Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 2

I två år tjenat till efterrättelse, må man likväl icke, rbise, att mängden af dess stadganden är hemta? här ån äldre, hvar efter annan gällande, tulltaxor ochlnig: t således mångärig erfarenhet gifver ledning förlfart dömandet af desså stadgandens större eller min-ges e lämplighet. — Då utskottet i följd af en sådanlsjöf farenhet och på grunder, som här nedan skola när-It:g are utvecklas, funnit sig ieke kunna underlåta att! Bu ed anledning af Kongl. Maj:ts högstberörda nädigalden rifvelse samt flera hos riksständen väckta motioner, förs reslå åtskilliga ändringar i gällande tulltaxa; hemäller utskottet alltså; att ofvanhämnde af hr friherre Cederström; hr doktor Sandberg, hr Almgren och Nils Strinnlunds väckta motioner icke mätte till annat beslut föranleda, än att de bestämmelser i gällande taxa, hvari ändringar icke här nedan föresläs, fortfarande hibehällas. Genomgripande förändringar i tulltaxan hafva blif-ls it yrkade: inom ridderskapet och adeln af hr Roenblad, B., som såsom sin motion upptagit det af hr alldistriktschefen m. m. W. Karström nästlidne är rän trycket utgifna Förslag till tulltaxa för inkomnande varors med nägra få af motionären derifrån jorda afvikelser; och inom vällofl. borgareständet, af r P. Muren, hvilken, jemte bemötanden af de inändningar, som vid sista riksdagen gjordes emot det f Kongl. Maj:t då afgifna och af dåvarande bevillingsutskott hufvudsakligen antagna tulltaxeförslag, nnefattande en fullständigare tillämpning af de till andelns lättnad syftande grundsatser, hvilka redan mn längre följd af år varit af lagstiftaren godkända, tilltyrkt, att det af bevillningsutskottet den 8 Maj 184E emte utlåtandet N:o 13 afgifna taxeförslag, med de rt motionären uti dervid fogad reservation förordade indringar, men med uteslutande af tullvärdeskolumven, mätte af rikets nu församlade ständer antagas; varande dessa af hrr Rosenblad och Muren sålunda framställda taxeförslag väl i flera detaljer sins emelan skiljaktiga, men till sjelfva grundsatserna närals jfverensstämmande. Bland dessa grundsatser intager den om afskaffan-s det af förbuden mot vissa varors inoch utförsel första rummet, likasom frägan derom är den mest omtvistade och den fullständigast utredda. Sistnämnde omständighet berättigar ock utskottet att här förbigå de skäl, som i allmänhet tala för förbudssystemetsn fullkomliga fränträdande; men till de från föregå-lu ende tiders erfarenhet hemtade bevis för nyttan aflls ett friare tullsystem kan utskottet icke underläta att lägga erinran om de välgörande frukter, sista riksdagens ätgärd att borttaga införselsförbuden för sockersyrup samt topp-, kandioch kaksocker redan ögonskenligen burit, då sockerförädlingen inom landet oaf1 g brutet fortgätt och utvecklat sig samtidigt med denlp stora konsumerande allmänhetens befrielse från ens orimligt hög, under förbudsskyddet af fabrikantentb godtyckligt fixerad, beskattning. t Med denna vid hvarje hittills gjordt utbyte af förbud mot lämplig skyddstull bekräftade erfarenhet för !s ögonen, har utskottet icke tvekat, att sedan de politiska och kommerciella skakningar, som vid sista riks-s dagen anfördes emot fullständigt fränträdande af för-w budssystemet, numera dels lugnat sig, dels ock visatls sig i afseende å industrien medföra helt andra resul-l; tater, än som då befarades, antaga den grundsats, : att alla inoch utförselsförbud böra utbytas mot sådane tullafgifter, som åt inhemska varutillverkaren lemna I tillbörligt skydd på samma gång, som de bereda möj-l: lighet till loflig handel med alla varor. Näst frågan om förbudens afskaffande följer bland tull-lagstiftningens grundsatser den af motionärerne l! och isynnerhet