Aftonbladet – 28 april 1851, sida 2

Ihr Stjernsvärds anmärkningar i ämnet skulle uppläsas, nedsättning af 25,650 rdr uti de 225,650, som ätgå le ta! gå Lördagens Piena i Rlzsstanden. RIDD. och ADELN. Af de återstående af statstskottets utlåtande n:o 89 rörande ättonde hufvudtiIn biföllos eller lades till handlingarne samtlige unkterne med undantag af 37:e punktens 2:a mom., vari afstyrkes inköpande för kongl. musei räkning f den Krutmeijerska gravyrsamlingen. Yrih. Cedertröm tillstyrkte inköpet af denna samling, som lärer id ett enskildt köpeanbud blifvit värderad till 12,000 dr, och ansåg att detsamma skulle väl kunna fylla in plats i det nya nationalmuseum; härom förenade ig äfven hr v. Hartmansdorff så mycket heldre som tatsutskottet, då det i flere andra riktningar visat lieralitet, ej ännu gjort något för de sköna konsterna; unkten återremitterades till följd häraf. Af utlä-ls andet n:o 90 föranleddes nägon diskussion af 9:e unkten, hvari afstyrkes en kongl. proposition om anlag af 10,000 rdr till expektansarvoden ät lönlöse yfficerare af indeldta armen. Hr v. Hohenhausen, v. Troil, S. G., oeh hr Printzensköld yrkade återremiss, hvilket beviljades sävälå denna punkt som 12:e, 21:a, 24:e, 26:e och 35:e punkterna; de öfriga biföllos eler lades till handlingarne. Af de inkomna kongl. propositionerne remitterades len som rörer tillverkning af bergskrut till statsutskottet och de bäda öfriga bordlades. BORGARESTÅNDET afgjorde i lördags till oeh med femte hufvudtiteln. Som vi förut redogjort endast för 1:sta, upptaga vi här i korthet resultatet af förhandlingarne rörande de 4 följande. I den andra Ääterremitterades punkterna rörande: krigshofrätteus upphörande, 4000 rdr (bestämda för reparationer ä kronans hus och byggnader i landsorten) utgående ur 7:de hutvudtiteln, fångvärdsanslaget, ljuspenningar etc., indelta räntor och tionden, efter nägra anmärkningar af hrr Petre, Billström, Grå, Norin, Ekholm och Indebetou, hvaremot hrr Lagergren och Wern talat för bifall. Vid den 3:dje hufvudtiteln hade hr Petrå yrkat! sic sk be bi för utländska beskickningar. Han upplyste att be-l skiekningen i Petersburg kostar öfver 42,000 rdr, i Paris 36,000, i London 36,000, i Berlin, 12,200 0. S. vy. Indragningar härutinnan vore önskvärda och kunde ske småningom. England till och med ätnöjer sig med Charges daffaires. Den tiden vore ock förbi då ett folks ärender kunde inför en främmande monark föredragas endast af en person, som tillhörde de högsta kretsarne. Med hr Petrö instämde hr Winge, som ansåg det de höga diplomaterna, med undantag af ministern i Paris som skaffat dyra skänker ät slöjdskolan, sällan gjort något nyttigt, t. ex. för handeln, utan att det alltid varit konsuler och lägre embetsmän, som dervid uträttat nägot. Ilan yrkade liksom hr Petrö samt hrr Wedberg och Norin äterremiss, som ock följde. Vid föredragandet af 4:de hufvudtiteln hänviste hr Falhem till sin reservation. Hr Winge begärde att Ihvarefter hr Petre, med anledning af vice talmanInens i ett föregående plenum fällda yttranden som Iskulle ståndet genom äterremisserna af punkterna om tlanslagen till Kronprinsessan och Arffurstarne särat ; Isvenska nationalstoltheten, anförde, att nämnde talare visat sin missbelätenhet i uttryck som varit nog -lutmanande eller liknat en hotelse. Grundlagen säger likväl att rikets ständer äro svenska folkets re-Ipresentanter. En hvar utaf oss är således ett folkets ombud. Det höfves ett dylikt att äsidosätta alla lägre passioner, hat, harm, vinningslystnad, fåfänga o. 8. v. Man bör betrakta sin ställning endast ur synpunkten af det stora helas väl, och då får ej ett ombud sky att träda i opposition mot den styrande makten. Hvarje folk har ofta sin fiende midt i sitt eget sköte, hvaraf det ej sällan förledes till felsteg, misstag och förvillelser. Denna sanning finna vi bekräftad af alla tiders historia. Derföre böra ock lagstiftarne hejda, varna, rätta och återföra, när den st rande måkten genom kortsynthet förirrat sig. Sät tet härför kan vara olika, det kan ske med ord, förgängliga oeh snart förglömda; det kan ock ske med o Ihandling. Bland andra utvägar som lagen i detta fall -lanvisar är vägrandet af statsanslag. Handla repretsentanterna efter sin pligt, då kan nationalstolthet alstras, då vet man hvar den sanna äran har sitt säte, man vet då att den ej ligger i det blinda devouementet eller uti vaeklandet för dagens tyeken. Att den på sednare sättet uppfattas, är dock inom vår representation ej något ovanligt. Efter 41 års konstitutoneilt statsskick, äro vi likväl i vära barnAEA ASS PIE TEEN RONNE EE SERNER ETEN re eb 1 SM er ee fee kl 5 e