extra statsregleringen. I frägan om ytterligare anslag till upppförande af eellfängelser, yttrade sig doktor Sandberg för den återhällande prineipen; doktor Broman deremot hade velat bevilja, ieke blott de 400,000 rår en reservant yrkat, utan hela den million, fångstyrelsen begärt. Doktor Reuterdahl vår ej för någotdera af dessa meningar, utan yrkade ati man måtte stanna vid hvad utskottet föreslagit. Biskop Heurlin samt doktorerna Säve och Gumelius yttrade sig i samma syfte, ceh utskottets hemställan blef bifallen. Förslaget om en underd. anmälan at! ständerna vore förvissade det mera afseende skulle göras på-fängelsebyggnadernas varaktighet och säxerhet än deras prydliga utseende, bifölls efter nägon öfverläggning och genom votering; men de rar den förseglade sedeln som gjorde slag i sa ken. Doktor Sandberg gjorde nägra invändningar ivid förslaget om 200,000 rår till anskaffning af ge. vär; men biskop Ieurlin talade om Eskilstuna fak