Aftonbladet – 26 juni 1851, sida 2

erhållit kejsarens befalning att underskrifva denna förklaring. Utfärdad i Paris den 1:sta September 1815. sUndertecknad: Furst Metternich.s Murat smålog, då han slutat läsningen häraf; sedan gaf han herr de Maceroni ett tecken att föja sig. Den sednarce ledsagade honom nu -till husets altan, som dominerade hela staden och som sjelf dominerades af sin flagga, hvilken svajade liksom på ett kungligt slott. Härifrån kunde man se det fröjdefulla och illuminerade Ajaccio, hamnen, der den liila flottan gungade och gatorna, som voro uppfyllda af menniskor, liksom på en högtidsdag. Knappt hade hopen varseblifvit Murat, förr än ett rop ljöd ifrån alla munnar: Lefve Joachim! Lefve Napoleons bror! Lefve konungen af Neapel! Murat helsade, ropen fördubblades oeh garnisonsmusiken spelade nationalmelodierna. Herr. Maceroni visste ej, om han skulle tro sina ögon och öron. Sedan konungen njutit af hans förvåning, anmodade han honom stt nedstiga i salongen. Hans stab, iklädd full uniform, var samlad der: man skulle kunna ha trott sig vara i Caserta eller i Capodimonte. Slutligen, efter ett ösonblicks tvekan, närmade sig Maceroni till Murat: Sire, sade han, ,hviket svar skall jag emna hans majestät kejsaren af Österrike?, Min herre, svarade Murat med denna stolta värdighet, som så väl passade till hans vackra insigte, xni skall berätta för min bror Frans vad ni sett och hört; och sedan skall ni illägga, att jag reser redan i denna natt, för tt ätereröfra mitt konungarike Neapel.w II. Pizzo. De bref, som förmått Murat att lemna Corika, hade blifvit homem tillställde af ex ca