Aftonbladet – 19 juni 1851, sida 2

Sverlge snart kunna till denna marknad erbjuda större qvantiteter a! j-Ibrulspsodukt:r än man nu kan ana. Värt grannrike Danmark har också på det sättet uppfattat denna fräga, ty sedan det under de förflutna åren vetat att tillvinna sig verldens beundrar för sit! hjeltemod, så skyndar det nu, att genom. ökade förbindelser med andra länder, och genom likaledes ökade afsättningstillfällen för landets produkter förskaffa landet ökade materiella tillgångar och förnyad kraft. Det är glädjande att se huru man ifrån byar och köpingar på den jutländska kusten, t. ex. ifrän det lilla Hjerting, öppnat direkta äångbätsförbindelser med London, för att der sälja allt hvad den idoge danske landtmannnen kan bringa på marknaden. Också säljer detta lilla land ärligen jordbruksalster för öfver trenne gänger värdet af Sveriges hela jerntillverkning. Afven Sverige kan och bör uppnä denna grad af utveckling, men då mäste äfven dessa tundantagslagar falla, och först de nu under öfverläggning varande s. k. tull-lindringarne. Må Ridderskapet och Adeln egha denna fråga hela sitt deltagande! Den förtjenar det, icke blott genom det serskilda intresse som Ridd. och Adeln har vid dess rationella afgörande, alldenstund ännu i Ridd. och Adelns händer finnas 13,000 hemman af den svenska jorden. Om äfven icke alla inom detta stånd hysa den välvilja för den jordbruks-idkande adeln, som jag skulle önska, så finnes dock för mänga jordbrukare närvarande, för att man, utan att förskaffa nägon fördel för värt land, -— bortskänker adelns materiella intressen, — för att gifva premier ät et yrke, som hvarken behöfver eller ens har säkert gagn utaf dessa premier! Må man vara förvissad att ingen kan önska sjöfartsyrkets utveckling lifligare än jag, liksom ingen kan högakta denna aktningsvärda, s. k. medelklass mera än jag, ty villigt erkänner jag dess sträfvanden för landets materiella förkofran och dess bemödanden för den allmänna bildningen, hvarföre jag också med glädje skall se denna samhällsklass intaga den plats i statslifvet, som den kan ega anspråk på men derföre — ja, det är derföre, som jag önska att se Sveriges s. k. medelklass genom egen kraf utveckla sig. Må dess medlemmar genom arbete och idoghet sjelfve förvärfva sig välmåäga och rikedom men jag önskar ej, att statsmakterna skola genom premier och andra förmäner (t. ex. dessa så kallade tull-lindringar för rederi-intresset), lägga stora rörlig: kapitaler i händerna på nägra få individer ur denne samhällsklass, hvilka kapitaler då endast vore en tri but af Bondeständet och Ridd. och Adeln! Middagstimman är redan ione, och mäste jag sluta. Men dessförinnan utber jag mig Ridd. och Adelns välvilliga öfverseende, om jag i dag alltför länge upptagit ständets öfverläggningstid; om jag möjligtvis genom detta länga, kanske alltför långa anförande tröttat en och annan af ständets ledamöter. Mer det har skett i den förhoppning, att jag möjligtvi: med min ringa röst kunnat förskaffa samma välviljg och samma lagar ät hela vär sjöfart, sä att icke der ena delen ensamt må hafva att glädja sig ät föräl drakärleken och den andra, såsom nu skett, styfmo derligt behandlas och öfverlemnas ät fattigdomen oc förtrycket. Får hela den svenska sjöfarten alltså samma laga och samma omvärdnad, då skall också denna fö Sverige så vigtiga näringsgren ined förnyad kraft till taga och blifva hvad den fordom var, en folknäring Den skall också dä, som den bör kunna, bidraga til hela landets materiella förkofran. Och om det lyc kats mig att i aldrig så liten mån bidraga till dett: stora mål, anser jag mig hafva mera gagnat som re presentant, än om jag möjligtvis yrkat en eller an nan skillings försvinnande ur folkets debetsedlar. Ty den tilltagande välmägan, som sprider belåtenhet i landet, bibehäller också lugnet; det är den som gifver nationen ökade krafter att på starka skuldror med lätthet uppbära de ökade skattebidragen, hvilka alltid ätfölja den framskridande civilisationens ökade fordringar. Ja, välmägans tillvext tystar äfven desss utrop om landets fattigdom, dem man nu så ofta hör då regeringen af representationen äskar medel — nödvändiga för henne, om hon skall föra nationer framåt i upplysning, sedlighet och kultur!!! a —