Aftonbladet – 28 april 1851, sida 2

Pilspinnarn (Liparis Salicis) fladdrade idoge, och gjorde sina fantastiska ps de deux upp och ned, fram cch åter den tidiga morgonen: Ty fladder är lt deras g:en. Klockorne kalla till morgonbön, Högt i den lilla by. Orgelos stämma ljuder så skön; Fågsln qvitrar i sky. Himlen hvälfver s:g hög och bå — Och långstmt i högiidsårägt Öfver skog och ma k ser jag gå Fö saxlingens from ma sägt. Ky:kporta:na stodo öppna och på da gröna kulisraa i trädgården derncanför, logo violer och morganstjernor, samt gu!a, röda och hvia bellis, ännu med daggtåcen i öga, emedan det djupa gri.e och trädens skugga, som bär är ovanligt tät, skydda dem mot de törstiga solstrålarna. Gudstjensten var enkel och högtidlig som man stundom finner den på landsbygden, der förkonstlingen änvu icke hunnit intränga och förvilla förslåudet samt utspäda känslan. Presten var en af de:sa gammeldags hedersmän af hvilka finnas allt färre exemplar och som ställde sig till efterrättelse de:sa skriftens ord: Uti allt bevisa dig sjelf såsom ea efter:yn till goda gerningar, cch som han sålunda ock hade akt få sig sjelf, så väl som på järan, tyckades det honom att förbättra minga af dem som honom körde. På eftermiddagen togo flickorna i fård med 2r.ange menterna för aftonens nöjs Stwart, Waliheim och Clas gingo dem tilihanda i hvad de förmådde, eburu hvad den sistnämnde betråffar, han, efter hv:d firuntimren pistodo, snarare var till hinders än nytta. Han hade nemligen er viss otur att rifva ned, stöta omkull och slå sänder, hvilket ställde till bryderi och villervalla i längden. Emedtid var allt i god ordning på sin bes ämda tid. Midt pi gården var den runda deanssalongen titjad (eller såsom rommendörkaptenen kallade det döckad,) i hvars medel punkt en hög majsting (.stormastr) reste sin blomster prydda stam. Kransar cer kors af Iöf cch bommor sva jade i lufien och öfverst ett långt biått-ccb-gult b ne (1vimpel;). På ena sidan var uppslaget ett tät för för