Aftonbladet – 24 mars 1851, sida 1

Wien orda de ofticiella tidningarna öppet om buru man måste inskränka Preussen, återtaga Schlesien och icke längre fördraga markgrefvens af Brandenburg förmätenhet. Det är samma språk, 4 som Fredrik den store fick höra fordom; menl, ty värr finnes här icke någon stor Fredrik nu,l!q som kan besvara det på hans vis. Visserligen q står det icke så illa till med oss, att allt kanl; boz3 oss genomdrifvas med dylikt storskryterilg allenast; men förödmjukade och förnedrade hafva I vi hkväl redan blifvit, genom vår egen politiks , edsbrytande, trolösa:och förderfliga beskaffen-: het. Anmnnu vore det möjligt för Preussen att på ögonblicket uppresa sig i nästan oförsvagad kraft, om dess styrelse kunde förmå sig att årligt hylla den grundlagliga samhällsordningen och den samtida folkinsigtens oafvisliga anspråk; den skulle dervid kunna påräkna bundsförvandter hos de folk, som representera det vestra Europas civilisstion. I Frankrike och ännu mer i England, hafva statsmännen ögonen öppna för de ryskt-österrikiska planerna och deras våda för Europas civilisation, att ej tala om alla Europeiska folks frihet. Man vet att franska sändebuden i Wien och Berlin frågat huruvida ryktena om Österrikiska hel-monarkiess införlifvande med Tyska Förbundet ägde grund eller icke. I Wien har furst Schwarzenberg svarat härpå, under band med en försåtlig varning för det undergräfda, revolutionssjuka och antisociala Preussen, och öppet med det hotet, att om Österrike icke inträdde med hela sin makt för att upprätthålla lugn och ordning i rysk mening, så skulle den röda republiken snart utbreda sig från Tyskland och krossa hela den europeiska sambällsinrättningen. I Berlin åter skall hr von Manteuffel — efter hvad man temligen otroligt försäkrar — hafva förklarat frågan om österrikiska helstatens inträde vara en uteslutande tysk fråga, vid hvars afgörande man miste afvisa all utländsk inblandning. Lika litet i Paris som i London godkänner man det af furst Schwarzenberg föregifna nödtvånget att rädda Tyskland och Europa från den röda republiken; men ännu mindre antager man der hr von Manteuffels åsigt om den uteslutande tyska beskaffenheten af frågan om sterrikiska hel-statens inträde i ett nytt europeiskt Mellanrike,, hvilket skulle i sig uppsluka såväl Italien, som Ungern och Gallizien och räcka från Apenninerna aldraminst till Ostersjön samt från Karpatherna till Nordsjön. Alla europeiska diplomaters första trosartikel— läran om den europeiska jemnvigten — skulle derigenom upphbäfvas; och mot ett sådant tilltag äga de vesteuropeiska makterna ganska bestämdt rättigheten att mellankomma; de kunna dervid åberopa den från nyssnämnda t:osartikel utgående kongressakten som de undertecknat och garanterat i Wien den 9 Juni 1815. Det är omöjligt att förutse utgången på denna politiska tvist; men man kan icke beller antaga alt vår från den ena förskansningen till den andra ouppbörligt tillbakadrifea preussiska politik skulle förmå fasthålla sig 1 den sista förskansningen bättre än i de fegt öfvergilna. Det österrikiskt-ryska partiets verksamhet är outtröttlig; det har i vår konungs omgifning nitiska anhängare, och något motstånd befarar det ej af de män, som utgöra vår nuvarande minister och dem vi bafva att tacka för allt hvad som nu kommit öfver oss. Den vissa och afgjorda slutföljden af alla våra ministeriella noter och betänkanden, är öfverensstämmelsen emellan Ryssland, Osterrike och Preussen i beslutet att qväfva revo tlutionen. Preussiska betänkandet af den 11 Februari förklarar bestämdt att detta är ocbls måste blifva målet för Österrikes och Preus-: sens förenade ansträngningar, och att just förc dess uppnående intet offer får skys för attl: tillvägabringa en exekutivmakt, som med omotståndlig kraft förmår angripa revolutionen: i sina rötter och sina källor, som förmår utplåna den inom de så kallade bildade samhällsklasserna rådande bristen på religiositet, bågen att förkasta all historisk myndighet, förgudningen af menniskoförnuftets visdom, och den inbillningen att mensklighetens lidanden kunna förekommas eller folkens lycka befrämjas geaom samhällsformer.n I detta betänkande, som i Dresden utdelades till Preussens bunrdsförvandter, ehuru visserligen innan de sednaste österrikiska anspråken trädde i dagen, säges tillika uttryckligen,l att den ifrågavarande starka centralmakten i Tyskland påkallas oafvisligen derföre, att pinom det olyckliga Frankrike förberedas om-l ständigheter, hvilka snart kunna göra Tysk-ands afgörande och fasta uppträdande äfven åt detta håll till en trängande nödvändighet. Ni ser att farbågorna för ett nära krig emot Frankrike, el!er, hvad kom är detsamma, ett gorståg emot Schweiz och Italien, såsom följd af den nya heliga alliansens sats om revolutionens utrotande, icke sakna sin goda grund. Korståget emot de olyckliga och brottsliga ve-l sterländska folken är också — det måste medsifvas — oundvikligt för den heliga alliansen; ty om man ock lyckas ställa Tyskland på de ryskt-österrikiska samhällsgrundvalarne, så är dermed ingen varaktig trygghet vunnen för Idetta samhällsskick, så länge helt andra samIbälisgrunder bestå mellan Alperna och vester lom Rhen. I Inom vår krigshär har man allmänt utbredt tankan på ett krig emot Frankrike, och vårt fullblod gör sig all möjlig möda att väcka bänIförelse derför. Inom hären råder ännu stor barm öfver händelserna i Hessen, öfver återltåget inför österrikarne; ett krig emot FrankIrike öppnar utsigt att återvinna hjelterykte, loch denna utsigt söker fullblodsreakuonen vidga efter bästa förmåga. Prinsen af Preussen, Isom nu vistas vid Rben, båiler öfverallt tal, med antydan om nära förestående krigsbedrifJter, och samtliga landiregsmenten och reserver Isom hemförlofvats, hafva biifvit belsade med lett Faiväl kamrater; vi återse hvarandra spart io I Hos sjelfva folket herrskar deremot i allJmänbet nu den yttersta vedervilja för alla sJkrigsföre:ag. Mängden sf våra näringsidkande -Jbetraktiar med fasa vår statsbrist och de förlökade skattebördorna. Vår krigsbärs sedvaste -lalideles resultatiösa försättande på krigsfot har ÅL .4 AA mnslllarnam 4halan. am rr Al armet. eo RR OL EEÅD BS Es ÄT Dh HIT: MM — CM am pen AA 3S DD R — ww