Aftonbladet – 12 april 1851, sida 2

eV AA ÄA AA lan eger. Vi hade aldrig skäl att beklaga oss öfver en. formighet och ledsnad eller deröfver, att vi kände hvar. andra utantills som det heter. Vi tröttnade aldrig vic hvarandras säliskap. Kanske ock att de stormar, som skakade och upprörde våra väsen, blottade mången skati vårt inre, som i lugnet skulle hafva legat dold och fruktbar; kanske fortskyndade dessa ifriga bemödander att finna sanningen, dessa ansträngningar att komma til klarhet i föreställningssätt och enstämmighet i öfvertyselse, vår andeliga utveckling på samma gång som de stärkte vår karakter. Kanske behöfde våra själar denns svåra reningsprocess! — Visst är emedlertid, att det forIrades år af sorger innan metallen blef slaggfri, innan egrens blommor runno upp på denna törniga mark och ofvade fridens skörd, oek denna skörd skulle ännu gediare halva nått sin fullbordan, om icke smärtans hetts våskyndat dess mognad. Vi blefvo allt mer och mer ytterliga, hon misantrop, ag kosmopolit; såsom vanligen inträffar då tvänne lika tarka krafter mäta sig med hvarandra, stegrades modet ch ifvern hos båda. Man vet, att ju hårdare tvänne kuor sammanstöta, ju längre studsa de tillbaka från hvarndra. Men Adelaide hade i grunden mest rätt af oss två. Jå jag nu tänker tillbaka på mitt hårdnackade motstånd, Nin egensinnighet, förvånas jag nästan öfver mig sjelf. Om du fortfar så här att fladdra hit och dit, sade on en gång, och låta andra rå om dig och böja dig efter eras vilja och lust, så går det dig aldrig väl; så länge du nnu är ung och din motståndskraft eger tillräcklig späntigbet och seghet, är din sjelfständighet i mindre fara, ren när du biir äldre, när åren lagt sin tyngd öfver din ilja och dina krafter, då går det såsom vär Frälsare sade 11 Simon: snär du var ung, omgjordade du dig sjelf och ick hvart du ville, men då du varder gammal, skall du träcka dina händer och en annan skall omgjorda dig och da dig dit du icke vill., — Och hvad sökte jag utom un kärlekskrets? Ett sådant hem som Adelaides! Alltid irleksvarmt, ljuft, ljust och fridfullt. Der rådde ordning, ehag och trefnad i allt; ett doft af poesi och skönhet ngöt hvarje föremål der, och sänkte sig till de enklaste