Aftonbladet – 16 april 1851, sida 2

4:0 Bankbolagen deponera till Rikets Ständers banks äkerhet inteckningar inom taxeringsvärdet, eller anra goda papper, till det större eller mindre belopp, vartill Banken blifvit oktrojerad. Detta belopp borde-e iocz vara begränssdt inom ett visst ej för högt maximum. 2:o På denna säkerhet och isom det bestämda beloppet skulle enskilda bankerna äga att lyfta af riksbankens sedlar, dock ej genom så beskaffade assignationer, att de kunde sättas i omlopp. 5:0 Da penningar, som enskilda bankerna sålunda af riksbanken emottaga, skulle de ega att dels i diskontväg, dels såsom kreditiver sätia i rörelse, kvarj: ( sin ort. 4:0 Efter afdrag af omkostnader och förluster skulle vinsten delas lika emellan rikebanken och de en skilda bolagen. ö:0 För alla de summor, som i riksbanken lyfiades, blefve de enskilda bankbolagens delegare solidariskt ansvarige, såväl med de tillgångar banken egde i fordringar och redbarheter, som ock med deras enskilda förmögenhet. 6:0 Riksbanken skulle ega sig förbehållet att, i händelse af bebof, kunna med vissa efter utlåningssiden lämpade mellanskof återfordra ända till ; af oela det lemnads kreditivbeloppet. Riksbanken skulle härigenom vinna. 4:p Skulle den erhålla större behå!len inkomst, än den nu eger af sina utlåningar. Vill man först beräkna 4 å 4!V, p-ocents ränta på Bankens grundfond, som rätt räknad uppgår till 43 millioner, skall man finna att Banken nu icke her fullt 2 procents behållning af dess derutöfver utelöpande sedelbelopp. 2:o0 Skulle riksbanken ega den makt, som, för reaUsationens bestånd, Banken bör ega att kunna reglera hela sedelstocken i riket. 83:o Skulle Banken erhålla tradubbel säkerhet för da utgifna medlen, rnemligen: a) de deponerade grundfondshandiingarne; b) bankdelsgarnes solidariska ansvarighet; c) pantförskrifningen af bankernas egna fordringar; Rörelsen och mnäringslifvet i landet skulle ock ofelbart vinna derpå; ty, om på detta sätt mindre, men många banker inrättades i spridda delar af langet (behofvet vore nemligen ej då som nu för handen att åstadkomma stora associationer för bankrörelsens bedrifvande), skulle de blifva i tillfälle att på uppoch afskrifniogsräkning upptaga alla i ksssakistan nedlagda medel, och sätta dem i cirkulation. Vexlar skulle kunna dragas emellan serskilda banker, och alla liqvider derigenom urderlättas. De enskilda bolagens delägare skulle vinna derpå. Da skulle nemligen sannolikt för sina inlemnade säkerhetshandlingar kunna påräkna 2 proc. årlig inkomst, om ej mera, utan att, såsom nu privatbanksdelegarce göra, dväljes af ängslig omsorg att städse kunna invexla sina sedlar. Vinsten vore dock ej så betydlig, att den skäligen kunde framkalla så bittra afundsmän, som privatbankernpa haft. Allmänheten skulle vinna, utom den fördel, som en lifligare omsättning af rörelsekspitalet alltid medför, äfven den att ej få mer än ett enda mynt i riket. Sedan sålunda fastighetsbelåningen och allmänna diskontrörelsen vore skiljda från riksbanken, återstode likväl all dess kreditivrörelse, dess belåning på metaller samt handeisdiskonten, hvilka hvar för sig äro rörelser, som bättre öfverensstämma med Ban-A. kens hufvudändamål, än, delfrånskilde. Måhändsj borde i sinom tid, och i den mån enskilda bankerkh uppstode, äfven kreditiverne till enskilde personer och handelsdiskonten till bankerne öfverflyttas; men till denna omfattning vågar jag ej för närvarandel sträcka mitt företag. Borgareståndet. I anseende illl bristande utrymme har diskussioaen i Borgareståndet om Bankens låneoch kreditiv-rörelse ej förr än nu kunnat i tidningen införas. Den varade i nära 42 timmar och vi meddeia häri korthet hufvudinnehållet. Uti inledninge., hade utIskottet föreslagit, att all beräkning af ränta på ränIta, som hittills blifvit