Aftonbladet – 15 april 1851, sida 2

Sp, oo 650 SiniUuad föreslegit, skulle det med : den genom nötningen blifva alltför fult. — P Pålsson instämde och försäkrade att banken förlor -Ipå det nu brukliga kopparmyntet. — Nils Jepps och Wassmuth talade äfven för bifall. — Strinnlu påminde vidare att med antagande af detta n .myntslag aflägsnar man sig ännu längre från det ;) så många efterlängtade decimalsystemet; men o myntverket eller banken drager fördel af de oli! metallerna, det torde vara, uttryckte han sig, såso att komma ur näsan i munv. — Uhr, f. talm. Ai ders Eriksson och Christen Andersson yrkade åte zemiss och uppskof med försleget om det nya myi tet intill dess frågen om decimalsystemets antagand blifvit afgjord, men Matts Persson fruktade att sådant fall torde man få vänta ännu en eller anna riksdag, — hvarefter vid anställd votering betänkar det bifölls med 34 röster emot 33. Emot ekonomiutskottets utlåtande JM 70, angi ende åtgärder till åstadkommande af en för bättrad själavård inom hufvudstaden, uppträdå . talm. Anders Eriksson. Han ansåg den i betär kandet föreslagna underd. skrifvelse vara öfverflödig enär presterskapet denförutan äger så många tilfäl !en att annars göra religionens sanningar gällande Han ansåg förslaget icke kunna undgå att i framti den förorsaka kostnader och yrkade afslag. Likas David Andersson, hvilken beklagade de förhållander som påkallat presteståndets uppmärksamhet, i ställe för att utgå från hufvudstadens egna prester. Fram: för allt borde man akta sig för något som kunde anses göra ingrepp i andras privilegier. — Petter Claesson från Elfsborgs län frågade om det på allvar kunde vara brödernes mening att den religiösa frå gan står på den ståndpunkt, att den ej behöfvei uppmärksamhet, i enlighet med den föreslagna skrilfvelsen. Stockholms stad finge ju bära kostnaderne om sådana komme i fråga, och presterskapets privilegier måtte väl icke tydas derhän, som skulle des: medlemmar få lamt sköta sina åligganden. — Uhr från Örebro län yrkade afslag derföre att han ansåg en del af punkterne i utlåtandet onödiga, andra onyttiga. Det vore öfverflödigt att hålla kyrkovisitationer särskildt för Stockholm. De höra ju till redan gifna allmänna stadgander; äfvenså konventionerne; och att man ej kan i det afseendet bli sams med ett par af presterskapet, dertill torde denna del af utlåtendet föga kunna bjelps. Att pastorerne befrias från främmande göromål, torde behöfvas för hela riket, ej ensamt för Stockholm. Att håla förhör i husen vore likaså olämpligt; flyttningsförhör I med tjenstebjon äro redan stadgade för hela riket. Och slutligen, att tiden för Gudsijensterne skulle Iförändras i öfverensstämmelse med den rådande leffnadsordningen, månne det skulle betyda att i likhet med hvad som sker i den förnäma verlden göra dag till natt och natt till dag? Carl Ersion från Westerås län yrkade afslag och var rädd att fordringar på nya statsanslag skulle blifva framtida följder af utlåtandet. — David Andersson önskade att lagarne må vara allmänna; om ståndet vore angeläget om undantagslagar så borde det bifalla betänkandet, och om ständerne begära den nu föreslagna undersökningen, torde ock deras mening vara att ej förneka statsanslag till Stockholms presterskap. Han ansåg presterne sortera under kyrkolagen, och att, vid fall af underlåtenhet, åklagaremakten äfven der, likasom i fråga om andra tjenstemän, äger stt uppträda. Strinnlund ansåg frågan om förändring af tiderne för Gudstjensten äga skäl för sig. Han hade ett par gånger bevistat ottesången i Stockholms Storkyrka och den ena gången sjell varit 4:de, andra gången ö:te personen i kyrkan; resten af församlingen hade varit hemma och sofvit. Reform i denna väg borde dock kunna komma till stånd genom öfverenskommelse mellan. presterne och församlingarne. — Östman talade något om nyttan ef att ge Kongl. Maj:t en viok om behofvet af menniskans inre förädling,, och yrkade