Aftonbladet – 19 juni 1851, sida 2

AR oe An AA 02 SOT ET oo sedan England och Holland infört ett sjöfartsystem, värdigt vårt civiliserade tidehvarf. Jag vill blott uppgifva, att emellan England och Hamburg ärligen sysselsättas omkring. 800 fartyg med 70,000 lästers drägtighet och 7000 personers besättning för stenkolstransport. Kammarcollegii här närvarande ledamöter skola måhända upplysa oss, huruvida Sverige redan vetat begagna sig af dessa frakttillfällen eller ej. I förbigående, då jag vidrör stenkolstransporten i allmänhet, vill jag blott hafva äran nämna, att England ärligen sysselsätter öfver 16,000 fartyg till denna varas transport. Dä man hört detta mitt yttrande öfver den s. k. mindre sjöfarten, så har mången af ständets ledamöter tänkt, att jag önskar att statsmakterna skola uteslutande ät denna delen af sjöfarten egna hela deras uppmärksamhet, och icke skänka nägot intresse ät den transatlantiska. Alldeles icke! Jag begär blott samma lagar, samma välvilja för hela sjöfarten, och inga premier för en längre eller kortare resa, isynnerhet sedan erfarenheten visat att dessa premier ofta tillfalla den utländska sjöfarten, pä bekostnad af den svenska! Mina motständare säga, att jag vill beröfva landet den trans-atlantiska fraktfarten och förvandla vär sjöfart endast till en kustfart. Jag har förut sökt visa, hurusom denna sjöfart icke behöfver dessa förmäner mera. Statskassan har för öfrigt uppoffrat för densamma mera än hela den svenska kopprade handelsflottan kostar, hvilket är ganska lätt att kalkylera. Jag har förut sagt, att statens tullinkomster under dessa sednare 25 ären genom dessa s. k. tull-lindringar minskats med cirka 500,000 rdr bko per annum, eller s:ma 12!, million rdr bko. Vi ega för närvarande 216 stycken kopprade fartyg, och männe hvarje fartyg öfver hufvud kostar mera än 50,000 rår bko?l! Men fraktförtjensten i utlandet! siger man. Äfvenls der en kalkyl. Om man först tager i räkning del 60,000 rdr bko, som förlidet är utgjorde minskadel:; tull-afgifter på grund af dessa s. k. tull-lindringar;t sedermera 5 ?, ränta på de af staten uppoffrade 12l1 1 ( ( j -— — ma mm m mh mf A Mm mm bh — mm AA SA millioner rdr Dbko under dessa 25 år, eller 600,000 rdr bko — S:ma 1,200,000 rdr bko, och dertill landets utgift för de 135,000 läster utländska fartyg, som utgingo är 1849 ur Sveriges hamnar, sä mätte denna summa säkerligen uppgå till den fraktförtjenst som landets 28,000 läster kopprade fartyg kunnat inbringa. Säledes: hvarest är vinsten för landet? Men utan dessa tull-lindringar lönar det sig ickel: att skicka fartygen i aflägsna farvatten för att sökal: fraktförtjenst, säger man vidare. Derpå svara äfven siffrorna, i de officiella berättelserna; t. ex. år 18491 sysselsattes i de brasilianska farvattnen ungefär 20,000 läster svenska fartyg, men deremot afgingo ifrån! Sverige med last till nämnde land endast 5,398 läster: och till Sverige med last derifrån 4,422 läster. Förl: öfrigt bör man först verkställa exporten af landets egna produkter, innan man allt för mycket reglementerar för att få fartygen bortskickade till de transatlantiska hamnarne; och äfven häruti visar oss Norge ett föredöme. När är 1849 ifrån Sverige utgingo endast 118,000 läster under svensk ftagga och 135,000 läster under utländsk, så gingo sarima är ur de norska hamnarne 224,000 läster norska fartyg och endast 72,000 läster främmande. Frakter finnas i alla fall för de svenska fartygen, i fall icke vi sjelfva lägga hinder i vägen, för att deraf få begagna oss, och om vi icke genom vår egen tull-lagstiftning, t. ex. dessa s. k. tull-lindringars bibehållande, uppmana utlänningen till retorsion emot oss, och hvarom hr grefve Gyldenstolpe redan i början af diskussionen framlagt tillräckliga ugplysnin-; gar. Frakttillfällen finnas nu i vida större skala än lj förr, ty utom hela Amerika, lemna Holland, Eng-l t 1 land m. fl. länder sådana. Upplysningsvis vill jag blott nämna att förlidet är inoch utlöpte i England 212,000 fartyg med tillsammans 25 , million tons drägtighet, och af dessa fördes engelsk flagg endast af 60,000 fartyg, passande att gå på längre resor. Säledes erbjuda sig väl der tillräckliga frakttillfällen, vore det äfven för Sveriges 216 kopprade fartyg! Att man äfven