Aftonbladet – 29 mars 1851, sida 2

Böra medarbetare i tidningar erlägga skatt för sina arfvoden? Ingenting kan stå mera uppenbart i strid med tidningslitteraturens natur, samt de garantier och det skydd som blifvit densamm: tillförsäkrade genom vår gällande tryckfrihetslag, än tidningsmedarbetares beska!tning, sam: den deraf följande både moraliskt och juridiski rättsvidriga spaning eller inqvisition, till utrönande af hvilka personer som äro medarbetare i den eller den tidningen. Treyckfrihetslager tänner blott en person, som ansvarar för ev tidnings innehåll; alla öfriga, som med sin verksamhet bidraga till dess redigerande, äro skyd dade af anonymiteten och kunna icke inför la gen ställas till ansvar för tidningens innebåll. Under sådana förhållanden är det för hvärje tidningsutgifvare, likasom för förläggare i all mänhet, både en rättighet och en pligt, att betrygga anonymite:en hos dem, som lemna bidrag till litterära företag, af hvad slag som helst, mot allt irqvirerinde för utrönande a! den eller den artikelns författare, och följoktligen kan någon undersökning, om hvilka som äro medacbetare i en tidning, ieke vättsenlig: komma i fråga. Sålunda återstår ingen annar utväg, till att inbemta kännedom om en tidvings redaktions-persona!, än ett efterforskand utom, eller emot lagen: följaktligen elt spioneri system, hvilket är både omoraliskt och fög: värdigt, för befrämjande af statens ändamål. Att man för öfrigt icke kan på denna isqvisitionseller spionväg komma till något till