bifall. — Pehr Hansson ville ej öka Stockholms inaevånares skattebördor, hvilka redan nu ej lära vare så små. Sahlström trodde att man vid bedömande af det. ta förslags nytta borde utgå från en allmän moralisk synpunkt. Han tog sig friheten till den refle-: tion, att om inom ståndet beslöts förkastelse af be-) tänkandet, skulle man visa sig hafva ansett hufvudstadens sedliga tillstånd ej behöfva någon förbättring. Och likväl anse Stockholms innevånare sjelfva ställsingen vara långt ifrån den bästa, och man söker genom inrättande af söndagsoch fattigskolorX m. m. om möjligt efbjelpa det moraliska förder:k som obestridligen äger rum. Under tiden drifveld äsarekonventiklar med till en del egna lärosatsere sit spel, utan hinder af presterskapet, som genom s värman af sin egen lära ej kunnat förhindra deras illvaro. Bondeståndet borda ej förskasta betänkanlet och antaga att Stockholms själavård ej tarfvar8 ågon förbättring. Liknöjdhet och kallsinnighet för 1 ingdomens moraliska uppfostran existera i hög gradls ch behöfva all uppmärksamhet. — Tal. genomgick s iu och förordade åtskilliga delar af betänkandet och s Ittrade särskildt vid 8de punkten, angående tiderne d ör gudstjensten, att dess mening vore att den fatige beredes tillfälle att bättre fatta lärarens framtällningar, det de nu ej göra, ty Stockholms preterskap, i stället för att göra sina predikningar läorika, vinnlägger sig i närvarande tid blott om att!lr: ordens sammansättning och periodens form inläggel ov lit det sköna språket eger, och kärnan deraf går ac rerendels förlorad för den stora allmänheten. Anders Eriksson hade undvikit jemförelsen melin stad och lard, då man vet att i da stora stäerne sedligheten och religionen äro svårare ait pprätthålla än i bygderne. Men inom hufvudsta. ens förstmlingar finnes så mycket upplyst fo!k att af resterna ej böra hafva svårt att med dem öfverli sskomma om behöfliga åtgärder. Presterna i Stock-ic olm äro ock så många att de med användande aflm d och förmåga borde räcka till. Han afslog utlåsti ndet, emedah han deri funnit en tendens att vilja å presternas antal och på samma gång minska ras göromål. Petter Claösson fann det bedröfligt att höra så mån. förena sig med dem som önska att sedeslösheten 52! tockholm må fortfara. Det vore dessutom en ganska utv pad fint ati tala om blifvande statsanslag; åtmin-ill ne vore det en förespegling som blifvit hemtad ej om betänkandet. Hen talade med värma för utottets förslag och fästade särdeles vigt vid frågan J år 2 husförhören, der kanske en eller annan skulle na väckelss, ty man vet icke, yttrade talaren, ilken stund eller tid en syndare träffas af Guds d. — ma Ola Månsson ansåg o!ämpligt att stifta undananC pslagar för Stockholms stad, så länge den äger I me mma religion som det öfriga landet. Han vågaäfven påstå att de som talat emot detta betänäm nde likväl kunde vara ifrsre för moral och sedhva het, i hvilket yttrande många instämde. Vid anställd votering afslogs betänkandet med A8Å:. ter emot 40kur Petter Claössom reserverada sig på den grund, att I sar ndet ej behandlat betänkandet efter dess värde. ten de fråga varit om att bereda Stockholms innevåhar e en gåfva i jordiskt afseende, då torde man nog mig va bifallit. Men att ej vilja befrämja religionens Det mgång, det vore ett dåligt tecken, både inom stånI red och för hufvudstaden. — Äfven Sahlström och sam iu flere anmälde reservationer. mot: lärefter förekom Ekonomiutskottets utlåtande Alaa I afstyrkande väckt fråga om inrättande af läns-Mitte nnder, och då en del af ståndets ledamöter förade sig färdiga att godkänna denna utgång, uppI kom I Uhr och beklagade att denna åsigt syntes vars Åstan rvägande. Han kunde ej med godt samvete låte I söka an falla utan protest, och nämnde åtskilliga ta-Åfara le skäl för nyttan af förslaget. Utan förutgående l dee tining af länsnämnder blifver det en omöjlighet erhålla ändring i riklsdsgarnas rnvarenda och Bors oc at!