Aftonbladet – 28 april 1851, sida 2

msdagar i hvad somrörer en verklig konstitution. foll laren uppläste derefter krigsministern Hohenhausensöka sbekanta yttranden om hr Stjernsvärds förslag tilllsan :svarsverkets reorganisation, hvilket hr II. fördömtlvot an att ens hafva läst det, såsom ett det mest ka-— kteristiska bevis på huru regeringen pehandlar en de landets vigtigaste frågor och huru den alltsedac n 1844 gäckat nationens förhoppningar. Ställnin-lin n som den sålunda intagit kan blifva vädlig bådelska r den sjelf och för hela nationen. Den har redan ska nom flera författningar infört ett slags militärvälde bes h mängen anser att en verklig terrorism är att be-väl ra. Önskligt vore, om Portugals exempel kunde hel ifva varnande i detta fall, hvarvid ej blott matekal s)la utan äfven högre intressen kunde göra sig gälom nde. Ständet borde låta det bero vid utskottets rin; cning i 1:sta punkten. Jem Hr Indebetou gjorde ätskilliga anmärkningar emot nät Stjernsvärds förslag, säsom att underbefälet komme ; tro tsakna underbyggnad och tillräckliga kunskaper, ifall hål iderofficerare och furirer blefvol ersatte utaf korpohöj ler; att beväringen på 6 dagar ej skulle kunna lära g så mycket som på 12; för öfrigt vitsordade hr J. vu rslagets stora förtjenster, då det skulle medföra, så att dt vi ej misstaga oss om sifferberäkningarne, 29,000 ka Irs besparing uti ett vapen och 70,000 rdrs uti ett mi nnat. Iho Hr Lagergren erkände sin ringa insigt i militärlå isendet, men hade en fast tro på stora auktoriteter, sk emligen alla Sveriges störste hjeltar under 170 är lc :h dertill de nu lefvande störste kännare. Svenska re delta armöen var i hans föreställning ett mäster-si erk. Han trodde att en omorganisation deraf vore n annihilation, och att landets sjelfbeständ berodde kt erpä att inga klåperier vidtagas. he Hr Petre besvarade äberopandet af auktoriteter der-he ned, att om hr L. vore konseqvent, så skulle just ta uktoritetstron komma honom att understödja förslaty set, och ommämnde huru en person i Konungens konelj sagt, att Sveriges försvarsverk är förfuskadt, huru no nan inrättat brigader, som ej passa landet, samt huru ill nan velat indraga gardesbefälet, hvilket allt miss-!n yckats och mäste misslyckas så länge man stöder sig ä auktoriteter. 2 Den 1:a punkten bifölls, äfvenså de öfriga, medn indantag af nägra mom. i 8:e punkten, 11, 18, 21, 23, 24, som äterremitterades. Vid 16:e anmärkte hr Petre, att artilleriet redan t 1844 hade anslag af 679,000 rdr; att gardesregemenh terna äro företrädesvis gynnade. En olägenhet i fråga e om artilleriet var, att det egde en furstlig person till d fälttygmästare, som ej är ansvarig, nägot som mäste d inverka på vapnet. Han yrkade återremiss, för att sj förbereda förbättring af hela vapnet. Hrr Lagergren, si W:ern och Indebetou talade företrädesvis om det an-fi gelägna, att ett så vigtigt vapen bäde hade offieerare och dugliga, hvartill fordrades bättre löner än nup fås. Sedan betänkandet blifvit genomgänget, yrka-s des återremiss af en hr Falhems reservation åtföljande tabell, hvilket bestreds af hr Lagergren oeh föran-!s ledde en längvarig debatt, som slutade dermed att c talmannen förklarade den, såsom bihang till en före-lc gående punkt, redan vara äterremiiterad. 1 J ; l : Utaf 5:e hufvudtiteln blefvo punkterna 10, 19, 21 oeh 22 återremitterade. De öfriga biföllos utan diskussion. Endast hrr Sundin oeh Palander hade länga. skriftliga anföranden, hvari de granskade utskottets betänkande och yrkade att det i sin helhet mätte bifallas. — I det hr Petrs anförande, som finnes intaget i. fredagsnumret, förekommer, att om det ej skulle 1ye-! kas ständerna att vinna rättelse i missförhällanden i: första hufvudtiteln, så borde man i anscende till de stora kostnader, som landtförsvaret medför, öfverflytta från 1:sta till 4:de hufvudtiteln: utgifter till