Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 2

Bevillningsutskottets firslag till tvål: bevillning. Betänkandet angående tullbevillningen, ett f riksdagens hufvuddokumenter, har nu till iksstånden inkommit. Vi anse derföre de äsonnemanger, hvarmed utskottet beledsagat itt förslag till tulltaxa, äga nog intresse ör allmänheten, för att här meddela ett utIrag deraf, med uteslutande af sjelfva titelugressen. Hr friherre Cederström, R., hr K. A. Almgren och Nils Strindlund från Westernorrlands län hafva, hvarl. nom sitt riksständ, föreslagit, att nu gällande tullaxa mätte oförändrad bibehållas; och i nära öfversnsstimmelse dermed är äfven inom högvördiga presteståndet af hr Doktor Sandberg yrkadt, att tulltaxan mätte i det närmaste lemnas oförändrad intill ästa riksdag. Till stöd för denna mening är anfördt, hurusom, oberäknadt den förlängning af rikslagarne och förhöjning i riksdagskostnaderna, som zenom tulltaxans omarbetning vid hvarje riksmöte förorsakades, den vida större olägenhet deraf uppkomme, att handeln och öfriga näringar, hvilkas bestånd och trefnad i mer eller mindre mån voro af tullbestämmelserna beroende, förlamades af den osäxerhet, som ständiga vexlingar i tull-lagstiftningen istadkommo. Nu gällande tulltaxa hade dessutom icke mera än 2 år tillämpats och verkningarne af lensamma kunde följaktligen icke med nägon säkerhet bedömas; hvartill ock slutligen komme, att bevillningsutskottet icke vore i tillfälle att ät det vidlyftiga och grannlaga tull-lagstiftningsarbetet egna den tid, som för införskaffande af alla nödiga upplysningar, rörande jnoch utländska priser samt produktionsoch handelsförhällanden, oundgängligen erfordrades. Långt ifrån att förneka grundsatsen af stadga i tull-lagstiftningen dess fulla värde, är utskottet fastmera af den tanke, att rubbningar i denna, likasom i all annan lagstiftning endast efter moget bepröfvande och sorgfällig undersökuiug af behofvet bör ega rum; men der detta behof åter oafvisligt framstär, der tror ock utskottet hvarje dröjsmål med ändrings vidtagande vära lika oklokt som olycksbringande. Och ehuru nu gällande tulltara icke mera 5 UN restasumsvisssonmmria