Aftonbladet – 18 juni 1851, sida 3

hället orubblig styrka; och så länge vi fransmän sakna den anglosaxiska stammens sköna egenskap, skola vi aldrig upphöra att kastas som Iekbållar mellan upproret och enväldet, än under en skepnad än under en annan. Om verldsexpositionen hade tillställts annorstädes än i England, skulle den i följd häraf saknat den stora politiska och sociala lärorikhet, som sättet för dess tillkomst innebär här. Men äfven detta kristallpalats — nära dubbelt så stort som slottet i Versailles — kunde endast uppstå i England. Det vittnar om hvad jerntillverkningen i detta land förmår, om ymnigheten af de medel hvaröfver det kan förfoga, och om det billiga pris, hvartill frambringandet och bearbetningen af det för alla andra yrken oumbärligaste räämnet blifvit bragt. Ännu för ett århundrade sedan var engelska jermverksindustrien ganska anspråkslös. Då smältes och smiddes jern blott med träkol, och hela tackjernstillverkningen inskränkte sig då till omkring 17000 tons. Vid slutet af 18 århundradet hade den ökats till 150 000 tons; jernvägsindustrien med stenkolens biträde hade då ännu ej vunnit fast fot. Man införde då 40000 tons jern, mest stångjern. Ar 1806 hade jerntillverkningen stigit till 238 000 tons. När jernvägsföretagens stora uppkomst begynte, år 1825, hade man hunnit till en million tons. Ar 1847 var detta belopp fördubbladt och nu har man kommit till 2 200 000 tons, vida mer, än hela den öfriga verlden tillsammans frambringar. Visserligen utföres mycket; år 1849 steg utförseln till 700 000 tons, Emellertid har man