Aftonbladet – 1 maj 1851, sida 2

mindre bemedlade behöfva lära äkerbruket, och in-! stitutet sjelf erbjudit sig undervisa 6. Härom förenade sig hr Almgren. Uti 10:e punkten afstyrkes en landtbruksskolas anläggning i Jemtland. Häremot talade hrr Colln, Halling, Rönblad, Cassel, Norin Sundin och Petr, yrkande äterremiss. Alla ansägo de Jemtland, i följd af dess naturförhällanden, särdeles väl behöfva en dylik skola, endast hr Wedberg trodde att möjligen nägon trakt närmare kusten eller högre upp härför vore mera passande. Återremiss följde. 14:de punkten afstyrkande anslag till hushällningssällskaperne bifölls på skäl som af hrr PetrÅ och Wern anfördes, nemligen dels att summan skulle blifva för stor, dels kontroller på användninsen omöjliga, enär den ej blifvit närmare bestimd. Hrr Ekenman, Sundler och Almgren framställde behofvet af dylika anslag och den arbetsförtjenst som lerigenom kunde beredas den fattigare klassen. För anslag till techniska elementarskolor, som utskottet afstyrkt, talade herrar Gezelius, Grape, Norin, Inlebetou, Lindström och Brinck, åberopande herr Fåhrei reservation, hvari föreslås 5,000 rdr till en technisk skola i Malmö. Hr Wern visade nödvändigheten af specielt techniska skolors inrättande, och ansäg att Malmö framför t. ex. Lund och andra södra orter var en tjenlig plats för en dylik skola. Hrr Ekenman och Palander talade i samma syfte för Carlshamn och Carlskrona, äfvensom hrr Almgren, Boseus, Halling, Grää, Gustafsson, Rinman, Sund: ler, Bahrman och Ekelund yttrade sina sympatier för techniska skolor i allmänhet. Hr Petrå försvarade utskottets mening, som varit den, att kommunerna sä litet som möjligt må anlita statens medel, samt att städerna ej i allo uppfyllt sina skyldigheter till det allmänna. Frågan (18 punkt. 2 mom. litt. a) återremitterades, likaså punkterna 20, 21 litt. b), 23, 26, 27, 28 uti samma hufvudtitel. Rörande anslagen till navigationsskolorna i Stockholm, Gefle, Götheborg, Malmö och Hernösand (20 p-) uttalade hrr Halling, Grape, Rönblad, Brinck, Wern och Gezelius den åsigt, att Statsutskottet nog kargt tillstyrkt anslag i denna väg. På hr Mechels framställning, och sedan hrr Ekelund, Lindström, Wedberg, Lagergren, Nordvall, Norin och Schwan yttrat sig för en navigationsskola i Westervik, som redan idkar stor, särdeles transatlantisk handel, blef utskottets afstyrkande äterremitteradt. Sjunde hufvudtiteln genomgicks äfven och bifölls, med undantag af 2:a, 10, 11 oeh 12:te punkterna, hvilka återremitterades, dels för omfiyttning af nägra derunder uppförde anslag, dels för sammanhanget med nägra ännu ej afgjorda frågor. I anledning af Konungens proposition om hospitalvärden, anmälde hr Bergman sig vilja inkomma med motion rörande Götheborgs hospital. BONDESTÅNDET. Då i går f. m. Femte hufvudtiteln, innefattande anslagen till flottan förekom, yttrade sig flere ledamöter skriftligen rörande denna del af försvarsverket i allmänhet. Per Nilsson från Skäne fordrade framförallt inskränkning i den talrika befälspersonalen samt anskaffande af tillräckligt antal ängfart g i st. för kasserade seglande skepp, och srkade äterremiss å hufvudtiteln i dess helhet. Pehr Hansson från Wermland afgaf äfven sina tankar om det hela. Nils Andersson från Skäne ville väl att flottan må försättas i ändamälsenligt skick, och förklarade sjöministern förtjent af tacksamhet för de upplysningar denne sä oförbehällsamt lemnat om marinens tillständ, men man borde inskränka sig till underhållandet af hvad redan finnes och akta sig för all kostsam experimentering. Han afgaf förslag till förändrad numerär för befälet och yrkade återremiss. Anders Olsson från Jemtland ville äfven afslå alla här förhöjda anslag. Han ville ej påstå att icke konungens rådgifvare