Aftonbladet – 3 maj 1851, sida 2

ung flicka, med ett lifligt utseende, en något uppåt sträfvande näsa, en äkta Marivaux suobrette; visade sig på tröskeln. — Ringde madame? frågade hon. Nej, mademoiselle,, svarade madame de Barjolle något torrt. — Jag tyckte likväl. ..o — Det tyckes mig att du ämnar narras,, afbröt madame de Barjolle. ;Bekänn Thereåson, att du behöfde en förevändning, och att du tog den första som rann upp i din galna hjerna.n Kammarjungfrun log och detta leende röjde tvenne sma vackra gropar i kinderna och en dubbel rad af väl vårdade och mycket hvita tänder. Madame är en fåe,, sade hon, xoch det skulle vara en fifing möda att försöka dölja för henne sina gerningar, till och med sina t-nkar. j Skulle jag åtminstone kunna få veta hvad som furskaftar mig äran af din visit? frogade den unga qvinnan med cen mild skalkaktighet. Jag tillstär att min trollmakt inte sträcker sig ända till förmågan att förutsäga. Jag ville påminna madame, ifall hon skulle ha glömt det, att jigarne komma, att hela Istaden är i rörelse och att man försäkrar att uniformerna äro ganska eleganta, hästarne af en sällsynt skönhet och musiken förtjusande. Jag vet allt detta, mademoiselle.v i rHvad behagar madame välja för toilette. Madame de Barjolle stampade med en lätt I F ! otålighet. Min Gud! Thereson,, sade hon till sin kammarjungfru, dåu är en odräglig flicka. Det behögade dig nyss att inträda till mig, och du låtsade tro att jag hade ringt. Det behagar dig nu att springa till exercisplatsen, och du förmodar att jag delar din barnsliga nyfikenhet. Hvarför bad du mig inte helt N