Aftonbladet – 1 maj 1851, sida 2

dans, och anat, att icke allt var rätt, skyndade nu mot dansbanan. Man gaf villigt vika åt båda sidor och lät henne obehbindradt gå fram. Hon nalkades de dansande, beslutsamt fattade hon Stuarts arm. I Herrans namn Lorenzo... sluta Stuart... irvad tänker ni... sluta då en gång... villni taga lifvet afer?o Stuart hejdade sig vid första ljudet af hennes röst. Waldheim hade för att afvända uppmärksamheten från Adelaide åter satt dansen i gång, flera par infunno sig nu och trängde de talande till midten af dansbanan. Stuart fäste sina förvirrade blickir på Adelaide, men fortfor att hålla sin arm kring systrens lif. ÅAr det er önskan, Adelaide, så vill jag lydas, ade ban ändtligen med låg röst, ,men ni måste då upplylla den bön jag nyss gjorde er. Emely fäste sina blixtrsnde ögon på Adeiside med ett trotsigt uttryck och qvarhöll brodrens arm såsom 0re bon färdig att på nytt börja dödsdansen. Adelaide teg, och på S uarts bleka läppar krökte sig ett bittert leenda, då han sade: det är för myciet begärdt af mig...? Åck nej!s afbröt Adelaide hastigt, bblott icke nur... hvila e: eti ögonblick... sedan ... FN:j, vu... nu eller a!drig!s ropade ban bäftigt ... oni bedrar er... jag är icke det minsta trött ... ett enda hvsrf... och jag är nöjd... räddsd!o Detta rista ord tillade han så tyst, att endast hon kvide böra det. Långsamt, och likarom ville hon gifva honomitid att samla sig, lade Adelaide sin hand i hans. Ett ögonblick intade han sn panna mot systrens, om för att tacka henna eller för att samla sina tankar och krafter är svårt att veta; derefter lade han med skenbart lugn sm arm krivg Adelaides lif och förde henne beslutsamt några hvarf kring dansbanan. Det ömsom mörknade och ljasnade för hans förvirrade blickar, alla de omgifvande föremålen störtade om hvarandra för hans syn, än tyckte han sig ia genom den gula e!dparten i vester, än åter under deifivernas vattens:rålar och han ryste till, då det svsla skummet stärkte