se, att konventikelplakatet kommer. att en gång upphäfvas, utan helt enkelt säsom en omständighet, hvilken, i förening med hvad man nyligen erfarit från landsorten angående hr Ahnfelts svar på fiskalernas förvetenhet att blanda sig i konventiklar derstädes, dels lemnar en nöjaktig förklaring af orsaken dertill, att konventikelplakatet under de förflutna ären ej varit tillämpadt, dels också utgör ett indirekt bevis, att läseriet har fått en bestämd tillätelse underhand för sekten, att hädanefter utan molest af fiskaler, kommissarier, konstaplar eller andra frägvisa personer få fortsätta sina Öfningar; ty hr öfverstäthiållaren hade naturligtvis ej gifvit ett sådant tillstånd så länge förbudet i lagen ännu qvarstår, om han ickke förut hade inhemtat förhållningsorder från högre orrt. Det enda som härvid kan vara att meed något skäl anmärka, är att denna tolerans framträäder ungefär samtidigt med det sällsynt dristiga och, enligt allas, äfven justitieombudsmannens omdöme, lagstridiga, men ännu icke hvarken af justitieministern anmärkta, af justitiekanslern beifrade, än mindre af högsta makten ändrade företag, hvarigenom hr öfverstäthällaren tilltrott sig att vid vite förbjuda personer att hälla föredrag till och medi sina enskilda rum, såvidt derom annonseras, utan att dertill på förhand söka och erhälla polisens tillstånd, samtt under det sädana räsonnemanger i religionsfrägor,, hvilka stå på den rationalistiska sidan, göras till föremål för åtal af allmänna äklagaremakten. Hvad blir följden af allt detta? Att det uppifrån gynnade läseriet kommer att öka och fortplanta sig med en förvånande hastighet, men egentligen icke det sannt fromma, ödmjuka, menniskoyänliga läseriet, utan det hycklande, högmodiga fromleriet, som pådrager gudomligheten säsom en mask och en käpa, under hvilken hvarjehanda själslyten kunna frodas förträffligt. Den som lefver får väl se. Observator.