Aftonbladet – 19 juni 1851, sida 2

med dundrande vivatrop. . Riksdagen. Gardagens afionplsnum. RIDD. OCH ADELN. De äterstäende punkterna af Bankoutskottets utlätande 4 39 dels biföllos, dels lades till handlingarne. Derefter föredrogs allmänna besvärsoch ekonomi-utskottets betänkande angående itskilliga ändringar i nu gällande handtverksoch faoriksordningar. De ändringsförslag härutinnan, som atskottet framlagt, hafva till största delen tillkommit följd af nägra af hr Boseus afgifna motioner, afseende i vissa fall en ätergäng till de gamla stadgandena. Öfver den i 3 8 föreslagna förändring, som åsyftar införande af mästerprof m.m. i flera nu der ifrån befriade handtverk, uppstod en längre diskussion. Friherre von Stedingk yttrade sig först. Han ansäg den nuvarande författningen icke böra förändras, men på skäl, som i anseende till deras olikartade och motsägande beskaffenhet ej kunna i allo ätergifvas. Talaren tycktes dels anse mästerskapet i vissa handtverk obehöfligt, dels anmärkte han, att hela den nya näringsförfattningen vore bygd pä skadliga grundsatser, hvarföre man nu ej borde lappa och förändra densamma, utan bibehålla den i sitt nuvarande skick, på det borgareständet, som frägån närmast rörde, måtte genom de olyckliga följderna komma att inse skadligheten af de liberala lärorna i fråga om näringslagstiftningen: i följd hvaraf talaren yrkade afslag ä ifrågavarande punkt. Sedan hr statsrådet Fähreus i längre upplysande föredrag bemött alla de vanliga inkast som göras mot näringsfriheten och serskildt yttrat sig rörande obehöfligheten af de ifrågavarande mästerprofven, uppträdde hr v. Hartmansdorff med ett längt märkvärdigt anförande, hället i den vanliga stylen. Bland annat ansäg talaren profvet vara nödvändigt för att bevara den fattiges rätt mot den rike, hvilken rätt genom den obegränsade täflan lärer komma att undertryckas. Efter en mycket sorglig beskrifning öfver de svenska handtverkeriernes tillständ efter 1846 ärs författnings utfärdande, började talaren orda om de utländska förhällandena. Preussen åberopades bland annat såsom ett efterföljansvärdt exempel. Den derstädes är 1845 införda näringsfriheten blef snart för hela nationen skadlig och förhatlig, och så fann man sig nödsakad att är 1849 införa de gamla skräna m. m. Förmodligen såsom ett prof på lagstiftarevishet började derefter talaren uppläsa på originalspråket den ifrägavarande 1849 ärs preussiska författning, undertecknad med namnen Brandenburg, Manteuffel och flera andra välkända signaturer. Under det talaren som bäst bråkade med den tyska författningen, började samtlige närvarande ledamöter att springa fram till fönstren med blickarne riktade mot höjden. Det var nemligen herr Tardini med ssin luftballong, hvilken just nu blef synlig, som orsakade denna lilla uppständelse. Sjelfva hr von Hartmansdorft fann sig föranlåten att lunka af till fönstret; endast hr landtmarskalken bibehöll stadigt sin plats. Först sedan luftseglaren försvunnit bakom molnen, öfvergick man till dagordningen, och hr Vv. Hartmansdorff fortsatte sitt föredrag. Hr Bräkenhjelm ingick i en lärd undersökning om korporationers natur. Han trodde att sädane alltid skulle uppstå, utan att staten med författningar behöfde framkalla dem. Icke destomindre förmenade talaren, att det var högeligen orätt af staten att borttaga de gamla skräna, utan att substituera något annat i stället (!), och yrkade i följd häraf bifall till utsk:s förslag. Derefter uppträdde äter hr statsrädet Fähreus för att besvera hr v. Hartmansdorff, och visade såsom exempel ett land, der näringsfriheten linge af lagen varit erkänd, nemligen England, 4er, fortfor talaren, torde man ej kunna säga aw handtverkerierna befinna sig på en läg ständpunkt. I Preussen var det helt och hället politiska orsaker, som föranledde den gamla näringsförfattningens äterinförande. Hvad beträffar frågan om mästerprofs afläggande, sä stadgar nu gällande författning tydligt, att hvem som det ästundar mä -ega rätt att aflägga mästarprof, hvarigenom säledes ingen är utestängd från vinnande af det förtroende och de fördelar, som meg mästarprofs afläggande kan anses vara förenadt. Hvad skräna beträffar, så upphäfdes de ej först genom 1846 ärs författning; de voro redan förut de facto upphäfne af ulmänna tänkesättet. Fortfor att yrka afslag. — Grefvarne Lagerbjelke och Gyldenstolpe talade äfven för afslag, hvaremot frih. Cederström yttrade sig i öfverensstämmelse med hr v. Hartmansdorff. Votering begärdes och utföll med tvätredjedelars pluralitet för afslag å utsk:s ifrågavarande förslag. Emot detta beslut reser:o 0 gir br ov. Hartmansdarff ur der förklarande att hun iugilunda misströstar om cn förändring, ty förevarande fråga är en bland dem som ej kunna falla. I konseqvens med Ridd. och Adelns fattade beslut afslogos äfven 4 23, 1:a mom., 28, 2:a mom., samt 33, 1:a mom.; det öfrigä bifölls. Friherre Knut Bondes anförande på Riddarhuset den 4 Juni f. m. i fråga om de s. k. tull lindringarnes upphörande. (Slut.) Man anför, att den transatlantiska sjöfarten förtjenar premier, om icke för annat för, att den lemnar vär örlogsflotta de bästa sjömän. Detta yttrande äterinnes äfven i det af Stockholms handelssocietet afsifna utlätande af den 12:te Maj. Jag ämnar aldrig uppställa mina äsigter i paritet med dessa praktiska nän, som lemnat detta dokument. Jag blott citerar undra, som äfven kunna förtjena något afseende. Under debatten i det engelska underhuset öfver narigationsaktens upphäfvande yttrade flera sjömän, bland undra amiral Napier, och särskildt för den specielt nedsatta kommitteen för frågans behandling amiral Stirling, hvars yttrande äterfinnes i de s. k. parlianentary papers,, att det bästa sjöfolket för den enselska marinen erhålles ifrån de fartyg som transportera stenkol, och ej ifrån de fartyg, som gå på de transatlantiska hamnarne, der sjömannen vänjes vid mera beqvämlighet än på den engelska kustfarten, ler han ständigt omgifves af faror, som fordra hans största vaksamhet, och der det ombytliga klimatet! härdar hans fysik. Om Sveriges skärgård icke, i! innu högre grad; bör frambringa detta vaksamma, värdade sjöfolk än den engelska kusten, hemställer ag till det höglofl. ständet? Ellervill man måhända innu, emot sädana auktoriteteter dem jag äberopat, remta stöd af det omnämnda dokumentet ifrån Stock: wolms handelssocietet? : Jeg begär äfven nägon välvilja ät denna delen af 4 4 är sjöfart, ty genom den framkallas ett slags familjeglation, om jag så får uttrycka mig, och derigenom