Aftonbladet – 28 maj 1851, sida 2

utfall från Komorn och eröfrat Wessprim. Jag blef grymt bedragen i mitt hopp. Det var afton då jag inträdde i staden och ändtligen fick återse min faders hus; rörd öppnade jag porten och den välbekanta dörren samt insteg i rummet, men drog mig plötsligt tillbaka, liksom träffad af en blixt. Vid bordet sutto tre österrikiska soldater, som förundrade sågo på mig. Det var lyckligt för mig, att jag hade anlagt civila kläder och i detta farliga ögonblick icke förlorade mod och besinning. Jaså, han är icke här! utropade jag hastigt på magyariska språket, liksom om jag sökte någon. Derefter läste jag försigtigt igen dörren, gick i köket och träffade der min fader. Han kände genast igen mig och bleknade af förskräckelse. Du är dödens rof, om någon får se dig!, utropade har med qväfd röst. Alla hus, bland hvilkas medlemmar någon tjent i ungerska armåen, hafva erhållit inqvartering för att kunna få fatt på dem, som återkomma från kriget; derinne sitta soldater, som vänta dig. Endast den hastigaste flykt kan rädda dig; sök för Guds skull att komma härifrån., Men, min far,, invände jag, jag har hvarken pass eller pengar; hela min rikedom består i Kossuths-sedlar ; det är mig omöjligt . . . Laga blott att du kommer ur huset, ja ur staden-, återtog min fader; låt mig sörja för resten. Utanför staden kan du vänta på min vagn, som jag genast skall sända efter dig. Skynda dig nu; Gud fader hjelpe dig! Ännu en vemodig blick, ännu en handtryck-!