Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 3

ervid icke varit nägot öfrigt att önska. Det har arit inom orten boende en fägnad att åse huru jordruget vid Ultuna så bedrifvits, att det i allo kunnat jena en hvar såsom exempel; oeh är jag viss pä, att etta vackra exempel skall i en icke aflägsen framid välsignelserikt inverka på den ombkringliggande raktens jordbruk. Jag hyser sälunda blott en önkan, att institutet mä oafbrutet kunna fortgå på den ana det börjat, och att icke medel må saknas til! tvecklingen af de lofvande förboppningarne, sami tt de brister må kunna undanrödjas, som hittills beväftat anstalten. Bland dessa brister räknar jag i örsta rummet att endast sex frilärlingar baft plat: rid institutet, då tvertom, enligt mitt förmenande. illa, som tillhöra den egentligen jordbrukande klassen vorde vid institutet kunna påräkna undervisning, uta: utt derföre behöfva erlägga någon årsafgift. Jag ha örut antydt, hvad vi alla nogsamt känna, att jordruket bär de tyngsta och mesta skattebördorna. Hvad ir då mera rättvist, än att den arbetande klassen ai ordbrukarne lemnas, likasom för alla andra ständ, ritt tillträde till de läroinrättningar, som för dera: yrke med allt skäl blivit på sednare tiderna upprätade. Dessa läroinrättningar böra understödjas, sä tt de kunna blifva i tillfälle att fritt emottaga all nogens söner, såsom äfven i Kongl. Maj:ts nådige roposition föreslagits och af höglofliga statsutskottet älgrundadt tillstyrkts. Dessa läroinrättningar böra lerjemte understödjas sä, att undervisningen kan vid lem fullständigt och ändamälsenligt bedrifvas. Dec ppoffringar vi göra för detta ändamäl äro, säson nan träffande yttrat, icke något bortkastadt eller död: sapital, utan ett kapital, som med mängdubbel ränta närt äterbetalar sig. Att vara sparsam är en dygd. Att tillse att statsutgifterna icke obehörigt öka sig, är för folkets omud en pligt. Men inskränka vi onödiga utgifter på ndra håll, lära vi nog icke sakna medel till hvac ör modernäringen befinnes behöfligt och nödigt; oc let är från denna synpunkt, som jag vägar hemställa ill mina ärade ständsbröder att statsutskottets utläande MH 87, sjunde punkten mätte bifallas mot fö vindelse för institutet att hälla, icke blott såsom hitills 6, utan 24 frilärlingar samt 4 frielever, hvilke: istnämnde antal synes mer än väl tillräckligt för istbemälde klass.