varit på landet, men de hade troligen äfven der mera besökt de rikes palatser än de fattiges kojor. Om folket så hushållas med att skatterna ej blifva alltför tryckande, skall det nog i farans stund offra allt för fosterlandets försvar. Då härefter betänkandet punktvis föredrogs, yttrade Strinnlund vid den 8:de, angående bildandet af en reseryvstat för flottan, att ehuru nyttig en sädan inrättning vore, den likväl skulle hafva till följd att oduglige officerare, som vid ett inträffande krig af rädsla droge sig tillbaka, genast skulle söka sina löner på denna väg. Om en dylik stat hade funnits, skulle den blifvit träget anlitad är 1848, då så många harhjertade officerare togo afsked, af fruktan att det skulle osa litet krutrök i Danmark. En reservstat borde derföre ej ensamt för flottan inrättas. Den vore t. ex. nyttig på 8:de hufvudtiteln, så att dä en prest uppnått 70 år, eller då församlingen ej mer vore nöjd med sin pastor, äfven han kunde äga en dylik tillflykt. Han yrkade derföre äterremiss, hvari en stor del af ståndet instämde. Per Nilsson talade i samma syftning, men Petter Claösson ansåg allt förloradt, sedan borgareståndet i denna del bifallit, ty de två första ständens beslut vore lätt att förutse. — Punkten återremitterades. Af Sjette hufvudtiteln föranledde 7:de punkten, angaende förhöjdt anslag för Ultuna landtbruks-institut, en långvarig diskussion. Nils Andersson yttrade sig emot betänkandet, äfvensom Per Hansson, hvilken tyckt landtbruksinstituterne hafva antagit en viss aristokratisk hållning i det de genom dryga inträdes-afgifter förhindra fattigmans barn att der söka platser. De lägre landtbruksskolorna ville han uppmuntra. Sahlström förordade på ett varmt sätt Ultuna instituts understödjande, såsom ett stort medel till jordbrukets förkofran, och sedan Anders Andersson från Skaraborgs län, Östman, David Andersson, Jöns Mänsson, Johan Persson, Matts Persson, Uhr, Rutberg, Nils Jeppsson m. fl. uttalat enahanda åsigter, blef punkten bifallen. Likaså den följande, angående anslag till Degebergs landtbruks-institut, efter det likväl Lars Rasmusson yrkat motsatsen på grund af de upplsningar han hade att meddela rörande sättet för lärdomens bibringande vid Degeberg. Henrik Andersson fordrade redovisning för institutet vid hvarje riksdag och mänga ledamöter förordade förslaget om underdånig anhällan, det undersökning om Degebergs ändamålsenliga förvaltning måtte företagas. — På e. m. återremitterades 40:e punkten, afstyrkande bifall till Nils Larssons motion om inrättande af en landtbruksskola i Jemtland. Motionären anmärkte, att hval Utskottet andragit säsom motskäl, nemligen Jemtlands härda klimat och egendomliga naturförhällanden, med rätta kunde andragas såsom bevekande skäl för bifall till förslaget. — Sahlström, f. talm. And. Eriksson, Nils Jeppsson, Rutberg och Odin m, fl. understödde motionen och utverkade äterremissen. 11:e punkten, tillstyrkande redovisning inför Rikets Ständers revisorer för Ultuna landtbruksinstituts och öfriga landtbruksskolors, förvaltning, äterremitterades på begäran af Lars Rasmusson, som fordrade att deribland äfven mätte uppräknas Degebergs landtbruksinstitut. Vid 18:e punkten, tillstyrkande anslag till Slöjdföreningens söndagsskola, men afstyrkande dylikt för en teknisk elementarskola i Malmö, begärde Sahlström äterremiss, emedan Malmö, som redan gjort stora uppoffringar för sin skola, vore förtjent af understöd; men Strinnlund anmärkte, att Malmö ännu äger föga industri, hvarföre Stockholm bäst hade nytta af anslaget. — Bifölls, äfvensom alla öfriga delar af utlätandet. Statsutskottets utl. N:o 88, innefattande Sjunde Hufvudtiteln, bifölls, undantagande 5:e punkten, 2:a mom. angående postverkets kontanta anslag samt