Aftonbladet – 12 april 1851, sida 2

känner, borde det likväl ej vara svårt att säga, när och hvar Aftonbladet yttrat sig om någons enskilda karakter på ett sätt, kränkande för dess goda namn och rykte. Sjolfva Tidens egen professor, med hvil kea Aftonbladet legat mest i delo, hvarföre kan han åtminstone icke anföra någonting, som vi skulle till ritat honom, af den karakter, som företer sig i Fölkets röst. Oaktadt den politiska fejd, hvari Tiden och A.B. legat med hvarandra, tilltro vi likväl hr Palmblad den lojåteen att erkänna, det vi aldrig angripit honom såsom menniska och medborgare, eller genom öfverskridande af gränsan för den offentliga diskussionens områdes, framställt honom såsom föremål för skandalen, hvilket deremot är den sida, hvari Folkets röst söker sin popularitet. I sammanhang härmed torde det äfven förtjena att bemöta en likartad insinuation, som förekommit båda i Tiden och Posttidningen derom, såsom skulle tillförene något slags förtroligt förhållande, eller, såsom det kallas, vänskap egt rum emellan Aftonbladsred. och hr Franz Sjöbarg. Om denna vänskap kan räknas hafva bestått deri, att vi redan ifrån början förklarade vårt ogillande af tendensen i hr Sjöbergs tidning; att Aftonbladet framdragit Sjöbergs charlatanerier, samt förklarat sitt ogillande af hans bemödanden att chikanera med vittnans framdragande i Philipsonska tryckfrihetsmålet; att Aftonbiadsred. slutligen åtskilliga gånger, då Sjöberg gjort sig ärenden upp i Aftonblads:byrån, sagt honom sin tanka om allt detta, likaväl muntligt som i tryck — om detta kan kellas vänskap, så har en sådan visserligen ägt rum, men annars icke. Men dest smaker uten wifvel i alla fall väl, att få försöka kladda på Aftonbladet litet misstankar af den ifrågavarande sorten.