Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 2

föreställde honom på det mest ömma och hjertgripande sätt nödvändigheten af att han gåfve sitt bifall till handelsexpeditens förening med henne. Ja, ja — aj, aj! var brukspatrons enda svar på den grymme handelsexpeditens förfärliga enträgenhet. Han ger sitt bifall, ni hör det ju sjelf, mamsell Werner,, ropade John Patrick förtjust till Emili; ni behöfver då ej längre vara i tvifvel huruvida ni kan anta mitt tillbud, gudomliga Emili ... Bäste herr Steepychaise, tro mig, att jag värderar er uppoffring att enkom för min skull resa från Götheborg till Stockholm, fran Stockholm till Ystad och nu till London, det är onekligen bevis på uppriktig kärlek... Bah, för er skull går jag i döden, afbröt hande:sexpediten med handen på hjertat och redan till hälften sjösjuk. Men,, återtog Emili, jag kan omöjligen nu genast svara er på denna vigtiga sak, böste herr Steepychaise ... den 17 Juni är min adertonde födelsedag och för att göra det riktigt pikant önskar jag om ni ville vänta till dess, ni skall då i London få mitt sista bestämda svar: antingen nej eller — — — Handelsexpediten mådde nu synbarligen rätt illa och Emili försvann i en hast ner i sin hytt under ett förstulet skratt. Albions kust prejas emellertid af utkiken Ipå masttoppen. Öhoj Thames! ropar märsga. sten och i ett nu sprider sig nyheten på Berzelius; allas ögon, kikare, lorgnetter och glasögon riktas på Gravesend, som man jus nalkas. ,Skada blott att vi på denna turen inte kunde få helsa på i Spithead, säger den arItige skeppskaptenen till några af fruntimrer å ångfartyget; der skulle herrskapet annars fått se den reelaste delen af expositionen