Aftonbladet – 28 maj 1851, sida 2

på franska, att han väl genomskådade vår plan, men likväl för ingen del hyste någon afsigt att uppehålla oss eller ligga hinder i vår väg. Tvärtom ville han gifva oss åkdon och nägra kossacker till betäckning på vår flykt. Vi mottogo tacksamt hans anbud och fortsatte vår resa, besynnerligt nog under beskydd af samma uniform, mot hvilken vi så ofta hade kämpat på Hf och död. Zigenarpoker visade oss ett vad genom Theiss, vi egåfvo oss öfver och uppnådde inom några dagar Donaus stränder, utan att hafva blifvit oroade på något sitt, ty vi hade sorgfälligt undvikit städer och byar och alltid tillbragt natten under bar himmel. Nu skickade vi kossackerna tillbaka; de voro mycket belåtna med något drickspengar som de erhöllo. Sjelfve foro vi öfver strömmen på cen högst enkelt sammansatt flotte, ty hvarken firja eller båt fanns. Den första by, som vi träffade på andra sidan, var Donaupönteln. Härtvang oss tanken på vår säkerhet, som icke mer skyddades af kossacker, att skiljas åt. En hop af 13 vandringsmän måste väcka uppseende. Hvar och en måste fortsätta sin flykt för sig. Det var ett sorgligt afsked. — Scdan dess har jag aldrig sett eller hört något utaf mina kamrater. Måtte de hafva lyckats lika bra som jag! Jag skaffade mig nu civila kläder och skyndade från nämnde ställe så fort som möjligt. Jag vände kosan till mitt hem, den lilla stalen Wessprim nära Plattensjön; ty jag hade vört att denna stad blifvit besatt af ungrare ch förmodade att någon djerf skara gjort ctt