Aftonbladet – 16 maj 1851, sida 2

Se då sjelf. yPistolskottet, som vi nyss hörde, gällde således den här arme saten. Spring du till nästa post och anmäl saken; jag stannar här under tiden., Fredrik vågade knappt andas. Då han nu icke kunde fly, ängrade han att han hade gömt sig, men fann tillika att han icke nu kunde ga fram. Snart hörde han röster och steg, kommande från palatset. Vakten, som emellertid hade öfvertygat sig om att intet lif fanns qvar i den sårade, gick nu de ankommande till mötes. Fredrik insåg att detta ögonblick var det rätta, för att undkomma. Fattande den unga qvinnan åter i sina armar, lemnade han den skyddande piedestalen, smög sig i mörkret genom några busksnår och lyckades såmedelst att äter komma in i allten, utan att bli bemärkt. Med hjertat nästan hörbart klappande, uppnådde han dörren till sin atelier och rusade in. Ians första omsorg, sedan han på sin säng nedlagt den afdånade, var att väl stinga dörren till parken, samt att sedan i fönstret efterspana om nagon kunde hafva sett honom och möjligen vara sinnad att förfölja honom. Men allt var stilla i trädgården; endast på längt afstånd såg han, bakom träden, nägra gestalter röra sig vid lyktsken. Han skyndade således tillbaka till den unga damen, som nu började återfå sansningen. Fredriks förlägenhet var utomordentlig. Öfver hela denna tilldragelse var en sådan hemlighetsslöja bredd, att han icke vågade framställa en enda fråga. Han förblef således stående på några stegs afstånd från den obekanta, liksom för att afvakta hennes befallningar. Men då han märkte att hon kastade skygga blickar på honom, sade han sakta: NI är i säkerhet.