Aftonbladet – 23 april 1851, sida 2

Kommendörkaptenen, till hvilken frågan var stållc och som höll på att tackla ett litet modellfartyg åt Cla: runkade på hufvudet och menade att hon kunde låna nå gon af Silvas dockor. Dockor har jag lärgesedan vuxit ifrån; vi hade ing sådana i pensionen, för då skrattade språkmästaren oci musikläraren åt oss... men kan man inte hitta på någo liten rolighet?, och bon vände sig till Waldheim: Kund inte... hur kallar ni det, nu igen? Kungligsektern, — det är det kostligaste ord jag vet — ställa till ett ung karlskalas. I pensionen bade vi sådana: än bjöd den en kamraten, än den andra... det var roligt så att det för slog. Vi hade vin och frukt och konfekt, och så lekte oci dansade vi.,. men inga dockor, Obrist; tycker du de passar för flickor att leka med dockor, som kunna spela sjunga, rita, mila, virka, brodera och läsa alla fyra språken? Waldbeim blef förtjust af förslaget. Han började ge. mast att värfva röster för dess genomdrifvande. Ungdo. men gjorde inga invändningar, ej en gång Adelaide; tvärt. om, hon lofvade att följa med de andra. Kommendörkap. ten, som redan fått upp skyskrapan, cch nu var syssel: satt med månrakann, såg heller inga hinder för expeditionen, hvarför det blef enhälligt beramadt, att ungkarlskalaset skulle gå för sig redan följande dagen. Som den blifvande värden, i följd af detta beslut, fick en hel hop myror i hufvudet, tog han tidigt afsked, vänsäll som Philemon när öfverguden gästade hos honom, ehuru han icke, jåsom denne beryktade värd, hade någon Baucis som cunde bjelpa till med bestyret för qvällsvarden. Detta sjorde dock föga hinder, ty Anton Waldbeim var van att sjelpa sig sjelf. Man kan derföre knappt tanka sig någonting trefligare Nn när gästerna, som bestodo af Edelbergska familjen, de åda syskonen Stuart samt åtskilliga andra utvalde väner, följande dagen samlade sig i yttre förmaket, hvilket iknada en hvälfd berseau, hvars väggar och tak voro ,;eklädde med murgrön, passiflora och lisner. Vid föntren, dock icke så nära, att vårdagern utestängdes eller vortskymdes, stodo fiabladiga myrtnar i hvilkas genomlippta hvalf kanariefoglar och grönsiskor flögo, sjungande, ram och åter, Geranier, rosmariner och neglikor doftade