Aftonbladet – 17 april 1851, sida 2

Den fjortonåriga Dybeckska arfstvisten. (Forts. från gårdagsbl.) Vederpirterne hafva nu ånyo upprepat den förut gjorda anmärkniogen, ett mine principaler skola hafva förloret all vidsre talan på grund deraf att de uti ien efter Christian Dybeck utfärdada årsproklaman ingen fordringsrätt anmält. Denna ansökviog som redan hos kämnersrätten blifvit fullständigt besvarad och vederlagd uti anfö-andet af den 46 Januari 1844, bar lemnats utan allt afseende både af rådhusrätten och af hofrätten. Utan tvifvel hörer det ock till processlärans ABC att icke, såsom vederparterne här gjort, förblanda fordringsrätt med äganderätt. I händelse mine orincipaler på de ifrågavarande afbandlingarne velatt .runda någon fordringsrätt hos Christian Dybeck,, så bade de visserligen bort derom göra anmälan utii årsproklaman efter honom. Då nu mine principaler, långt ifrån ast grunda något fordringsanspråk på ie ifrågavarande afbandlingarne, tvärtom påstå att iesamrise böra helt och hållet kasseras såsom varande på ett lsgstridigt och svekfullt sätt tillkomne, .å är det ock klart, att årsproklaman efter Chriasian Dybeck, äfven om mine principaler dertill rade blifvit kallade, icke her det ringaste infytanle på utgången af denna sak. Årsproklama är icke något lagfång. Genom densammas utfärdande hafva Christian Dyjbecks arfvingar visserligen befriat sig från skyldigheten att betala de bland hans skulder, som icke blifvit derstådes anmälde. Men om Christian Dybeck, såsom här påstått blifvit, begått en svekful:, det vill säga en olaglig handling, så har: det icke stått i-arfvingarnes mak; att genom årsproklaman förvandla den till laglig. Då detta allt, på sätt nämndt blifvit, hörer till proeesslärans ABC, bör