Aftonbladet – 3 april 1851, sida 2

EA ingsskyldighbeten med rätta för en tunga, hvars afraffande blifver en nödvändig pligt för Bondestånlet. Såsom ett bevis på allvaret med vapenöfninsarna omtalade han huru vid sista mötet i hemoren det ej fanns ett korn krut — ej ens till en salva ör generalen! Men om, då riksstatens 4:de bufvudtitel förekommer, inga medel anslås iill exercisen, så måste den upphöra; det torde vara nog. Han ville föreslå anskaffandet af ett kreditiv, att af Kongl: Maj:t vid inträffande krig användas tilll vapenöfni-gar, men biträdde återremiss. Pehr Hansson från Wermland återkallade i al!as minne tanken på den store konung, hvars stoft hbvilar så nära ständernes samlingsrum, och påninde huru denne vann de mest lysande segrar med Fankrikes ynglingar, disciplinerade på 44 dagar. Han ade att dessa ord måtte få åtfölja en blifende Dan terremisa. Ähom instämde i förslaget om unRulberg och v. ongl. Maj:t. lerdånig skrifvelse till hergs län visste, att Matts Mattsson från Koppa. a otjenliga och le brukliga årliga vapenöfningarne vv. humorigagnlösa, samt uppfriskade åhörarne med en .. stisk beskrifning på en beväringsexercis i Dabu. Han hede sjelf varit deran år 4851 och ville beräta: ,Först fingo vi lära oss att gå, i rader, likasomjsg sett Gåsmarscher inrättad, och den kommeiderande gick bredvid och ropade sitt teck — tau! Vi fingo lära oss att gå, oaktedt vi hållit på med sålant från barndomen; men bade vi känt metoden, skulle den varit förträfflig att begagna på ditvägen. Jedan vi sålunda gått en tid efter den kittslige löjtaanters pipa, börjades med att degen igenom bulta sevär,, och ban ropade oupphörligt: ta tillbaks! — starkare tillgrepp! — och seden fick man tvätta Ibloden af gevären och ha dem fullkomligt fläckfria till norgonmönstringen. När bultniogen omsider var:inärd, fingo vi två strutar, innehållande patroner, men atan kula; man lade an och sköt! — Sålunda (och: med nigra på köpet inlärda odygder fick man gå aem. Der frågade man oss om fisnderna nu blivit bultade, och hvilka de voro? Man svarade i sin. oskuld att man ej visste så nega, antingen det varit geväret eller löjtnanten. Men jag för egen del tänkte: ibland vid löjtnantens rop på starkare tillgrepp: hade. illgreppet träffat dig, så torde du ej varit så mån: om att få det ökadt i kraftt Talaren hemställde, huruvida försvarsverket upprätthålles genom sådana lekar, dem makten ålägger den manliga ungdomen. Han trodde tvärtom och yrkade återremiss. Likaså Odin, Bengt Gudmundsson och vice tallm. Zetterberg. Ola Månsson från Skåne kunde ej instämma med dem, som anse vapenöfningarne tjena tillintet, isynaerbet vid betraktande af de samtida ropen på indragning af den stående armesn. Det vore blott 1849 års förordning, som vållat missnöje genom stadgandet af vissa områden för hvarje vapen. För denna inordning ba riksdagsmännen ofta fått sitta emellan och uppvära förebråelser för sina åtgärder i denna sak, vid de halfva upbror som stundom yppat sig i 18 orter, der t. ex. ingen enda passat för dem ålaggd sjörjenats — SvM ältskilllga punkter redan blifvit bbiallna eller komma att förfalla, yrkade han arslagg å det hela och instämde i önskan om em underdånnig skrifvelse. Per Pålsson förenade sig härmed. På framställd proposition blef utlåtandet återrremitteradt. På e m. föredrogs Ekonomiutskottets utlåtande JA 59, tillstyrkande, i anledning af Strinnlunds beI kanta motion, om nedsättande af en kommitte för ut-I redning af förhållandet med städernes privilegier och förmåner. Så snart betänkandet i denna fråga blifI vit uppläst, följde genast starka rop på afslag, blandade med