Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 2

nan i en insänd artikel i Bore för i måndags ned anledning deraf några reflexioner, så räffande att vi hiär tillåte oss citera dem: Lika medl Bore i dess gårdagsartikel om den Almqvisteska katastrofen har ins. med ljup afsky betrakstat hr Almqvists demoniska vandlingssätt; men sådant hindrar oss icke att fven med vämjelse äse, huru ett till sin moalitet så underhaltigt blad, som Morgonblalet, med tigerns glupskhet kastar sig öfver cke blott den förnedrade brottslingen, utan fven alla personer som med honom haft beröing, utan att hafva kunnat misstänka eller ana ågon brottslighet af den art, som nu uppenvarat sig: och vi tveka icke att uttala, att en ådan artikel som Morgonbladets i går bevisar cke blott oädelhet i karakteren, utan en skalefröjd, hvaraf eåter ins. känsla endast ett örderfvadt hjerta kan vara mäktigt. I öfrigt borde M. B. vara försigtigt, då det, anseende till olyckliga exempel af förbrytare land liberala förffattare, söker att svärta äfven ndra, som idka tett dylikt författarskap, likasom skulle alla siådana vara solidariskt ansvaiga den ene för den andra. Tänk om det ölle någon in attt, precist i Morgonbladets otspår, göra upp förteckning på till exempel sulla embetsmän firån de lägsta till de högsta eller adelsmän, eller hofmän, eller prelater eller slutligen furstar och konungar, hvilka i tidernas längd begått skamligare bedrägerier och skändligare gerningar, än de nu ifrågavarande ; och om man sedermera, lika som M. B. iafseende på de liberala tidningsskrifvarne, ville nsinuera, att allar eller åtminstone de flesta embetsmän, adelssmän etc. borde anses såsom bofvar och bedraggare! ! Sådant vore lika lumpet, som föraktligt och bör icke falla någon man af heder in. Vi upprepa med Bore, att pressen i hög grad är i behof af att regenereras, dervid dock utan tvifvel sådana parasitvexter, som M. B., icke skulle vara de sista som borde utrensas, hvarom det kan blifva tillfälle att tala på allvar en annan gång. I sammanhang med ofvanstående vilja vi blott i korthet bemöta ett synbarligen sökt klander deröfver att Aftonbladet redan om lördagen, först af alla tidningar omnämnde Almqvists bortreesa från hufvudstaden. Anledningen härtill var helt enkel, att Aftonbladets förläggarre på förmiddagen öfvervar polisundersökningen, der redan flere mot Almqvist så graverande omständigheter förekommo, att hr polismästaren då tillkännagaf att arresteringsorder samma dag skulle utfärdas. Hade Aftonbladet då, detta oaktadt helt och hållet tegat och låtit andra blad förekomma sig, så hade detta ganska säkert blifvit tolkadt på ett ännu värre sätt; och måhända medverkade äfven harmen att erfara så otroliga saker om en medarbetare. Att omnämna saken, men i så skonande ordaiag som möjligt för tillfälllet, var väl då den enda åtgärd förenlig meed hvad man redan hade erfarit och med dett deraf förorsakade förfärliga intryck. Det är nemligen att observera, att den ifrågavarandle underrättelsen i Aftonbladet icke innehöll någonting : positift om de svåra anklagelserna emot Ålmqvist, utan blott en antydming att vissa vidunderliga rykten voro å bane, hvilka också redan den dagen hade spridit sig öfver hela hufvudstaden med löpeldems hastighet.