lustläger 0. s. v., hvilken sednare strof bör vara från 4:de till 1:sta hufvudtiteln. Hos BONDESTÅNDET, der, säsom vi i korthet nämnt, öfverläggningarna angående statsregleringen sistlidne lördags f. m. päbörjades, fördes en lang preliminärdiskussion angående föredragningssättet af statsutskottets utlåtande n:o 82, der första hufvudtiteln afhandlas. Sedan föredragning punktvis blifvit beslutad, fingo alla de ledamöter, hvilka ville yttra sig öfver anslagsfrägorna i allmänhet, först ordet, i lanledning hvaraf skriftliga anföranden upplästes af IJohan Persson från Upsala län, Pehr Hansson från Wermland, Arvid Arvidsson från Elfsborgs län, Rylander, Jonas Christoffersson, Olof Andersson oeh JoI hannes Olsson från Wermland, Hörnfelt från Westernorrland, Jöns Erik Eriksson från Örebro län, Gustaf Pettersson från Östergöthland, Nils Larsson från -lJemtland, Nils Andersson från Skäne, Falk från Ska; Iraborgs län, Pehr Pehrsson från Wermland, Efraim Larsson, Erik Mänsson från Blekinge, alla yrkande Yläterremiss af 2:dra och 4:de punkterna, under äberopande af de skattdragandes oförmåga att uthärda timed de ständigt förökade skattebördorna. ål Pehr Ilansson fann tillståndet ega mycken likhet -I med den bekanta historien om bonden, som körde ett illass gärdsel och oupphörligen under tillropet: drar .ldu den, så drar du den..., pälade en ny stör, till dess hästen slutligen störtade undertyngden. — Uhr r från Örebro län fann svärt att bestämma sig i afse -lende på 2:dra punkten, rörande H. K. H. kronprin elsessans handpenningar. Man ville ogerna säga nej r-I men kunde cj med godt samvete säga ja. Man had ir I önskat, att giftermälskontraktet matte företes, oci dldenna begäran vore striete rättvis, churu den kanski iblifvit ansedd såsom näsvishet. Äfven norrmänne ör borde deltaga i denna utgift, för rättvisans skull cclÄfven vore det vädligt att de andra ständen, son lelmest bestå af löntagare, fått i främsta rummet afgör r-denna fråga, men sådant hade händt genom instäl landet af Bondeständets plenum på thorsdagen, ehur ir Idet föregående dag beslöt att i nästa plenum deref ttiter företaga statsregleringen. Nu återstode nästa s, lendast en reservation, eller tystnad och samtycke, se nI dan de skattdragandes representanter ej i tid fåttul m Itala sin tanke om vidden af deras förmåga. Talare: m ville gerna offra lif och egendom för det kongl. hu set och skulle för egen del ej nekat äfven denna uf gift, men för landets skull måste han dock bestrid Iden nya pälagan af 18,000 rdr om äret. Det vor ett tomt skryt att söka inbilla Hennes K. H. attho kommit till ett rikt land; må hon i stället lära känn dess fattigdom, så godt först som sist, och det , Bönderna sjelfva, rika på kärlek till konung och f sterland, men fattiga på mynt. Skryt med penni gar är en falsk kärlek, och om man derföre me stt barnsligt förtroende öppet säger: vi ha ej räd, ska de hon, den ädla, säkert vägra att emottaga någon gå itt va, churu en stor hop finnes, som vill fördölja g, skattdragandes fattigdom. Att konungen sjelf begä esumman utgör visst ett stort hinder för vägran, me ghan är ju sjelf rik, och omgifven af landets rik en eller de som vilja synas vara det. Ständets återhåäl åtsamhet har väl blifvit förklarad för oeginhet ell öroförstånd; må då äfven han nu höra sanningen! År ed dra anspråk tillåta inga vidare offer ech de lån lar slldets innebyggare ständigt nödgas taga från frän :emande land till fyllande af egna behof torde utgör et I tillräckliga bevis. itt) I afseende på 4:de punkten ansäg talaren det böi levara särande att man erbjuder sig till deltagande nn. larffurstarnes försörjande, då konungen sådant ej b mm gärt, hvarföre han yrkade äterremiss i begge dos irs delar. n-! Rutberg medgaf ställningen i landet vara sådan, a ; Salicis) fladdrade idoge, och gjordelfriskninga la danr inn och ned fram och återleina klock