bibehållen för de från bankens låneafdelning utgående kreditiv, skulle, i likhet med hvad förut blifvit stadgadt om lån, upphöra, och sålunda den allmänna lagens stadganden äfven i detta fail blifva gällande i afteende på bankens fordringar. Denna punkt bifölls utan anmärkoinvg. I fråga om utsträckning af diskontrörelsen och utlåning på fastighet, som utskottet afstyrkt, yttrade sig först hr Ekeaman i syftning, att utek. ej tagit tillräcklig hänsyn till den bristande tillgång på lån som är förhanden och som ofördelaktigt inverkar på rörelsen. Något beslut i detta fall ansåg ban ej borde fattas, förrän frågan om privatbankernas upphörande blifvit afgjord. Detta kunde möjligen inträffa före nästa riksdag, hvarföre det ej vore skäl binda händerna på sig. I fall frågan ej upp-Isköts, yrkade han återrsmiss. Då de efterföljande talarne uppfattat meningen så, som ville han ökning af sedelemissionen, förklarade br Ekenman, att ban endast åsyftat några nya bestämningar om sedelemission för den händelse en eller några privatbanker upphörde, då brist på sedlar nödvändigt måste uppstå. Hr Hörnsteln ansåg att man först hade bordt afgöra om bankafdelningar blifva och på hvad silkor. Haz, äfvensom hrr Almgren, Palander och Indebetou yrkade bifall, emedan privatbankerne ej tomma att upphöra före nästa riksdag och utskottet 4r sysselsatt med behandlingen af denna fråga. Hr Bergman trodde att någon brist på penningar så nycket mindre vore att befara, som två hypotheksföreningar upptagit betydliga utländska lån, hvilka väl måtte komma att användas i landet, och att banken måste begegna sig af den låga kursen, för att utsläppa sedlar till uppköp af veslar. Herr Rinmean och Lagergren ansågo, att man kunde förbigå utskottets resopnnemang i denna punkt, emedan det uttalar blott en allmän sats. Hr Wedberg upplyste. att flera privatbanker komma att upphöra, så vid: de ej få utgifva aediar af mindre valörer, än de nu rillåtna. På förslag af hrr Weern och Gråå lades slutligen ifrågavarande punkt till handlingarne. Om 9:e, 10:23 och 44:e punkterna, innshållande att ränte. och kspitslafbetalning å festighetslånen måtte med allmänna kronouppbördea erläggas och till banken levereres, och ej, som nu är händelsen, geuvom årtagarnes försorg i banken omedelbarligen inlmoas, semt att bankostyrelsen mitte berättigas att uppräga de lin, hvilkas ionehafvare vägra att fullsöra sina liqvider med banken, enligt det förändrade sätt som blifvit beslutadi, uppstod en längre d3batt. Alla som yttrade sig, ogillade utskottets betänkande, uppvisande de olägenheter, som de i detsamma föreslagne åtgärder skuile förorsaka, såsom t. ex. att bankens lån skulle upptages af kronobetjenter och redovisning ske endasi vid den tld, då redogörelse för kronouppbörden lempas, samt svårigheten at! finna embetsmän som ville åtaga sig ett stort både besvär öch ansvar mot en så ringa srsättning, som den procent, hvilken komme att tillfalla dem för appbörden af högst 400,000 rår i hela Sverige. För återremiss talade hrr Iadebetou, Gezelius, Ekenman, Rinman, med hvilka hrr Berger och Ek instämde Halliog jemte Sundler och Berg. Äfven hr Falhem, som försvarat dessa punkter och anfört de svårigheter, hvilka nu såväl embetsmännen inom banken ;om uppbördsmännen äro underkastade vid indrifvandet af bankens fordringar, motsatte sig ej återremiss. Afslag yrkades af hrr Hörnstein, Lagergren, Gråå, Almgren, och Palander, Såväl de förra gom de sednare voro ense om lämpligheten och behofvet af att låntagarne till kronofogden eller landtränterierna finge göra afbetalniogarne på lånen. Genom votering blefvo med 29 röster emot 49 dessa punkter återremitterade. Den 46:e punkten bifölls med det af hr Hailing föreslagna tillägg, att 4849 års taxeringsvärde anstället för AOC ec lc erund fär låna LE