Aftonbladet – 15 maj 1851, sida 2

örrättande, auktoriteten; önskade afslag 3 punkten ned bibehållande af det gamla stadgandet. Grefve sagerbjelke önskade att ordet valförrättanle, skulle tbytas mot väljande,, hvilket äfven förordades af ir Rosenblad, som mycket beklagade det missbruk, wilket inritat sig, att taxeringsmän förfallolöst uteblifva från förrättningarne, hvarigenom mycken tidspillan m. m. uppkommer; för 7 år sedan, dä talaren var invald i taxeringskommitte, lärer det ej varit vanligt att hans kamrater hoptals gäfvo sig ut på ustresor till Gustafsberg och flerestädes samt derunler läto de vigtigaste taxeringsarbetena ligga ofullindade. — Paragrafen återremitterades. Vid 112:te tilldrog sig ett löjligt upptrräde. Hr Bräkenhjelm hade ett långt anförande derii han yrade återremiss, och då han slutligen framdirog ett af ufvudskälen till detta yrkande, befanns ddetsamma ara en — hoax; talaren hade nemligen påå ett ställe äst ordet skattskyldige och ville att det skkulle förundras till skattskyldiges,; men på hans grannars öreställning att der stod skattskyldigs afsstod talaen och satte sig beskedligt; härmed var dock ej slut, y hr Rosenblad, som just uttänkt ett ypperligt försvar för bibehållande af ordet skattskyldigs uppdde med ljudelig stämma mot den inbillade motståndaren. Under mycken och allmän munterhet Ivckades det slutligen de närmast stående att afbryta nans svada och göra honom begripligt, att hr Bråkenhjelm läst rasande och nu vidare ej hade ett ord att invända. Utom nu nämnda äterremitterades 34 73, 74, 83, St och 91; de öfriga biföllos. BORGARESTÅNDET. Uti gårdagens eftermiddagsplenum tillkännagafs att ständets elektorer valt ar Brodin till tredje suppleanten i konstitutionsutskotet, hvarefter lagutskottets tillstyrkande om särskild nämnd för bestämmande af skadeständ i hvarjehanda all företogs och bifölls, sedan hrr Gezelius, Ruding, Wetterberg, Schönmeijer och Billström deröfver yttrat sig. Dessutom biföllos bankoutskottets utl. N:o 34, statsutskottets N:ris 113—122, 130—133, hvaremot bankoutskottets N:o 35 samt statsutskottets N;o 112 äterremitterades. Det sednare rörde ett begärdt län för fullbordande af lasarettsbyggnaden ii Lund, dervid hr Lagergren framställde behofvet af en klinisk. anstalt i en universitetsstad och hr B3illström närmare redogjorde för det redan varande lassarettet, hvars stora nytta för orten ochsärskildt för akademien äfven af hr Halling vitsordades. Hr Gräå upplyste att statsutskottet afslagit den uti ifrågavarande afseende gjorda begäran endast på grund deraf, att man ej vetat hvem läntagaren vore, enär inrästningen tillhör Malmöhus län, som ej begärt länet. Men då man fick lära känna att tillgängar till lånets amortering bäde finnas och komma att finnas, samt att direktionen ansvarar derför, beviljades enhälligt den yrsade äterremissen. BONDESTÅNDET. Den reservation soma i gårdagens plenum anfördes af Henrik: Anderssom frän Örebro län, och hvari flera -ledamöter af stänidet sig förenade, var af följande innehåll: d Emot det beslut, som ständet sistl. lördag fattat, angående tillsättandet af en kommitte, med wpdrag att undersöka och utreda alla de förhällander, -som böra läggas till grund för en riktig beskattring af städernas industri-idkande invånare, deras egendom och den af dem idkade handel och rörelse, samt att afgifva utlåtande öfver sättet, att bringa städernas beskattning till ett jemförligt förhällande med landets, samt att begära en kongl. proposition i ämnet; måste jag reservera mig. . För det första är det påtagligt, att en jemiförelse emellan landets och städernas beskattning. ickke kan grundas på grundskatternas intagande i beräkmingen. Man köper och säljer en egendom på landet, med beräkning, att grundskatten, onera eller tjenstteskyldigheten m. m. utgöra så eller så mycket, och likaså sker det med hus eller egendom i stad. — Alltsä kunna blott de egentliga bevillningarne, och säirdeles allmänna bevillningen blifva föremål för jemförelser. Af de förra äro postoch tullmedel, chartze sigillatr, m. fl. helt och hället beroende af personernas behof och förbrukning; säledes återstår blott bränvinsbevillningen; men Bondeständet mätte väl ej vilja tilläta att städernas invänare få bränna för mera än sin jord, och då kan man väl ej pälägga dem den bevillningen högre. Hvad äter allmänna bevillningen angär, så är det möjligt, att i städerna, liksom på landet, taxeringarne ej alltid blifva så alldeles rigtiga; men det är då ett missbruk, som Rikets Sttänder ega att afhjelpa och hvartill ej konungamakterns biträde behöfdes. Deremot är det kändt, att i förhällande bäde till folkmängd och synlig förmögenhet, städerna betala i proportion, efter 2:a artikeln af bevillningen, vida mera än landet; och en jemförelse skulle säledes snarare af Borgareständet kunna ifrägasättas, om det ville splittra och uppskrämma. Sjelfva ensidigheten att begära blott en undersökning och utredning för städerna, visar dessutom att meningen af beslutet icke är att lindra, utam att härdare beskatta och nedtrycka; ty hvarföre ej eljest begära en allmän utredning med säväl landets; som städernas skatteväsende? Det är denna pätargliga syftning, som föranledde mig att bestrida besslutet och nu tvingar mig att reservera mig deremot;; anseende jag det kunna blifva högst vådligt, liksonm det är stridande mot andan i den grundlag, som bjjuder att folkets urgamla beskattningsrätt bör af Rlkets Ständer allena vid allmän riksdag utöfvas,, att: det ena ständet, den ena klassen päkallar regeringsmaktens biträde, i ändamäl att öka beskattningen för andra. En upplösande anda skall deraf i samhället framkallas. Mig synes äfven, att Bondeständet har så god erfarenhet om hvad kommitte-väsendet uträttat, liksom landet af detsammas kostnader, att vi så sparsamt och ändamälsenligt som möjligt borde ifrågasätta nedsättandet af kommitteer. Deras päkallande bevisar derjemte hur illa det stär till inom representationen, då ej våra talrika utskott en gäng kunna ega nägra få ledamöter, som kunde utföra kommitte-befattningen. Upplysningar hafva vi ingen brist på, i kollegier, embetsverk m. m. och funnos vilja och kunskaper inom representationen, så kunde ändawmälet vunnits, utan att inblanda regeringen i saken. Presteståndet i Dechargefrågan.