Aftonbladet – 1 maj 1851, sida 3

bröt en och satte i sin rock. Detta sk-dd3 vilietögon blick då hoppet b-höll segren öfver smärtan, ty man bar anmöärk, att den olyckhge sälen plockar blommor, än m ndre pryder sig dermed. Nu tyckte hin sig höra några mu ikyiska lud. Han lyssnade uppmärksamt ech urskiljd: sluligen spridda to: oer och en välkänd sång den ban förut hö t. Med snabb: steg gick han tillbika öfver gården, och tog vägea til salongen ur hvars öppna föns er han tyckte tocerna kommo Det var en känd sing... han hade hört dn förut — ban visste nu bide tilen och sället... hans mod sjönk och en lika gränslös som obe vingelig misrösan span! sig om hans själ, då han hörde dessa ord sjungas med er klagande röst: Oe3 rosorna från kid n fala Och ögats skimmer slåciaes ut Rea lifvets fröjter vissnat a!la Låogt ionan iilv.ts dag är slu ! Men nu tog han också sista d:oppan af sia so g-kall och det god: vine: iskänkt.s tili brädden!... Piö:sligt förbyttes den klagand stämman till glada se gertioner. de jagade de flydda hvarandra som bölja följe bölja tills ett helt lju haf af toner svallade 1ru d omkris; hocom, toa sjöng: Då kom en hud sestali ovsder Helt visst från ljuse:s land has kom; Han gjorde slut på qval och strider Och vande götens fackla om... Hans blick är bå zom sjernins öga Hans hjerta örat och trofast står. M.n vän är stark. som himlen böga Och varm ändå, som jordens vår.n Ej nåson börda mer jag känner, Ej någon boja trycker mer: Fritt svika alla verldens vänner, Jag honom blott i verld n ser. Och låt mig svalka få kvar smär:a Hos dig! och vid ditt bröst en stund Få häcna slagen af ditt trogna hjerta Och dricka lifvet af din muad.