några för bifall, och slutligen votering. Strionlund uppstod nu och fordrade att kontraproI positionen måtte stödja sig på någon föregående diszussion. Han hade i anledning af emot motionen ,I framställda anmärkningar förskaffat sig handlingar I för att kunna dokumentera densamma och uppläste låtskilliga yttranden af konungens befallningshafvande li några län. Kommitteen borde tillsättas och saken I bringas derhän att en medborgare ej må skatta mer lån en annan. — Petter Claesson fick, oaktadt gjordia ; I protester emot diskussionens fortsättanda, tillfälle ytttra det han ämnade rösta för den goda sakens framsång; likaså Rutberg, hvilken icke kunde fiona metionen vara stötande mot städernes privilegier. Vid härefter anställd votering blef utlåtandet afslaget med 60 röster emot 38, — emot hvilken utgång afgåfvos skarpa reservationer: af Rutberg, stödjande sig derpå att det varit nyttigt för städerna sjelfva att få den utredning utskottet föreslagit; af Petter Claesson, som ansåg nödvändighetem hafva fordrat en annan utgång på betänkandett. Det vore Bondeståndet ovärdigt att ropa emot tryc:tande skattebördor då det ej äger mera allvar der:med. Saken vore för närvaranda förlorad, ban inisåg det, men hon skall engång återlifvas, — dödas kan den ej. Han upprepade en talares ord den 18 December: omen bortom oss står en annan generation i sin knoppning, som ock har och skall begagna sin rätt att yttra sigo. — Han slutade med att beklaga resultatet af en slafvisk vänskap för ett annat stånd; af Strinnlund, med yttrande, att under hela den tid han sedan år 18923 varit representant, en dylik manöver som den nyss skedda aldrig ännu ägtrum inom Bondeståndet. Detta stånd klagar öfver ojemn fördelning af skatterna. Han företog sig derföre redan år 4834 en utredring af förhållanderne oc hade den nu färdig. Men ehuru medgifvande attt embetsmännen och jordägarne draga tyngden af skat-terna, afslår Bondeståndet detta försök till skatte: jemkning och väntar till dess en större kommer Strinnlund förklarade dock att han ämnade uttag: diskussionen i anledning af dess motioner då dere mitterades, och genom trycket utdela den i heli fåderneslandet, på det alla måtte inse hvad allva representanterne ha med försvarandet af deras rät tigheter. Han ville framdeles inkomma med en ut förligare reservation; af Medin från Kronobergs län som för tillfäll kunde sanna de ord han hört af en represental lvid riksdagens början : tänk aldrig på att någ godt bär går igenomi!n Bergström, Erik Ersson från Westmanland oc Lars Olsson från Dalarne m. fl. anmälde äfven pr: tester. Ekonomiutskottets utlåtande M 58, angående fö ändradt användande äf böter för nummerhäst, b streds af Skånes flesta representanter och återrem: terades. Samma utskotts J4 61, angående inskränkning fribeten att idka handel på landet, bifölls. M 62 afstyrkande föreslagen utsträckning af ba delsfriheten på landet,; bestreds af Ola Månsson, I trädd af Nils Andersson, Håkan Pettersson och Er Månsson från Blekinge, Gustaf Pettersson, Johanr Nilsson m. fi. För återremiss talade vidare N Jeppson och. Jöns Månsson, men Odin, Petter Cla son, Strindlund och Lars Olsson yrkade bifall. Vid anställd votering blef utlåtandet bifallet med röster emot 416. Ola Månsson reserverade sig under yttrande, om ståndet velat bysa samma åsigt som dess mit ilritet nu förfäktat, skulle man för framtiden slup de stora svärmar af Småländningar, Westgöthar ( Delkullor, som nu stryka omkring landet och breda vida mera flärd än de föreslsgna kandals! darne. — Ea mängd ledamöter instämde. — —E— Utskottsbetänkanden. Satsuskottet bar i utl. JV 93 tillstyrkt