Aftonbladet – 2 april 1851, sida 2

samt huruvida och i hvad ordning ändring i de, sådana, städernas inkomster rörande, privilegier blifvit åstadkommen. Till bevis för yrkandet, att tolagen blifvit använd för andra, än de dermed afsedda ändamål, innehåller motionen hufvudsakligen uppgifter om förhållandena i Stockholms stad, hvilka uppgifter skulle styrka, att afvikelser i dessa afseenden egt rum. Gran skar man dessa förhållanden, så finner man: att de ändamål, till hvilka tolagen i Stockholm bör användas, äro ursprungligen, enligt 5 af Stockholms stads privilegier den 40 Mars 4636: till aflöning, stadens byggnader och andra bördor; enligt Kongl. brefvet den 21 Sept. 4715: till vidmakthållande af bryggor, packhus och sandra nödiga byggnader, med flere omkostningar, samt att dessa ändamål sednast blivit, genom de Kongl. brefven af den 20 April 1823, den 23 Februari 1838 och 44 Januari 1830, närmare på det sätt, som nu iakttages, bestämda. Vidare finner man, att, då de Kongl. brefven af den 3 Juni 4812 och den 20 November 4816, enligt hvad i motionen anfsres, hafva, i förhöjd tolag tiilt lagt staden en förökad inkomst, hafva samma Kongl. bref äfven ålagt staden af dessa tillgångar en förövad utgift för offentliga behof, såsom wil aflöning för stadens embetsmän, till offentliga läroverk, till korrektionsoch spinnhusinrättningar m. m., äfvensom att tolsgens anmärkta fördelning till stadskassån och andra kessor grundar sig på Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift i d3 nämnda Kongl. brefven sf 1825 och 4850. I afseende på den del af berörde inkomst, som ingår i stadskassan, och af hvilken motionåren tyckes bafva funnit endast 46,666 rdr 32 sk. såsom aflamnade till börs-, brooch hamnbyggnad: direktiozen, vara använda för tolagsns egentliga ändamål, hade, ur den från drätselkommissioaen till kommers-kollegium, i anledning af ständernas sistnämnda skrifvelse, ingångna uppgift rörande tolagen, lätteligen kunnat upplysas, att år 1843, då stadskassans andel af tolagen utgjorde 76,4435 rdr 41 sk., af denna andel jemie andra intägier, följande utgifter, utom d2 nämnda 46 666 rdr 52 sk., utgått till de, på grund af Kongl. Mej:ts nådiga föreskrifter, för tolagen bestämda ändamål, nemligen: till underhåll af stadens broar, bryggor och hamnar 23,876 rdr; till reparationer af tu!lar och tullhus 5,493 rdr; till kronouppbördsverkst 42,918 rdr; till poliskammarens aflöning 2,725 rdr; till de offentliga läroverken 10,009 rdr; till kuroch sjukhuset 3,000 rdr; till Prins Carls inrättning 4,000 rd:, eller tillsammans 77,578 rdr, oberäknad den till afiöningsstat för stadens embetsoch tjenstemän fastställda summan 69,901 rår. En hvar som tagit del af bemälde hr professors förtjenstfulla reservation lärer alltså finna så väl grunden för tolagens utgörande och användande bero på lagligen bestående förhållanden som ock att någon rubbning deruti icke kan billigen ifrågasättas, än mindre ytterligare utredning i denna del än den redan tillgängliga vara behöflig. Men för att om möjligt förmå brodren Strinnlund och de med honom liktänkande att beskåda förhållandet utur en högre synpunkt, än den lågt belägna, hvarifrån han betraktat detsamma, skole vi taga honom under armarne och så tung han än är söka leda honom upp till höjden, der man mera fritt från dimmor kan varseblifva föremålen. Vi lemna således den lumpna afundsjukan emellan stad och land alldeles å sido, äfvensom den utan tvifvel öfverflödiga och svårt urskiljeliga undersökningen, antingen städerna skatta till landet eller tvertom, i ett billigt förhållande. Så länge så många bland städerna snarare skrida tillbaka än framåt, utgör detta förhållande den mest talande vederläggning emot de Strinnlundska argumenterna. Men om äf-l; ven kunde medgifvas att städerne understun-: dom erhålla ett öfverskott uti inkomster, efter det alla de utgifter blifvit bestridda, som pål:r landet direkte af statsmedel bekostas, samt att . mm mr mm m a 0 Am AA -— AN OA —— 2 oo AA m-— sm ss wo or OA LK sådant t. ex. vore fallet med Stockholm, lärer det vara solklart att detta öfverskott åtminstone icke stoppas i dess invånares fickor. Det l medför icke ens någon lindring uti deras öfriga på uttaxering beroende skattebördor, eme-: dan dessa bevisligen år efter annat tillvext. Hvartill bar det då blifvit användt? Jo, om brodren Strinnlund behagar taga i ögnasigte del: dyrbara brooch kajanläggningar inom hufvud-staden samt försköningar af alla slag, hvilka. på de sednare åren blifvit utförda, de allmännal. barmhertighetsoch sjukvårdsanstalter, hvilka derstädes böra underhållas och ibland annat den nyligen fullbordade slussanläggningen, lärer han nogsamt inse att staten kar fått valuta för sina pengar. Man skulle väl hafva ett ganska inskränkt omdöme, om man påstode att Stockbolms stads invånare häraf skörda större vinst, än många andra landets inbyggare. Barmhertighetsinrättningarne såsom allmänna barnhuset, garnisonssjukhuset, serafimerlasarettet o. s. v. befolkas ifrån hela landet och fattigvårdsanstalterne anlitas i högre grad än annorstädes, emedan till hufvudstaden jemte öfriga invandringar tillströmmar ett utflöde, till en del af dräggen af landsbygdens befolkning, som under. bvarjehanda förevändningar der inpraktiserar sig, i hopp att obemärkt begagna de i störrel städer sig ymnigare erbjudande tillfällen atil! frodas på dårskapens och de dåliga böjelsernas bekostnad. Hamnförbättringarna och eglussan-. läggningen med flera dylika till trafikens lättnad utförda företag komma i sin mån landets öfriga invånare till godo; den sistnämnda till äfventyrs minst hufvudstadens egne. Åtskilliga inrättningar kunna tilläfventyrs anses mera afse prydnad än nytta; men hvarje svensk mar fröjdar sig öfver den sköna tafla, som Sveriges herrliga hufvudstad erbjuder, och anser det med stolthet såsom nationens gemensamma af sorgfällig omvårdnad välförtjenta tillhörighet. Äfven ett rent landtligt sinne skulle icke fördraga att se betande kreatur på de gräsbeväxta allmänna platserna och landets fäder skulle måhända icke heller med belåtenhet inträffa hvart tredje år å deras vanliga mötesplats för att leka blindbock om aftnarna. Den tid, då svenska städerna voro med staket kringgärdade och landtmannen förmentes att derstädes afsätta gia afvel annorledes än mot erläggand2 af sccis, är längesedan förbi. Likväl må till Strinnlunds och hans själsförvandters upplysning lända, att såväl i Frankrikes städer som mångenstädes eljest i Europa,l accis erlägges till ganska drygt belopp för de landtmannaprodukter, hvilka till städerna in -—M OM -— mu