hr Muren förfäktade äsigt, att tullafgifterna icke mätte i allmänhet sättas högre, vare sig vid ineller utförsel, än till 25 procent af varuvärdet; men, då vid öfvergången från förbudstill skyddstullssystemet största varsamhet vid tullsatsernas bestämmande är af nöden och någon viss procent af varuvärdet icke alltid utgör rätta grunden för dessa tullsatser, så vidt dermed i första rummet afses skydd lför inhemska näringarne, helst värdet ä olika fabriksloch handtverksvaror hufvudsakligen beror, än af rävarans värde, än äter af det å fabrikatet nedlagda larbete, anser utskottet sig icke nu böra såsom allmän Iregel för tullafgifternas bestämmande antaga något visst Imazxinum af varuvärdet. Vidare innefattar hr Rosenblads motion den princip för tull-lagstiftningen, att varors förtullning efter värde bör i möjligaste mån afskafas; och är säsom skäl härför anfördt, att förtullningen efter anslags-lvärden icke allenast icke uppfyllde ett bland vilkoren -Iför handelns trefnad — tullbehandlingens verkstäl lande med skyndsamhet, säkerhet och likstämmighet på rikets alla tullplatser — utan tillika vore skadlig : enär Kongl. Maj:t och kronan, i följd af alltför låga angifningsvärden, förlorade i sin tillständiga rätt; tulltjenstemannen förlorade sitt anseende säsom opartisk verkställare af tulltaxans föreskrifter, ehvad han med egna medel inlöste eller lemnade utan anmärkning varor, som till förtullning med alltför låga värden tlangifvits; handlanden förlorade genom dröjsmålet med j) förtullningen, genom vexlande tullbelopp ä enahanda vara vid särskilda tillfällen och stundom äfven derigenom, att hans till rätt värde angifna vara vid upptl kommen varubrist kunde genom inlösning honom frånel händas; privatmannen jemväl kunde på sistnämnde sätt förlora en för eget behof införskrifven, till värdet ärligt uppgifven vara; och slutligen sjelfva va rorna utsattes för försämring genom förevisninger h och handteringen deraf under anslagstiden. Utskottet, som delar motionärens äsigt härutinnan har, i öfverensstämmelse dermed, vid tulltaxeregle lIringen sökt att, sä vidt sig göra låtit, utbyta värde ra förtullningen emot annat lämpligare förtullningssätt. 1. Bland annat, hvarom utskottet här nedan komme yu fatt vidare sig yttra, har, i fråga om grundsatsern för tull-lagstiftningen, hr J. G. Schwan, uti motior hos vällofl. borgareståndet föreslagit, att all utför selstull, såsom irrationell, mätte upphöra, helst dei inkomst, staten deraf under sednare ären uppburit icke uppgätt i medeltal till mera än 77,000 rdr ärligen Endast ett jemförelsevis ringa antal artiklar äro gällande tulltaxa belagda med utförselstull; men dess artiklar utgöra dels naturprodukter, behöfliga för in on hemsk förbrukning, dels ock i så ringa män bearbe ym tade alster, att utförseln deraf, utan vidare förädlin afinom landet, ingalunda synes vara ur statsekonomis synpunkt önskvärd; och som det dessutom torde var ve I billigt, att staten af sädana exportartiklar beredes ni id-)gon ersättning för de kostnader, som med nödig na kontroller öfver utförseln äro förknippade, finner u pskottet sig böra hemställa, att hr Sechwans motion ro omförmälda hänseende icke må vinna bifall. er-1 Utskottet behandlar härefter frågan om tullindri: garna för den transatlantiska handeln. Efter refer a jlrandet af hr Schwans motion och regeringens prop stsition i detta ämne reserverar utskottet för egen d om I derom säsom följer: öfEfter sorgfälligt öfvervägande af hvad sålunda f bör I rekommit, finner utskottet sig böra fullkomligt i! mstämma i de uti Kongl. Maj:ts nädiga skrifvelse f in tullindringarnes upphäfvande anförda skäl, hvilk: ingiltighet, efter utskottets äsigt, icke blifvit i någe avma aan vodarlagd er