Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 2

UTRIKES. STORBRITANNIEN. M:r Humes den 2 Juni föreslagna undersökningskommitte om inkomst-bevillningen, sick igenom den 5 Juni, med 193 röster mot 94. TYSKLAND. Förbundsförsamlingen i Prankfurt har åter börat sin verksamhet den 30 Maj, enligt tillkännagifvande derom i dess officieHa organ ,OberPostamts-Zeitung. Detta skedde utan alla vögtidliga ceremonier, emedan Österrike fästat särdeles vigt dervid att förbundsförsamingen icke anses hafva upphört utan blott varit prorogerad, under den mellantid som letta tillfälle voro följande fullmäktige närvaande, såsom representanter för nedanstående yska stater, hvilka således erkänna det gamla förbundets återupptagande, nemligen: förbunds-presidialsändebudet grefve Thun, samt hr v. Hohenstein för Österrike, generallöjtnanten, baron Rochow för Preussen; general v. Xylander för Bayern; v. Nostiz och Jänkendorf för Sachsen; v. Scheele för Hannover; v. Reinhard för Wirtemberg; v. Marschall för Baden; v. Trott för Kurhessen; Vv. Miinch-Bellinghausen för storhertigdömet Hessen; Vv. Bilow för Holstein och Lauenburg; v. Scherff för Luxemburg och Limburg; v. Fritsch för de sachsisk-thiringska staterna; v. Dungern för Nassau och Braunschweig; von Oertzen för de båda Mecklenburg; v. Eisendecher för Oldenburg och de små nordtyska furstendömena; v. Linde för Lichtenstein; baron v. passerat, sedan dess cessioner afbrötos. Vidl: Holzhausen för Hessen-Homburg; d:r Harnierför Frankfurt; senator Banks för Hamburg; borgmästar Brehmer för Libeck och borgmästar Smidt för Bremen. Dagen efter förbundsförsamlingens öppnande, eller den 31 Maj, sammanträdde ett utskott af 7 medlemmar af församlingen, i anseende till den provisoriska förbunds-centralkommitteens upplösning. Då emedlertid dess förrättningar, som nu skulle öfverlåtas till förbudsdagen. äro ganska invecklade, så att de hittillsvarande. förbundskommissariernas upplysningar ickel. kunna undvaras, komma dessa ännu någonl tid att qvarblifva i Frankfurt. Preussen. Liksom man i Frankfurt gått tillbaka till den gamla förbundsdagen, så har man äfven i Preussen steg för steg återvändt i de gamla hjulspåren. Sedan inrikesministern till en början restaurerat de gamla iretsdagarna, har han nu äfven, såsom det officiella språket uttrycker sig, ,reaktiverato provinciallandtdagarna. Då denna på ståndsformationen hvilande institutions beskaffenhet är mindre allmänt känd, torde det icke sakna intresse att upptaga rösternas förhållande. Rösternas totalbelopp uppgår till 584, hvilka äro fördelade som följer: Furstar. Riddare. Städer. Landet. Brandenburg . — 36. 23. 12. Pommern . . — 25. 16. 8. Posen . . . — 26. 16. 8. Preussen . — 47. 28. 22. Rhenprovinsen 25, 25. 25. 30. 24. 13. 36. 30, 16. . 20. 20. 20. 33. 245. 182. 124. TURKIET. Bland corps diplomatique i Konstantinopel har ett omskifte inträffat, som sägs väcka mycken uppmärksamhet, dels med hänseende på personerna, dels, och ännu mer, för det åtSachsen . . Schlesien . . I Westphalen . 1 SEE minstone skenbara ändamålet. Franska republikens första sändebud hos Porten, general lAupick, som gjort sig allmänt högaktad i Konstantinopel, har af elyseiska kabinettet blifvit återkallad, för att lemna plats åt mr IDe la Valette, hvilken tycks afsänd i helt och Thållet enskilda ärenden åt prins Ludvig Napoleon. Det är bekant att prinsen interesserar sig i första rummet för katolicismen; hr IDe la Valette medförde vid sin introduktionslaudiens den 17 Maj ett egenhändigt bref ifrån ) , j Yr Å 4 d r te FR PR emm MH I Jinnan hr von Titow, ryska Iprinsen till storherrn, och likaså ett ifrån sjelfva påfven till storherrn, med framställningar om satt af viscount Castlereagh, sin befriare ur fängelset i Ham, om ett löfte att hälla ord med Abdelkaders lösgifvande från fängelset i Amboise; mr De la Valette fordrar nu hos Porten en turkisk eller egyptisk borgen för lAbdelkaders vinternering., såsom vilkor för det franska löftets uppfyllelse; men då samma i begäran skett förut förgäfves, tros så komma att ske än en gång; under tiden har likväl q prins Ludvig Napoleon sluppit ifrån viscount Castlereagh. Den fs Agan är allvarsammare. Knappt haue ix De 1 Valette afträdt, f debudet, infann sig med en protest å sin suveräns, grekisktryska kyrkans påfves vägnar, hvari han framhöll sistnämnde kyrkas anspråk på hedersrummet vid den heliga grafven framför den katolska kyrkan. Det är således till Profetens efterträdare,, som Guds ståthållare på jordenns, de ofelbare i Rom och Moskwa vädjat om hvilken af dem som är ofelbar. De ungerska flyktingar i Kiutahia, som enligt sednaste öfverenskommelsen mellan Porten och Österrike skulle försättas i frihet, hvaribland äfven Meszaros, blefvo den 8 Maj öfverlemnade af Suleiman Bej till Österrikes ombud, hvarefter tåget anträddes till Gemlek. Vägen dit tillryggalades i 3 små dagsresor, af omkring 5 timmar dagligen. Hr von Jasmagyi, som hade ledningen af det hela, lemnade först den följande dagens afton Kiutahia sällskap med österrikiska legationens tolk, In von Eder, och tog vägen åt Brussa, der han höll en långvarig rådplägning med Portens utrikesminister Ali Pascha, angående flyktingarnes inskeppning m. ra. Inskeppningen skedde den 14, i bästa ordning; ett turkiskt ångfartva mattan fönmarna för att föra dam Hill Dar. inrymmandet af hedersrummet vid Christi graf li Jerusalem, åt katolska kyrkan framföre den grekiska. Det är äfven bekant att prins Lydvig Napoleon blef för icke längesedan hårdt an