Aftonbladet – 11 april 1851, sida 2

len fallna Strinnlundska motionen om städer-h ras privilegier o. s. v. Som motionen varlt ärdeles märkvärdig och föremål för miångal! iebatter, torde det ej sakna intresse att medlela br Petres yttrande. Det var af följande anehåll: Vid föredragning under sista lördagens aftonBlenum ef allmänna besvärsoch ekonomiutskottets nemorial MM 59, rörande städernes privilegier, var let endast hr talmannens närmaste man till höger, om tog till ordet. Borgareståndets samteliga öfrige edamöter förblefvo stumma. Efter det äfven jag ålunda i min risga mån lemnat en gärd åt den vältalighetens tystnad, fom vid nyssnämnde tillfälle oåkallades, dels af stundens högtidlighet, dels ock af len konventionella ordningen, torde det nu kunna örunnas mig, att yttra några få ord, i anledning af nyssnämnde memorial. Den hedervärde riksdagslejamoten från Skjedom har i sin ifver att omstörta städernes privilegier, låtit sin bundsförvandt Liss Lars O!sson anfalla äfven det privilegium, som grundlagen bokstafligen tillförsäkrat hvarje representant, det nemligen att icke, under riksdagsförhandlingarne, kunna offentligen göras till föremål för förolämpande uttryck). Den sistnämnde har i sitt anförande funnit sig oförhindrad, att rätt bittert apostrofera mig för händelser utom riksdagens synkrets, och hans emot mig rigtade tillmälen äro ingalundal hvilande på historisk grund. De yttranden, han påbördat mig, hafva åtminstone aldrig förekommit vid Örebro reformmöten och dervid förda protokoller bära derom nogsamt vittnesbörd. Men at: vidare genmäla bemälte motionär och hans nyssnämnde biträde är ingalunda min afsigt. Hans omsorg att bekantgöra, hutuledes han hvart tredje år bortbyter plogen mot pennan, kräfver endast det beriktigande,l att motionen röjer en tonart, som genom en tillfållighet blifvit temligen igenkänlig! Med en blott flyktig grenskring tycker man sig varseblifva, huru identisk den, i sjeifva verket, är med den ledande pennan uti ett af trycket utkommet förslag till nya akademiska konstitutioner. Kommentarier häröfver åro pu öfverflödiga. De må öfverlemnas åt framtidena! Hryed som för närvarande mest tager allmänna uppmärksamheten i avspråk är det handlingssätt, som utmärkt utskottets majoritet. Under det denna moajoritets själsfränder för svenska allmänheten skildra hela fasan af de revo!utionens lågor, som i sednare åren härjat flere af Europas stater och under det, i sammanha: g dermed, jemte varning till sveaska folket, framställes, buru elden tills vidare endast döljes under askan, för att vid första politiska stormvind åter sprida sig inom vår verldsdels landamären, så har bemälte majoritet icke tvekat, att medelst förordande och tillstyrkande af förberörde motion, sjelf, ibland Svea Rikes Ständer, utkasta gplitets och tändningens brandfeckla. Skall man nu an taga, att detta märkliga beteende gillas af den nybildade statskonst som redan är i besittning af en allt för stor inflytelse på detta riksmötes förhandlinger, så kan deraf ingen annan slutsats dragas, än att man är på väg att åter adoptera den i fordna dagar tillämpade förderfliga regeln: divide å impera;... en regeriogsmaxim, som icke bådar godt, hvarken för samtid eller framtid! I dessa beklagansvärda omständigheter har det dock varit en synnerlig tillfredsställelse att erfara, huruledes en aktad ledamot af Presteståndet, genom sin förtjenstfulla reservation, icke allenast gifvit frågån om städernes privilegier en utveckling, som derförutan skulle hafva saknats, utan ock lemnat öfvertygande bevis derpå, att det icke är hans läror som i det närvarande statslifvet blifvit tagne till föresyn och att han, såsom universitetslärare, är vida skiljd från en politik, som väl är egnad att utbilda ett olycksaligt misstroende, men aldrig att för fåderneslandet alstra välsignelserika frukter! ( ( 1 i . I Bondestlåndets plenum sist!l. onsdagsförmiddag upplästes reservationer i anledning af ståndets beslut rörande ekonomiutskottets utlåtande JG 59, tillstyrkande Nils Strinnlunds förslag om undersökning af städernes privilegier. Strinnlund hember utskottet sin tacksamhet för dess upplysta och rättvisa beslut. Städerna icke allenast icke betala någon skatt till staten, utan stå tvertom i ett icke obetydligt debet till densamma, under det att skattebördorna hopas öfver den jordbrukande befolkningen, och äfven i tryckande grad drabba de lägre handtverkerierna och tjenstemännen, åtminstone innan desse kommit så långt att de få smaka statens kakap. Vid betraktandet af vissa klassers öfverflöd och huru de med ett penndrag kunna förvärfva summor, större än frukterna af de ringares årslånga möda, vid betraktande af huru några aristokrater och börsherrar i en bit äta, i ett glas dricka mer än som behöfves för en hel familjs underhåll, kunde ban ej annatän beklaga att det förslag till skatternes billiga fördelning hvilket hen sfgifvit, så obetingadt blifvit förkastadi; han varnade från att äfven här lägga kol under den gryta som kokar i hela Europap. Han reserverade sig slutligen emot bondeståndets åtgärd att sedan utlåtandet kommit till behandling icke hafva framlagt ett enda skäl eller bevis emot förslaget, hvarigenom ett försvar kunnat åstadkommas. Att detta stånd, som annars icke brukar hålla på orden, sålunda uten uppgifna motiver gifvit sitt fällande utslag, ansåg han ytterst betänkligt och nedlade deremot sin reservation. — I detta anförande hade förenat sig Lars Mattsson, Nils Svensson, Bergström, Arnders Ersson, Håkan Pettersson, Anders Olsson, Ola Persson från Blekinge, Johan Johansson och Anders Andersson från Östergötbland m. fl. Petter Claesson tillkännagaf äfven sitt deltagande och Ruiberg åberopade sin redan afgifna reservation, — Medin uppläs:e äfven en skriftlig reservation. Menskliga rättigheter borde ej kränkes genom en småaktig politik och trånga fördomar. Odlingen af stådernas jord och den dermed förenade ladugårdsskötseln hindrar afsättvingen af andras landimanneprodukter. Den ifrågavarande motionen hade blifvit afslagen genom stumma protester; han koppades att sådant ej skall hända en annan gång och framkastade äfven en aflägsen vink om en omild vedergällning i framtiden. : Då härefter förekom sammansatta bevillningsoch ekonomiutskottens utlåtande J4 2, i anledning af väckta motioner om bestämmande af ett medelporto samt andra förändringar i inrikes brefvexlipgen, uppstod en långvarig diskussion, sedan Gustaf Pettersson från Östergötbland i ett skrifiligt anförande yrkat förkastande af utskottets försleg, emedan ettantaget medelporto endast skulle blifva till tunia för allmogen, hvilken vanligen korresponderar på rära håll och för godt pris. Han fruktade äfven ait det nu stundom gängse oskicket att med postiljonerne försända lösa bref genom förslagets antagande riktigt skul:e komma i fart. — F. v. talm. Nils Persson fann utlåtandet ingalunda klandervärdt, men reformen med portot vore dock af långt mindre vigt än förbättringen i postförarnes vilkor. Deras lidande är så stort att det ej kan nog beklagas. Bland exempel härpå kunde nämnas ett posthemman i Södermanland om ett halft mantal, hvilket uppbär något öfver 300 rdr, men som äfven med den billigaste