Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 2

under jernkontorets uniform och Wasa-orden) framskymtade. Kan ej så noga veta, herr... herr brukspatron och riddare., svarade en af de tilltalade med komiskt allvår och handen på hjertat, — kan ej så noga veta, ty danskar komma också dit . . . Såå, ja si jag skall säga herrarne, numera kan man cj tro någon menniska om gedt i den vägen, icke ens en engel från himmelen, sen det der Iartmandorffska affallet, mumlade brukspatronen i det han slog senap öfver biffen. Sebastian Kassbom var i sina politiska åsigter en äkta renhårig absolutist, ett non plus ultra af konservatism och royautdc, så mycket som det är möjligt för en omåttligt rik brukspatron, efter det hvilande kungliga representationsförslaget. Skulle dessutom någon annan tanke på justmiliön eller vensiern velat smyga sig in på honom, så skulle Wasa-ordens spännetaggar lätt nedtystat hvarje sådan; ty det kom 5Sebastian alltid att hoppas på korset och riksdagar. Herr Hartmansdorffs affall var derföre en sak som Scbastian aldrig kunde förlåta honom; han sjelf var nemligen ej den man, hvilken något dylikt någonsin kunde förebrås, men så hade han i den vägen heller aldrig varit någon engel, ja — riddarhusengel. I Ystad tog Berzelius in åtskilligt fraktgods och deribland herr John Patrick Steepychaise, som genom natt och dag ilat från Stockholm för att komma på samma ångbåt som Emili. Man kom i Nordsjön, som ej är att narras med. John Patrick Stecpychaise, som var en fif: fig handelsexpedit, begagnade tillfället di brukspatronen i högsta sjösjuka stod lutad öf ver relipgen, för alt ånyo fria til Emili oci