Aftonbladet – 3 maj 1851, sida 2

stå med skammen vid sidan af danska, norni 1 och tyska jurister. d Kursen för en juris-kandidat-examen upptarti ven en vida längre tid än den för en hof-b tts-examen;-för den förra åtgår en tid af 511 6 år, men för den sednare en tid af 23.13 et lär vara stadgadt att hofrätts-examen icke A r tagas på mindre än två år, och man tor-lc ännu i Upsala minnas, huru de ungherrar,s m skulle taga denna examen, fördrefvo sin I med spel och jagt m. m. intill de tio el-!e r åtta sista veckorna före examen. Väl ve-!c nde att på embetsmannabanan icke just kun-!y aper, utan, som det heter, praktik, hvarmedic sentligen menas teknik och rutin, värderades, lc ro desse herrar alltför praktiska, för att an-!c inda en lönlös möda på studier. De, som il git filosofiska graden eller juridico-filosofiska 1 amen, och voro derigenom vande vid ar-1 ste, samt erhöllo dispens från de två åren, !l go då sin hofrätts-examen på åtta veckor. enna gyldene period i Upsala upphörde dock ed år 18335, då 2:ne professorer dit anlände, om skärpte fordringarne, så att det nu är ittre. . I Lund har det dock, såsom -Bore säger, åitt rigurösare till, särdeles under framlidne rofessor Holmbergssons tid, i afseende på ofrätts-examen, hvilket äfven bevisas deraf, tt alla som ej hade arbetsförmåga nog, för tt genomgå sin kurs för honom, togo sin trätt till Upsala och der absolverade nämne examen; men den grundliga undervisning, errar Lundenses på nämnde tid voro lyckga att åtnjuta i lagfarenheten, sträckte sig ock icke längre än till de civila balkarne Y igen, hvilka visserligen äro de vigtigaste; nen 1 den kamerala och kriminella lagfarenheen hafva Lundenses icke haft något att beömma sig af framför Upsalienses, utan snaare tvärtom. På grund af hvad förut blifvit anfördt om ordringarne för en juris-kandidat-examen i Jpsala nu för tiden, behöfver Bore således cke tvifla att den är fullt så god som den ästa hofrätts-examen i Lund och omfattar en idsträcktare bildning än den sistnämnda, astin Upsala-kandidaten icke haft den gode iraren Holmbergsson. Att rikets ständer påtänkt tilldela juriskanlidater någon fördel för den svårare kurs, de ;enomgått, framför dem, som med vida rinrare studier och lättare mödor ingått i statens jenst, är billigt och nkets ständer värdigt. ör närvarande hafva de ingen annan än den, om 1813 ärs cirkulär medgifver, bestående lott uti att slippa inträdesexamen och det åkallade skrifpensum, hvilken de gerna kunna låta. Huruvida de icke snarare hafva en lägenhet af sitt kunskapsprof derigenom, att le i våra embetsverk, der den opinion gjort sig gällande, att theori och praktik icke kunna förenas, mötas med misstänksamma blickar, och enligt andan af nämnde författning, anses såsom icke praktiskt sanvändbare., så att let för dem är det bästa, att deras studier af öga vederbörande ignoreras, blir en annan råga. Säkert är, att de män, som utgått från len synpunkt, att kunskaper äro nyttiga och nödvändiga i statens tjenst, att den, som kommer att sitta ned och dömma öfver medmenniskors ära, lif och egendom, aldrig deraf kan få nog, för närvarande icke hafva annan belöning eller uppmuntran, än den, som den inre tillfredsställelsen, det tysta medvetandet af uppfylld pligt skänker sin innehafvare. Att filosofie magistrar Och theologie kandidater 1 många år haft och ännu hafva fördel af sin lärdomsexamen vid fråga om befordran på presterligc banan, är allmänt bekant. Att juriskandidater, som måste för svårare studier qvardröje ännu ett par år. om ej mer, vid universitet under det den som tagit hofrättsexamen, fåt vara i tjenstgöring och svänga sig till relatio ner och utsigter till befordran, fingo, då dc inträda i embetsverken, räkna sig I å 2 tjenstå tillgodo, eller med andra ord, vidinträdet anses såsom hade de redan varu V å 2 år i sta tens tjenst, vore väl ej mer än billigt, ithy at ett sådant stadgande endast syftade attjemni förhållandet, så att den, som egnar sig åt all varligare studier i lagkunskapen, derpå wgentin förlorar. Om vår embetsmannabildning vore oändlig mycket att säga — och ingenting vore önsk hgare än att rikets ständer derom begärde ec undersökning. Tiden tillåter icke nu att in träda på detta kapitel, utan vi vilja endas hos riksdagsmän, som önska lära känna för hållandet härmed, rekommendera en liten skrif om 3V, ark, som utkom år 1838, hos P. A Norstedt Söner, under titel: De Civila Em betsmännen i Sverigen, och derjemte tillkänna gifva, att hos våra grannar Danskar och Norr män får man, med en sådan juridisk examen som vär hofrättsexamen, aldrig blifva annat ä länsman eller, som det hos: dem kallas, by fogde. I Danmark skall man vara, som de heter, latinsk och dansk samt i Norge latins och norsk jurist, d. ä. hvad vi mena med ju ris utriusque kandidat eller examinerad i de romerska och i fäderneslandets lagfarenhe för att få inträde i departementerne och an ses kompetent till vigtigare juridiska syssloj och den unge embetsmannen är i de först tjenstegraderna icke titulerad med annat ä kandidat N. N.,, Det torde ej behöfva tilläggas att vi här med ingalunda velat påstå, det man endas genom -juris-kandidat-examen kan blifva c1 god jurist, eller att det icke är möjligt fö den som tagit blott och bart Hofrättsezamen, al förvärfva kunskaper som icke blott äro lika goda som juriskandidatens, utan bättre och öfverlägs nare — men månne icke dylika män äro snar räknade? Vi hafva ingalunda förnekat, a Sverige ägt och ännu äger män med yhögr juridisk bildning, hvilka aldrig tagit annan exa