vetat begagna sig deraf synes af den förut citerade konsulsrapporten ifrån London, der det visar sig att under året 1850 den svenska fraktfarten tilltagit emot i jemförelse med den af är 1848, icke mindre än 4 gånger, så att är 1850 i det fallot förhäller: sig till är 1849 som 4: 1. !! Må man derföre icke tvinga England att utesluta den svenska sjöfarten ifrån dessa frakttillfällen, genom dessa tull-lindringars bibehällande. Utan tull-lindringarne skulle rederierna äfven vara tvungne att nödgas lemna den största uppmärksamhet ät de minsta förhållanden, som tillhöra deras vigtiga yrke. Särdeles noggranna mäste de äfven vara vid valet af kaptener och styrmän, och ihägkomma att, oaktadt samvetsgrannhet och ärlighet utgöra ett oafvisligt villkor, de dock icke äro de endal, egenskaper, som numera erfordras utaf befälet på ett, fartyg. I förening med dessa egenskaper fordrar man, numera af sådana personer både theoretisk bildning, och praktisk erfarenhet i yrket samt en visss affärsvana. Ty huru vigtigt är icke kaptenens förhällandel, till tullbetjening, karantänoch polismyndigheter, äfvensom vid allt som fordras af en superkarg?, Men hädanefter mäste väl redarne, om de på dessalj aflägsna trakter vilja göra sig alla dem till hands stäende förmåner till godo, sjelfve åtaga sig dessal, vigtiga kaptensplatser eller också ät sina söner och lj närmaste anhörige anförtro dem. Då blifver vinsten så myeket större, ty många utgifter kunna då besparas. Härpå fäster jag särdeles Ridd. och Adelns uppmärksamhet, som redan nu icke tvekar att som förvaltare af jordeller bergsbruk, eller som kofferdikaptener, se sina egna barn anställda. Jag inser icke hvarföre den välmående redaren skall i denna punkt ega nägot företräde framför adelsmannen. Vi äro alla pligtige att nyttigt använda den af försynen oss lemnade förmågan! Genom alla dessa framlagda skäl tror jag migj hafva visat hurusom Sveriges sjöfart icke behöfver; nägra undantagslagar för att vid hvarje täflan i verlds-; navigationen alltid kunna intaga ett af de första rummen. Jag har sökt visa huru dessa s. k. tull-, lindringar på sin tid voro ett bihang till det då i verldshandeln herrskande systemet, och att sedan ett mtt system hos de sjöfarande nationerna blifvit antaget, Sverige icke kan, utan attallt för mycket skada sin sjöfart derifrän utesluta sig. Äfvenså har jag, på samma gäng, visat att, enär Sverige kan navigera billigare än någon annan nation, det icke vore statsekonomiskt riktigt att bibehälla dessa tull-lindringar, då de äro en orättvisa emot den mindre seglationen, som icke kan göra sig den till godo, och som derigenom vid exporten af de svenska produkterna förhindras ifrån att erhälla passande returlaster i de europeiska hamnarna; och äfven en orättvisa emot producenten, då de fördyra som oftast frakten för jernexporten till de tropiska länderna. Jag kan dock icke underlåta, att här vidröra den sats, som för oss framhålles beträffande denna export, att dessa tull-lindringar bidraga att öka afsättningen uå jern på dessa trakter. , Enligt kommers-kollegii berättelse för 1849 exporterades till Brasilien, l: Syd-Afrika, Ostindien, Australien tillsammans 18000 1 skepp. jern, då Sveriges jernexport var 550,000 skepp. För att placera dessa 18,000 skepp., sä läto vi dessa 1 länders produkter inkomma med minskad tull. Vi uppoffrade cirka 500,000 rdr bko i tull-intrader för att placera 18,000 skeppund jern! Männe denna siffra talar för eller emot dessa s. k. tull-lindringar? Deremot hör man talas om att man bör göra svenska handeln sjelfständig, och icke kasta sig i de engelska eller tyska krämarnes händer. Man blir ju öfversvämmad med deras import, säger man. Huru mycket importerades då är 1849 t. ex. ifrån England? Kommers-kollegii berättelse säger oss, att denna import uppgick till 3,800,000 rår bko, dä Sverige deremot exporterade till England samma år för 8 millioner rdr bko, eller en tredjedel af landets hela export. I denna export voro äfven 177,000 skepp. jern och 23,000 skepp. stål, men hvilken qvantitet icke tyckes ädraga sig mine värde motståndares uppmärksamhet, hvilket på det högsta förvänar mig, då de äro annars sä måna om denna export, att de för att man skall kunna exportera 18009 skennundl: —OHOV— DH! vuit