Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 2

fram och tog tag i repstegen: han var räddad Blancard och Langlade gjorde nästan liktidig på samma sätt; Donadiere dröjde qvar till sist hvilket också var hans pligt, och i det ögon. blick han satte ena foten på stegen, kände han huru båten, som han lemnade, sjönk un. dan den andra farkosten; med den öfvade sjö mannens lugn vände han sig om och såg af: grunden öppna sitt breda svalg under honom: med detsamma svängde den förstörda båter rundt omkring och försvann. Ännu fem sekunder, och dessa fyra män, som nu vorc räddade, hade för evigt varit förlorade! ) Knappt hade Murat kommit upp på däck. förr än en man kom och kastade sig för hans fötter; det var en mammeluck, som han fordom hade fört med sig från Egypten, och som sedan gift sig i Castellamare; handelsaffärer hade fört honom till Marseille, der han genom ctt underverk hade undgått sina bröders nederlag; och, oaktadt den förklädnad hans fordna husbonde antagit och de besvärligheter han nyss utstått, hade han dock igenkänt honom. Hans glädjerop tilläto ej konungen att längre bevara sitt inkognito; senatorn Casabianca, kapten Oletta, en nevö af prins Baciocchi, en krigskommissarie vid namn Boerco, hvilka sjelfva undflytt blodbaden i södern och nu befunno sig ombord på fartyget, helsade Murat med titel af majestät, och improviserade kring honom ett litet hof: öfvergången var hastig, den verkade en snabb förändring; det var ej längre Murat, den fågelfrie, det var Joachim den I:ste, konung af Neapel. — Landsförvisningens jord försvann ) Dessa omständigheter äro allmänt bekanta i Toulon, oeh hafva väl tjugo gänger blifvit mig berättade under mitt vistande i denna stad, ären 1834 och 1835; nägra af dem, som berättat mig dessa detaljer, hade hört dem ur Langlades och Donadicros egon mun.