Aftonbladet – 18 juni 1851, sida 2

och under uttalande af åsigter, som lända honom till den största ära. Förslaget omfattades af konstföreningen, hvars ledamöter också genast begynte bana det väg, genom enskilda uppmaningar till de förnämsta fabriksegarne. Men intet lagförs:ag, ingen förordning, imgen regeringssknfvelse mellankom härvid på minsta vis. Blott några få personer, prins Albert jemte tre eller fyra föreningsledamöter som voro hans medarbetare vid det storartade företaget, sammanträdde till enskilda rådplägningar om de förberedande åtgärderna. Sedan man förvissat sig om utförbarheten, uppsattes i konstföreningen ett utkast öfver de angelägnaste punkterna och ett öfverslag af kostnaderna samt medlen att betäcka dem. Sedan man gifvit sig tid att granska fältet, att undersöka och spana närmare här och der, efter behof, kungjordes ändtligen afsigten, med uppmaning till subskriptioner för utgifterna, Jemte medaljerna, hvilka sistnämnde bebestämdes till 20000 . Snart voro 65 000 tecknade, — en rätt vacker summa, men som här påtagligen icke förslog, Hvad var nu att göra? Modiga affärsmän, hrr Munday, erbjödo sig att öfvertaga alltsammans med vissa vilkor, på eget äfventyr. Man tackade dem uppriktigt, men undvek anbudet; man ville icke underkasta sig några störande kontroller af andra. Då uppträdde en mängd hedersamma borgare med förbindelser att ansvara för stora summor af kostnaderna, i fall biljettförsäljningen icke skulle betäcka den. En parlamentsledamot mr Samuel Morton Peto gjorde början: han