Aftonbladet – 30 april 1851, sida 2

kulle likasom behöfva blygas för de öfriga det egenterna, för det han tilläfventyrs är mindre get oterad än de och ej kan föra så stor stat, Set ch att denna konsideration vida mera, än det bsoluta behofyct, utgör orsaken hvarföre så! 4, öga apanager fordras. Men är icke detta en illfarelse? Om regenten i ett land, genom askränkning i sin personliga budget, skulle, ödgas föra ett derefter lämpadt tarfligare lef-ILe adssätt, utan att det likväl behöfde vara ställdtlstr lUdeles på förknappning; om också några fe-lyt! ter mindre årligen skulle gifvas, hvad be-l.. vöfde han fråga efter hvad de öfriga suvezz änerne sade derom, då han kunde till dem sta ttra: Jag kan och vill icke föra alldeles sålsta tor stat som j, mina kära bröder och kusi-hö er; men detta sker för att ej belasta minalge! undersåtare, och i medvetandet häraf bryr det häl nig föga, om några små anmärkningar och dv rlosor deröfver göras vid de utländska hofven. nir Helt annat är det när Morgonbladet kommerde ill Borgareståndet, hvilket så mycket mer färbe itta emellan. Dess handlingssätt kallas likaj itet ridderligt, som svenskt. Vi citera ett fm tycke ordagrannt: de Medlemmarne af detta ständ känna ganska väl delha örhällanden, hvarom pluraliteten af Bondeständetiär var blott en dunkel eller alls ingen vetskap. Vanalse rid mera storartade affårsförhallanden, sy ättninglär ned en handelsrörelse af kosmopolitisk utsträckning;pgi 1ogsam kännedom derom, att inom den samhällskl ar hvilken ständets ledamöter blifvit valde, finnas A mänga, som depensera mycket mer än 18,000 rdrj om året, ja, att på spel eller tillfredsställande af anIra passioner, som ej äro bättre, mängen enskild man kan offra och offrar denna summa; slutligen i besitt-hY ning af denna Bildning, och Förmögenhet,,P2 hvaraf ständet, vid riksdagens början ville tillverka nm två hälfter af ett svenskt (?) envälde, — hade man af hm Borgareständet väntat sig ett helt annat handlingssk tt, hvadan äfven denna återremiss väckt en förvåd ning, ja, en förtrytelse, som är bäde större och mera 5! allmän, än ständet föreställer sig. la Detta var den första handling från Svea Riketsl Ständer emot en ung Furstinna, som nyss beträdt 14 Sveriges jord, för att här finna sitt andra fosterland. St Man kan derför med fog säga, att detta prutande påj8?! ett anslag, som var mindre än det föregaende Stän-2 der, med mindre blomstrande finanser, beviljat, vavj?, lika litet ridderligt, som det var svenskt.n (1?) F Denna tirad, äfvensom öfver hufvud helall? artikeln, tyckes ådagalägga, att den som ul skrifvit artikeln i Morgonbladet antingen förbisett eller icke velat låtsa om, att denna fråga li ifven har sin politiska sida, som sannolikt tilljw en hufvudsaklig del kommit i betraktande så-2 som motif för Borgareståndets beslut, äfven-J som man tyckes vilja glömma alla antecedenE tia i detta hänseende. e Det lärer lika litet vara obekant för någonh som följt med allmänna ärenderna, att Bor-s gareoch Bondestånden, hvilka otvifvelaktigt tillsammans representera en både vida talrikare och mera betydande del af folket, änle händelsen är med Adeln och Presteståndet,!e under en följd af riksdagar, man kunde säga!l allt sedan det nuvarande statsskickets infö-! rande, men isynnerhet på de sednare tiotalen, yrkat på vidtagande af en mängd större och smärre reformer i lagar och inrättningar, somlk åsyfta åstadkommandet af ett förenkladt stats-11 skick, en verkligt representativ styrelse, medja ett ord ett kraftfullt politiskt, socialt och mod raliskt framskridande, som att denna tendens, ständigt motarbetades af det såkallade gamla systemet under de sednare åren af konung Carl f Johans regering; att konung Oscars uppstigan-c u 1 1 f 1 go a de på tronen och flere verkligt populära och liberala åtgärder kort derefter deremot väckte lifliga förhoppningar att snart se allt det murknal och föråldrade i statsbyggnaden resa sin vägli och att de inrättningar, som öfverlefyat sig: sjelfva skulle utbytas mot nya; att det likväl icke dröjde länge förrän man såg dessa förhoppningar stranda på alla de punkter, der. Idet kunde erfordras någon modifikation i det: gamla, såsom hr von Hartmansdorff i sin bok träffande kallar det, grindlagsbundna enväl-. dets; samt att de sista åren visat tydliga sym-! itomer af mer och mer farhågor för tenden. Isen till reformer samt af ett allt fullständigare låtergående till det gamla systemet. Behandlingen af representationsfrågan t. ex. som låg. nationen så mycket om hjertat, har icke kunnat undgå att verka nedslående. Allt hvad hittills .transpirerat angående tronföljarens allmänna, politiska riktning och åsigter har icke heller varit synnerligen egnadt att väcka känslor af lifliga förhoppningar på hans benägenhet för, samhällsinrättningarnas reformerande i önskad; riktning. Om nu härtill kommer, att många anIslagsfordringar till ganska maktpåliggande behot blifvit framlagda vid riksdagen, mer än som. smed de förhanden varande tillgångarna kunna. tillfredsställas, är det då så underligt, om Bor-! ;Igareoch Bondestånden visat någon betänk samhet innan de bifalla anslag, som otvifrlvelaktigt mindre höra till de absolut nödvän-: Idiga? och månne Borgareståndet derföre för-Itjenar en så skarp apostrofering, som den i r Morgonbladet? Männe icke detta stånd snarare skulle gjort sig skyldigt till någon lättsinnighet. om det hade blott handlöst bifallit? Vi inrymme gerna, att representationen icke bör rvara alltför njugg emot sitt konungahus, men a detta har väl icke heller hos oss precist varit fallet, då Kronprinsens anslag vid förra riksdagen fyrdubblades. Å andra sidan åter, då den läran drifves såsom en trosartikel i vår grundlag, att Sverige icke har eller kan hafva en fullt parlamentarisk styrelse, hvilket ock onekligen under närvarande representation kan möta sina svårigheter, månne icke de, som Irepresentera de närande klasserna hafva något skäl, att när fråga om tillökning i anslag uppIstår, taga i betraktande i hvad mån systemet och utsigterna för framtiden från höjden stå i öfverensstämmelse med nationens önskningar. — En liten serskild omständighet, som kan nämnas i sammanhang med nu afhandlade sak, såsom karakteristisk nog, är den envisa tystnad, som den beryktade tidningen Folkets Röst iakttagit i afseende på frågan om första huflvudtiteln, med undantag af några få ord vid Vett tillfälle, då den förordade anslaget till Kronprinsessan. Berörde tidning, som ger sig len mine af att företrädesvis vara folkets måls2lman, har annars för plägsed att med en gränsTv la MLJEEE Ar, SR ARA A r Pe