Aftonbladet – 28 april 1851, sida 2

riskningarna och på enira en orkester för organisten med ina klockarekandidater cch Kalle i Wreta, Nedom Lnlarne på gården var ett källsprång, som genom gapen på yra defiaer sköt fyra rika vaitenstrålar i höjden hvilka beskrefvo en hög kristallbåge, som strödde sina tusentals erlor ned i en omg fvandea bassin, hv:rs bräddar pryddes uf gula vattenliljor. Här rangerades bänkar för åskådarne samt bord med förfiistningar, Waldheim var en mycket verksam bjelpreda, ehuru bvad redan beträffar, så var dermed icke serdeles hevändt, snarare ställde han till en god del oreda, med siva distraktioner. Silva sade att h:n vsar söm lilla sperfven som hittade maltkornet på brygghustaket, och som bryggce sig öl cch som drack sig pirum och som trillade f taka och som katten åt oppx. Gästerna samlade sig sminin;om, så att gårdsplanen, trädgården och trapporra 2f de omgifvarda boninzshusen hvimlade af glada ansigten. Selma hade en fin muss!ioskiädning af en firg som Waldheim kallade himmelsbå, och Emely hade prydt hennes hår med en hvit syren hvilken som en plum: flotante gungade bland Icekarn: på bennes vackra hale. Adelaide bar en helt hvit klädning af något lätt tyg, som i rika veck omflöt henne; underbart sköna gestalt. Det hade lyckats Ecely att äfven i hennes bår insmyga en hvit tö:nro:,i hvars kalt en svag tjusröd skiftning hägrade, härmande den matta rodnaden på hennes kind. Silva cch Emely hade, på den sednares tillstyrkan, valt sina båda drägter alldeles like. Da voro klädda i något l!jusrödt tunnt tyg ceh liknede ett pir van drande nypenblommor. Stuart hide hela dagen varit ovanligt dyster. Kainske åsynea af Waldheims och Selmas sällbet, nu föritrodd åt familjefadren och välsignad sf honom, gilvit förnyad cch fördu!blad kraft it den hopplösa lidelse, som si länge ceh skonlöst tärt på hans bjerts; kanske ock, att han, redan hurnen nära den punkti lifvet, då man vanligen är mera böjd att se tillbaka än framåt, sörjde, att hafva bortslösat. n urgdoms rika skatter, och djupt inom sig begret em för:ust som aldrig tera kunde fullt (rsättas. fForts. fö jr.)