Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 2

ett litet, med en i taket hängande alabasterlampa matt upplyst bibliothek. Här nedsjönk han i den mjuka soffan och en tung suck arbetade sig fram ur hans beklämda bröst, då han hörde lätta steg,och en dam i spansk drägt stod inför honom. yHvad söker ni här? frågade masken. Ack, om jag det vissteln svarade Fredrik. Damen gjorde en häftig rörelse och såg sig omkring åt alla sidor. ,Srkta, sakta, min herre!s hviskade hon. , Vi äro allena, madame, sade fransmanneu, äfvenledes i hviskande ton. Nu närmade hon sig och frågade brådskande: sHvad söker ni här i Wien? Er, madame, svarade målaren. Den maskerade damen vacklade tillbaka vid detta svar. Mig?. upprepade hon. xOch hvarför det? Jag måste nu för andra gången svara: Ack, om jag det visste. I ert första uppträdande, madame, låg något så utomordentligt, att då jag nu återfinner er, min längtan att få denna gåta löst, måste synas förlåtlig. pHvad vill ni veta? Allt; ty jag förstod icke det ringaste af det sorgespel, der ni gjorde mig till bäde åskådare och medspelare. Jag vet icke hvad jag derom skall tänka och jag måste uppriktigt bekänna, att denna hemlighet plågar och nedtrycker mig, nästan som ett samvetsagg. O, ni måtte väl tro mig, madame, då jag bedyrar, att denna känsla innehåller något mer än blott nyfikenhet. Den är måhända, mer alstrad af det romaneska hoppet att på något sätt kunna tjena er till upprättelse... jemte längtan att hos er få afbörda min tacksamhetsskuld. Ja, madame, jag tackar och välsignar er för allt det goda ni gjort mig. Ty det är min fulla öfvertygelse, att den der hen Wertmann, som gjorde mig så rik, att jag kunde uppfylla min käraste, min så länge närda önskan, den att få resa till Italien, val skickad af er — var af er en förborgad välgerning. Förlåt, madame . .. men jag önska lyeta på hvad villkor så mycken godhet slö