Aftonbladet – 16 april 1851, sida 2

ast hade konungens befailniogshafvandes underskrift, tan att derföre vara mindre solida. Så snart baörig säkerhet presterades, bords sålunda kreditivrätt j kunna nekas dem. I fråga om förslaget för lån på kopparsedlar, som ekottet tillstyrkt måtte bibehållas till 300,000 rdr, nsåg hr Hörnstein, att då delegarna minskats från ; till 2, och lånen till Fablu bergsleg aldrig upptait bsla den sfsatta summan samt de sednare åren ninskats, borde äfven forden mnedsättas, hvaremo! irr Falhem, Halling, Palander, Alrogren och Gråå örsvarade utskoite:s mening, som ock af ståndet bi ölls. Härefter förekom 39 punkten, innehållande, att onden för belåning sf aktier och publika papper, vilken nu utgör 4 million rdr, måtte nedsättas till ;00,000 rdr. Mot denna nedsättning gjorde herr Björck flera anmärkningar. Bland andra, att om örslaget antogs, Götheborga lånekontor skulle er vålla en mindre summa än den som staden redan wu der anlitat. 600 000 rdr voro dock tillräckliga ör lån på aktier. Afven hr Hörnsteia fann det oämpligt att nedsätta lånefonden till hälften, då den gifver banken ö procent och god säkerhet, hvarföre ran röstade för 600,000 rdr. Hr: Bergman önskade itt summan måtte blifva 700,000 eller 400,060 åt varje bypotheksförening. För bifall talade hrr Gråå, Ekenman, Almgren och Palander, bufvudsakligen på grund deraf, att fonden aldrig ens til sitt halfva värde varit anlitad. Vid omröstoiogen bifölls punkten med :8 ja emot 413 nej. Hr Hörnstein reserverade sig. Nu först kunde 29 punkten behandlas. Deri föreslås hufvudsakligen, att hypotheksföreningarne måtte erhålla kreditiv å 500,000 rår, eller 400,000 för hvarje. Hrr Ekenman, Indebetou, Wedberg och Palander yrkade bifall, på det banken ej måtte basväras med en mängd små fastighetslån. Hr Wern ville remittera 4 mom. och önskade för öfrigt 100,000 rdr åt hvarjs hypotheksförening mot ö procent. För ;falag tslade hrr Hörnstein, Gråå, Almgren, Billström, Brinck, Hesselgren, Muren och Behrman. Den förstnämnde ansåg, att om banken hade fender. som den ej kunde employera i sin egen lånerörelse, vore det skäl att använda dem på sätt som är fö reslaget; men alldenstund bankens flesta fonder äro otillräckliga, vore det väl ej billigt anslå !, million åt en korporation, som bildats för att nedtrycka rän tan för sig sjelf och sålunda höja den för andra. Två hypotheks:öreningar hade dessutom bildats utan att räkna på banken, och det hade derjemte visat sig, att de på annat håll kunnat negociera penningar. Hr Gråå motiverade sitt efslag dermed, att då ingen af hypotheksföreningarne sökt ett dylikt kreditiv, hade de förmodigen ej heller behöft det. Hr Muren: gniåg att, om R. St. skulle vilja godtgöra hypotheksföreningarne den beröfvade kreditivrätten, borde en dylik godtgörelse endast tillkomma dem, som blifvit densamma beröfvada, ej då sedermera bildade. De kunna dessutom upptaga utländska lån för lägre räma än i Sverige, hvilket är en vinst, om de sjelfva ha vinst deraf. Med 29 röster mot 14 afslogs derna punkt. Eftermiddagens plenum, som varade i 3 timmar, upptogs uteslutande af 30 och 31 punkterna. Idenl förra afstyrker utskottet de af brr Rinman och Hörnstein väckte motioner om öppnande i rikets ständers bank af uppoch afskrifningsräkning. Som bekant är, skola de publika verken på räkning i banken insätta sina medel, och flera enskilda personer äfvensom bolag och inrättningar finna fördel uti att mot en ringa bokföringsefgift hafva i banken innestående de kassabehållningar, hvilka de icke i den dagliga rörelsen behöfva. Utskottet har ansett dettal vara en fördel för banken, ty eburu så beskaffadel deponerade medel måste såsom sedelstock beräknas då de kunna när som helst till bankosedlar förvandlas, vore det likväl otvifvelaktigt att, äfven under den mest brydsamma penningeställning, någon del af den sedelstock, som seknar motsvarande metallisk valuta, icke skall cmedelbart verka på denna valuta. I