Aftonbladet – 2 april 1851, sida 2

betraktande. Vågot om riksdagsmannen N. Strinnlunds motioner angående städernes frioch rättigheter, handel och sjöfart, jord och inkomster. (Forts. från fredagsbl.) Man må nu upprätta sina kalkyler huru som helst, så blifver dock uppenbart att Stockholms stad icke af staten bekomrmer inkomster till högre belopp, än staden till staten återgäldar. Ur räkningen bör icko heller helt och Lållet uteslutas de betydliga summor, som af stadens egna innevånare till åtskillige kommunala bebof tillskjutas, om hvilkas beskaffenhet brodren Strinnlund kan göra sig begrepp om han will granska t. ex en af de större näringsidkarnes debetsedlar, n. b. för rättigheten att försörja sig på lofligt sätt med sina tvenne tomma händer, under beständig risk att se det möjligen igenom hans omtanka och företagsamhet förvärfda kapitalet bortsmälta för oblida konjunkturer eller misslyckade beräkningar och mera dylikt. Vi kunna i afseende på förhållandet med tolagen i Stockholm icke undgå att åberopa och här anföra en del af den sakrika reservation, hr professor Carlsson afgifvit emot allmänna besvärsoch ekonomiutskottets i anledning af Strinnlunds motion aflåtne betänkande JM 59, hvarutinnan det visat sig, att utskottets majoritet nappat på kroken och märkligt nog ingen enda ledamot af bondeståndet reserverat sig deremot. Den värde reservanten anför nemligen: De med den föreslagna revisionen af städernas privilegier afsedda ändamålet angifver motionen genast i början vara att tillse det icke inkomster, som rätteligen borde tillfalla staten, i stället ingå till vissa korporationer,. Den tillämpar nämnda grundsats förnämligast i tvänne hänseenden. Motionären hoppas, att rikets ständer skola låta tolagen mera komma statsverket än enskilda städer till godo, och, i afseende på städernas donerade jord yttrar ban, att rättvisan fordrar, det staten återfår sin endast villkorligt bortgifna egendom, af hvilken den redan alltför länge varit i mistning. Det förra yrkandet hvilar på den framställda förmodan, att en förändring i tolagens belopp skulle under sednare tider blifvit åstadkommen i annan ordning än grundlagarne föreskrifva; det sednare stödjer sig hufvudsakligen på det antagande, att städernes jord blifvit donerad under sådana vilkor af vissa vextarters plantering, hvilka numera icke uppfyllas. I afseende på frågan om tolagen förtjener det anföras, att rikets ständer vid riksdagen 4834 hos Kgl. Mesj:t anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla dess öfverståthållare i Stockholm och befallningshafvande i de län, der stapelstäder finnas, att, i närvaro af magistraten och borgerskapet i hvarje stapelstad anställa undersökning om de vilkor och till hvilka ändamål tolag eller andra afgifter å handel och sjöfart blifvit fastställda, samt huru de användas. I anledoing deraf befallde Kongl. Mesj:t, under den 50 Juni 1835, att konungens befallningshafvande skulle granska de inlemnade npplysningarne och tabellerne rörande tolagen och städernes öfriga inkomster samt deras användande, låta upprätta tabeller, zom, på grund af städernas räkenskaper, utvisade deras inkomster per medium af fem år; att vidare, sedan öfverståtbållaren i Stockholm och konuogens befalloiogshafvande, hvar för sitt län tagit noga kännedom om tillkomsten af hvarje afgift, som nu betungar handeln och sjöfarten, szmt huru de blifvit använda, de skulle derom insända fullständig berättelse till Kongl. Maj:t, samt komr ers-kollegium med underdånigt utlåtande i anledning deraf inkomme. Detta utlåtande afgafs den 31 Deeember 4838, med förslag tillika till ny reglering af tolegen och förenkling af vissa afgifters uppbärarde i städerna. Kongl. Maj:t aflät på grund deraf, vid 4842 års riksdeg, proposition till rikets ständer om ny reglering ef tolagen, men hvilken proposition af ständerra icke bifölls. Under den 7 December 41847 förordnade Kongl. Maj:t emellertid en, på andra grunder uppgjord, py reglering af tolagens utgörande i alla ikets stepelstäder, och rikets ständer hafva, genom underdånig skrifvelse af den 3 Oktober 4848, bifailit att tolagen skulle beräknas till viss procent af tullbeloppen, och att denna procent må bestämmes efter medeltalet af hvarje stads tolags-inkomster under de sista fem åren i förhållande till tullafgifterna, dock med det vilkor, att någon minskning i tolags-inkomsterna icke må, gegom tull-afgifternss framtida nedsättning. städerna tillskyndeas. Sedan således en undersökning i detta ämne för få år seden blifvit af ständerna begärd och på Kg Maj:ts befallning verkställd; sedan vidare rikets stå der vid sista riksdag godkänt en ny reglering af iolagen och af sättet hvarpå den skall uppbäras, ken jag icke finna lämpligt, att rikets ständer skulle, vid denna riksdeg, hos Kongl. Maj:t anhålla om en kommit: för att undersöka, med hvad rätt och för bvilka ändamil siäderna uppbära inkomster af tolag, huru dessa inkomster rätteligen böra uppbäras,