Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 2

Den Almqvistska katastrofen. Det var klart att en så oerhörd och ohygglig händelse som det brottmål, för hvilket så tunga misstankar och liknelser hvila öfver regementspastor Almqvist, skulle då han under åratal varit medarbetare i Aftondladet, från ett och annat håll begagnas såsom ett politiskt kapital af våra motståndare, för att söka skada denna tidning. Härvid var att vänta, hvad som också inträffat, att just de tidningar, som allmänt anses besoldade, såsom Morgonbladet här i staden och den Backmanska Götheborgsposten, skulle söka att så mycket af dem berodde göra Aftonbladet delaktigt i nesan utaf hvad som inträffat, genom ett flitigt upprepande af det osanna påståendet dels att Almqvist varit en ledande redaktör af Aftonbladets politik — ja, man har till och med sett dem mot bättre vetande uppgifva honom såsom bladets hufvudredaktör — dels också att han skulle varit hr Hjertas personligt intima vän, samt att intet afseende skulle fästas vid de upplysningar, hvarmed ett sådant påstående blifvit af oss vederlagdt. De hafva i detta afseende visat sig ingalunda mera mäktiga af någon ridderlighet i tänkesätt, än sjelfva Folkröstens förläggare. Allt sådant kommer i sinom tid att återfalla på de värda redaktörerne sjelfve, och vilyckönska undertiden herr Pontin att kunna sätta det i sin meritlista. Också hör man alla rättänkande uttrycka sin harm öfver detta ignobla sätt att vilja exploatera en i sig sjelf redan nog olycklig händelse. Flera andra tidningar hafva deröfver uttryckt sitt ogillande, och bland annat läser