bändelse banken skulle bilda upp och afskrifnings räkning, komme en större del af de penningar, hvilka på depositionsräkning innestå, att öfverflyttas till den förra räkningen samt sålunda förorsaka en ränteafsift, hvilken svårligen kunde ersättas genom utlåning af samma medel, enär, utom det att barken: ansvarighet skulle på sådant sätt ökas, den summa, som kunde utiånas, måste, i förhållande till insättningen, på det hela bestämmas mycket låg, på det att icke vid uppsägning från insättarens sida maximum för sedelstock måtte öfverskridas. Skulle upp och afskrifoiogsräkning medföra någon verklig fördel för allmänheten, borde det insatta beloppet till större eller mindre del kunna uttagas efter högst en månads uppsägning; och på så kort tid kuade ej banken återfå de utlånta medlen. För att dock göra något, hade utskottet lofvat, att, då fråga blir om privatbankernas ersättande genom lånekontor, pröfve lämpligheten deraf, att i dylika lånekontor bereda tillfälle åt enskilde att mot en lägre ränta insätta medel, som åter genom utlåning göras fruktbärande samt såmedelst framlocka ofruktbara kapitaler. Utaf dem som i frågan yttrade sig, yrkade hrr Rioman, Almgren, Björck, Muren, Bergman, Hörnstein, Indebetou, Wedberg och Schwan återremiss; endast hrr Palander och Halling talade för bifall. Enligt hvad referenten i den på åhörareläktaren rådande förmörkelsen kunnat uppteckna, anförde hr Muren, att banken ej uppfyller sin bestämmelse, då den endast utlånar; att den svenska banken står i detta fall ensam, då den på hela millioner ej zer ränta; att barken ej, som hr Palander tyckts antaga, är någon beskattningsmachin, ej heller bestämd au skaffa bidrag åt staisverket. Hr Hoörnstein ansåg att vägran af en uppoch afskrifningsräkning skulle snarare lada till strypning, samt förordade inhemska vexlar i stället för de nu begagnade assignationerna och hr Wedberg, att banken borde mottaga penningar på så låg ränta den kan, emedan då många, som t. ex ej behöfde i rörelsen mer än halfva summan af sitt kspital, skulle i banken insätta den andra hälften. Afven hr Björck höll före, att om 4 millioner riksdsler innesiå i banken för de enskilde kassorvas räkning, den ej skulle förlora på att derpå få ränte. Slutligen visade hr Schwan, att banken ej kunde riskera något om den upplånade pennin gar mot 2 procent och sedan utlånte dem mot ep högre. Derigenom bereddes större tillgång på penningar. Han fästade äfven Bankoutskottews uppmärksamhet derpå, att ryska banken ej godtgör nå gon ränta utan på ett kspitel, som stått i sex månader. Det skulle, menade talaren, i tider af bankrutier, kriser, stor silfverexport Oo, s. v. vara beiryggande att få af bansen om ock blott 2 procent I på sina penningar. Hr Palander inskränkte sig tili jatt vilja veta sättet, huiu det förslag motionerna innehbålla skulle realiseras, och hr Halling fann ideen I väl lockande men omöjlig med nuvarande bankad I ministration. Punkten återremitterades med 39 rö Ister mot 40. Lika långvarig, som debatten om förra punkten, Ivar den om 34, tillstyrkande bildandet af ett bankens lånekontor i Wisby (se vidare Aftonbladet d. 18 April), oaktadt alla, som yttrade sig. med undantag af hr Falbem, voro ense om hufvudsaken, nemligen stt Wisby behöfde ett särskildt lånekontor. Hr Falhem åberopade hr Åkermans reservation, som innehåller, att banken mot låg ränta måtte förskjuts Jett kapital af 200,000 rdr, så vida eti bolag på ör bildades för att dermed för egen räkning och risk bedrifva hbaBkrörelse. Derjerate anförde telaren de kostnader, som till och med den minsta låneafdel ningen, nemligen den i Malmö, meafört för bankeo och uppgående till öfver 7000 rdr årligen. Hanyr kade afslag eller återremiss. Hr Hörnstein höll före, att Gottlands läge skulle göra, det bankens metalli; ska valuta ej blefve tryckt, om nämnde fond bevil -ljades, tillstyrkte ett kontors inrättande, men ansåg latt dacg Argenicatian harda unnilintaeg tille Ranka