ade och ridån uppgick för tredje gången, då Garnier, som satt i hörnet af en bänk, kände. on liten biljett stickas i sin hand. Han såg ig naturligtvis högst förundrad om; men märkte blott en i en kappa väl insvept karl! som hastigt skyndade undan. Biljetten innehöll blott följande ord, skrifna hast och med blyertspenna: Infinn er nästkommande thorsdag på grefvinnan B...s maskeradbal. Tag en albanesares kostym, och cm någen frågar er hvad ni söker, så svara: Ack, om jag det visstel Biljetten var skrifven med fruntimmersstil och Fredrik tviflade intet ögonblick att den kom från den sköna okända. Leblanc hade cedan presenterat honom hos grefvinnan R... Ett bjudningskort till hennes maskerad hade han redan erhållit och ingenting hindrade honom således att derstädes infinna sig. O, med hvilken längtan han afvaktade thorsdagen! Ändtligen var denna dag inne. Fredrik klädde sig i den öfverenskomna kostymen och begaf sig till balen. Hans otålighet hade emellertid förmått honom att inställa sig ganska tidigt, så att vid hans ankomst endast några få gäster voro anlända. Sedan han väl mönstrat alla dessa och väl öfvertygat sig att den han hoppades få träffa icke befann sig bland dem, ställde han sig vid salens stora ingångsdörr, för att låta alla de ankommande passera sig förbi, hoppandes att slumpen skulle sålunda sammanföra honom med henne. Men snart nödgade trängseln honom att gifva rum för de talrikt inströmmande och han måste således öfvergifva att stå på utkik. Midnatten nalkades så småningom och med den en hvilostund för de dansande. Den väl sammansatta orkestern tystnade och balgästerna begåfvo sig in i matsalarna. Utmattad af dans och trängsel, trött vid det brokiga hvimlet, döfvad af den starka musiken och dessutom plågad af en hittills otillfredsställd otålighet, begaf Garnier sig helt ensam in uti ett rum, hvartill dörren stod öppen. Han märkte straxt att han befann sig i